Stövlar eller kängor? Så brukar funderingen vara om man ska fjällvandra. Ibland så ploppar löparskor upp som ett alternativ. Jag skulle vilja säga att alla tre fungerar.

När jag började fjällvandra på 80-talet så var det stövlar som gällde. Jag hade Tretorn Sarek under många år. De har utvecklats en del med tiden och ser inte likadana ut nu som när jag vandrade med dem.

Då hade jag ett par tunnare strumpor närmast foten och ett par yllesockor utanpå det. Det fungerade väldigt bra. Stövelskaftet kunde jag vika ned så att det blev lite luftigare när man gick. Vet inte om det går med dagens Sarekstövlar.

När man kom fram till ett vad så fungerade det väldigt bra att ha Sarekstövlarna på sig. Det vara bara att dra på sig regnbyxorna utanpå stövlarna, vika byxorna omsorgsfullt längs med stövlarna, så att de låg tight mot stövlarna. Sedan en snörstump som knöts runt stövelskaftet.

Det fungerade väldigt bra vid de korta vaden. Vattnet smet inte in mellan stövel och insida av regnbyxor. Nåja, nog om det.

Jag har i år köpt ett par vandringskängor. Jag visste att jag ville ha ett par lättare kängor. Jag har läst en hel del tester på nätet och har funderat länge också. På Alewalds på Kungsgatan i Stockholm så testade jag ett par kängor och bestämde mig för ett par Salomon Quest Prime GTX.

De ännu fåtal tillfällen då jag använt kängorna har känts väldigt bra. Jag ville ha rymligare skor, så det blev lite större än mina vanliga skor. Då jag en egendiagnosticerad variant av Mortons syndrom i bägge fötterna så vill jag kunna få ordentlig plats med främre delen av fötterna, och kanske få plats med en pelottsula.

Jag tror att löparskorna, eller så lätta skor som möjligt, följer med på vandringen. Dessa tänkte jag ha när jag ska vada.

Jag inser att det är typ två månader kvar tills jag ska vandra. Tiden går fort när man har kul, och nu närmast blir det nog att testa tältet. Kanske natten mellan 12-13 maj. Ska prova köket på riktigt då också. Det blir spännande.