Vi unnade oss en vilodag vid Akkastugorna. Det var skönt att veta att vi kunde ligga still och bara ta det lugnt. Vi var trötta i benen.
Vi bestämde oss i alla fall för att gå till cafét vid Änonjálmme. Frukost hade vi ätit tidigare, så det här blev som lunch/mellis.
Väl vid stugan så fanns det mycket gott att välja på.
Vi pratade med kvinnan som hade caféet, och det var väldigt intressant. Hon berättade om verksamheten där och vi kom in på att prata om Claes Grundsten och hans böcker. Claes har varit stugvärd vid Akkastugorna och hon berättade om hur han hade utforskat fjällen i Sarek.
Efter fikat och pratstunden kände vi att vi hade fyllt på energidepåerna en del, och vi gick tillbaka till tälten.
Det var lite gråväder, men det finns väl inget dåligt väder?
Vi bestämde oss för att vi skulle sträcka på benen lite till denna dag, och gick över Vuojatädno.
På andra sidan vattendraget fanns en informationstavla om Padjelanta.
Vi såg att det var en stig som gick norrut. Den kunde vi följa och se hur det såg ut längs den.
Det var blött, och det syntes tydligt att stigen inte hade varit så trafikerad de senaste åren.
Plötsligt såg vi markeringar på grova björkar. Det var bara markeringar på de grova björkarna, ingenting på de yngre och mindre träden. Det måste vara en gammal led, och vi såg nog den gamla markeringen. Nu var vi nyfikna. Tur att vi hade Claes Grundstens guidebok med oss, som kanske kunde ge lite svar senare.
Markeringarna var blå, gul, blå. Vilken led hade haft den markeringen? Var det till de gamla Akkastugorna?
Stigen som sagt...den var inte så vältrampad nu.
Blåbär.
Fuktigt...fjällväder.
På kvällen sprack det upp och var omväxlande sol och mulet.
Vi hade bestämt oss för att dagen därpå gå upp på den topp på Áhkká som var 1624 möh.
Det var en bra vilodag...vi sträckte på benen under dagen och det var precis lagom. De var faktiskt lite trötta.
Det var två saker som var roligt under dagen. Det ena var samtalet med hon som hade caféet och det andra var att vi såg den gamla markeringen på de grova björkarna.
Vi somnade ovaggade.
Gonatt!
Så väntar då ännu en topptur. Blir det "toppenturens" sista topptur? ;-)
Med din tanka att den markeringen kom från leden till den gamla stuglägen är du väl på rätt spår.
Såhär skriver Claes Grundsten i "På fjälltur Padjelanta Sultjelma" vid en dagstur mot Ahkka från Akkastugan: "För att komma till bergets fot följer du först Padjelantaleden till bron över Vuojatädno. På andra sidan viker du av norrut och går längs den dåligt upptrampade stigen mot det forna stuglägret, parallelt med älven."
Det är ju bara mer än 40 år sedan den nya stuglägen kom till... så ja man kan vara förbannad att de gamla målningar finns kvar.
Hoppas vi kan läsa många av dina fina berättelse med fina bilder även i framtiden.
Jag ska avsluta denna berättelse, men den slutar i Ritsem.
Jag har 2019 vandrat i Muddus nationalpark, och skulle tillbaka förra året, men hjärtat satte stopp för det. I år ska jag dit, och det blir nog en veckovandring. Jag tänkte besöka Stuor Tjudek och de riktigt gamla träden.
Sedan har jag en idé om att göra en runda och utgå från Kvikkjokk, där målet är att gå ovan Fierrovágge, alltså inte nere i dalen.
Det finns också planer på att vandra vid Hemavan, med mål att utforska Artfjället.
Då jag gillar att gå obanat så blir det nog fokus på det, och det finns väldigt många fjällurskogar att besöka...
Sjaunja får vänta lite.
Sedan finns lite annat också...