Efter att ha läst en massa bloggar, artiklar och foruminlägg och blivit så vansinnigt inspirerad bestämde jag mig för att jag måste göra en fjällvandring. Med barnfamilj, hund och engagemang som barnens fotbollstränare och ständiga aktiviteter är det dock inte så lätt att hitta tid för att göra en egen vandring. Jag ville just göra en egen vandring bara själv denna gång. Varför vet jag inte riktigt, troligen för att jag brukar trivas med mig själv men även för att jag blivit inspirerad av andras berättelser.

Det skulle inte vara första gången jag vandrade eller tältade i fjällen men det skulle vara första gången jag gjorde det själv. Jag bestämde mig ganska snabbt för att jag skulle vandra i Jämtlandsfjällen då jag varit mycket i Åretrakten förut samt att det är lätt att ta sig dit med tåg. Glad i hågen så mutade jag in fyra dagar, torsdag till söndag med nattåg på torsdag och söndag kväll som transportsträckor. Jag tänkte ganska snabbt att det skulle vara kul att gå från Storulvån till Vålådalen. Sagt och gjort så bokade jag biljetterna till Duved och Undersåker. Efter att jag reflekterat lite mer och granskat lederna så insåg jag att jag planerat en vandring med fyra dagsetapper på tre dagar...

Jag verkade ha tabbat mig men samtidigt kände jag att det inte borde vara omöjligt att klara av den sträckan på tre dagar och poängen för mig var att jag ville gå och se mycket. Jag började mäta och lägga upp en plan. Första sträckan var ganska klar för mig då jag gärna ville gå till Sylarnas Fjällstation. Därifrån behövde jag sen bege mig tillbaka och komma en bit på leden mot Gåsen, det skulle bli runt 23 km. Dag två skulle jag behöva gå till gåsen till att börja med. Väl vid gåsen öppnade sig flera alternativ. Antingen kunde man gå via Lill-Stensdalen vilket skulle vara den kortaste sträckan eller så skulle man kunna gå via Härjångsdalen bort mot Vålåstugorna. Ett annat spännande alternativ skulle vara att gå mellan Lill-Stensdalsfjället och Smällhögarna, eller som jag blev föreslagen på Utsidans forum så skulle ett annat alternativ vara att vandra in i Stor-Stendalen. Oavsett skulle jag behöva gå runt 23 km om dagen åtminstone vilket inte låter omöjligt. Beroende på hur jag mådde och hur det gick så skulle jag ha flera olika planer.

Inför resan så bokade jag in ett enpersonstält från fjällräven samt köpte en syntetsovsäck, jag hade liggunderlag, ryggsäck redan. Min plan var att äta en lunch med knäckemackor, energibar samt någon chokladkaka och dricka kaffe till. När vandringen var över och lägret var fixat så var tanken att jag skulle äta en trerätters i form av varma koppen, en påse frystorkat samt någon form av efterrätt. Den ryggsäcken jag hade rymde 55 liter och det skulle bli en väldigt fullt packad ryggsäck. I slutändan klockade jag in på ca 15 kg totalt i ryggsäcken vilket jag var nöjd med.

Resan började med nattåg (sittvagn, helt klart det dumsnålaste beslutet) och på morgonen anlände jag i Duved. Därifrån så var det en kort transferresa på en fullpackad buss med fjällturister som mig själv innan vi anlände vid Storulvån. Busschauffören fick applåder efter några humoristiska tips vilket fick detta att kännas alltför mycket som om vi precis landat på en charterresa i något varmare land. Därför kändes det extra skönt att komma iväg efter en snabb ompackning i Storulvån.

Dagen var smått dimmig och det regnade lite lätt. Jag satte ett ganska högt tempo ganska direkt och kunde passera några sällskap rätt så tidigt. Bron vid Lill-Ulvån var rätt så häftig och respektingivande.

Ganska tidigt så finns det skyltar om att man ska bara hålla sig till leden. Jag förstår ju varför men det är något som kommer bli svårt att hålla sig till framförallt senare under vandringen. Mot Sylarna är det dock gott om spångar utlagda så det är hyfsat lätt att hålla sig till leden. Det är blött men ändå rätt så lättvandrat, det krävs visserligen en speciell typ av balans för att gå på trånga spångar som är blöta och lite lätt halkiga.

Vid Spåime rastskydd så blåser det in ett intensivt och kallt regnväder. I min oerfarenhet så insåg jag att jag borde haft på mig löpartightsen med regnbyxor ovanpå istället för mina vandringsbyxor. Tanken slog mig att jag borde gå in och byta det i rastskyddet men när jag öppnade dörren var det smockfullt där inne. Istället beslutade jag mig att vandra vidare och öka takten lite för att få upp värmen. Så småningom så minskade regnet och byxorna torkade förvåningsvärt fort.

Sylarnas fjällstation dök upp vid horisonten, tyvärr var fjälltopparna för det mest obskyrda i moln större delen av dagen men jag försökte få några bilder de få gångerna de tittade fram.

Väl vid Sylarnas Fjällstation så var målet att kolla in stället för framtida eventuella stugbesök. Det var verkligen en mycket fräsch och fin stuga med underbara omgivningar. Jag får även ge ett extra plus till en riktigt god chokladboll. Här kan jag definitivt göra ett återbesök en annan gång.

Tiden hade smugit sig fram till runt kl 17 och jag ville komma en bra bit in på leden mot Gåsen denna dag innan jag slog läger. Precis innan jag begav mig tog jag en snabb titt på anslagstavlan och såg där att björn hade siktats på leden mellan Sylarna och Gåsen!

Så fort jag rundat Gamla Sylen så började jag klappa händerna lite då och då och ibland drog jag igång och visslade på bamses signaturmelodi. Jag såg i alla fall inga björnar och som tur var såg jag inga människor heller då jag gick där som ett fån och klappade och visslade. Det blev faktiskt en ganska distinkt förändring i både hur leden var och antalet människor. Efter att hela tiden ha sett folk antingen bakom eller framför mig såg jag helt plötsligt ingen alls och inga spångar fanns det heller. På något sätt kändes detta ganska skönt och jag tänkte nog att "nu är jag ute på fjället på riktigt". Någonstans mitt emellan Långtjärnen och Storforsen där det precis slutat gå uppför så hittade jag en tältplats.

Efter att ha slagit läger så lagade jag mat. Jag hade köpt med mig en kladdkaka i pulverform där man bara behövde lägga till vatten. Jag lagar detta på stormköket. Det blev sådär, kladdkakan var god men i botten har det fastnat och på toppen är det kladdigt. Då det regnade fick efterrätten lagas och åtnjutas i tältet. Jag toppade med lite blåbär som jag plockade i närheten av tältet. Dock vart den efterföljande diskningen av stekpannan en rejäl utmaning.

Nästa dag vaknade jag av att det var ljust ute, men en snabb titt avslöjade också att det var väldigt dimmigt. Jag packade ihop lägret och kunde runt kl 9 börja gå igen. Denna dag var målet att gå långt, först till Gåsen men sen var det oklart. Hela sträckan mellan Långtjärnen och Storforsen var en lugn och vacker sträcka, jag önskade endast att sikten var bättre så jag kunde ha sett längre. Redan en bit innan Storforsen kunde man höra kraften i forsen. Jag tror det är svårt att förstå från en bild men jag kände helt klart respekt när jag gick på bron över Storforsen.

Efter bron fick man lite närkontakt med fjällbjörkskog igen men efter en liten stund så är det mest bara kalfjäll igen. Sträckan mellan Storforsen till Gåsån var en av de segaste på dagen av någon anledning men det kändes som om den tog väldigt lång tid. Till slut kom jag fram till Gåsån och här behövde jag vada. Jag möter två personer som precis vadat över och har precis fått på sig sina skor. Jag drar upp byxbenen och går helt sonika över där de precis kommit upp.

Jag bestämde mig ganska tidigt att jag ville gå med terränglöparskor. Det finns gott om diskussioner om detta på Utsidans forum och då jag tycker om traillöpning tyckte jag att det skulle vara trevligt att testa ett par terränglöparskor på en längre vandring. Man får vara beredd på att vara blöt men med de ullsockorna som jag hade i kombination med nylonstrumpor så var jag varm om fötterna hela tiden. Dock får man vara snabb att byta till lägerskor och torra strumpor då man stannar för kvällen eller under längre stunder på dagen.

Efter Gåsån så började jag min vandring mot Gåsen i en ganska konstant uppförsbacke. Hela vägen var det dålig sikt men man kunde i alla fall se ner mot Gåsån mot Holkendurrie. Även Stora Härjångsstöten tittade fram då och då. Varje gång jag såg ett lite mörkare större stenblock i horisonten undrar jag om det kunde vara en björn? Varje gång inser jag att om det där blocket skulle vara en björn skulle den vara Godzilla stor. Så här kommer jag förresten hålla på hela vandringen.

Efter att ha rundat Gåskammen så ser man äntligen Gåsenstugorna lite längre bort. Äntligen skulle man få sätta sig ner en stund inomhus. Trodde jag. Dock insåg jag att det för tillfället var stängt och att det öppnade kl 16 igen. Inte en människa syntes till förutom att två personer kunde anas vara på väg uppför Kleavetje. Jag fick sätta mig ner vid ett bord och inta lunch i dimman.

Nu stod jag ju inför ett beslut, skulle jag bege mig utanför leden och våga mig upp emellan Lill-Stensdalsfjället och Smällhögarna? Då sikten är dålig och mina kompasskunskaper är teoretiska bestämde jag mig för att det nog var bäst att hålla sig till leden. Dock ville jag gärna gå via Härjångsdalen då det sett väldigt fint ut på bild.

Och visst, efter att ha passerat Gåsens spartanska fjällbäcksdusch så kan jag snart börja skymta Härjångssjöarna. Men dimman håller sig så man ser inte speciellt långt bort. Leden här är också bitvis lite svår då det är mycket blöt stenterräng. Jag har lärt mig den hårda vägen denna vandring att blöt sten är riktigt förrädiskt även om man har terränglöparskor med små gummidobbar. En herre som jag mötte varnar mig för ett stenfält där det för mig skulle vara en ganska rejäl nedförsbacke. De var minst sagt en utmaning och jag tog mig ned för den i sakta mak. Här kände jag att jag verkligen skulle behövt ha gått med stavar.

Vandringen fortsatte och dimman lättade. Jag försökte njuta så mycket jag kunde av denna fina dal. Jag makade mig vidare förbi en raststuga som låg lite längre ned mot en av sjöarna. Innan sjö 983 fick jag idén att jag skulle försöka ta mig till på norrsidan av sjön och följa sjöns kant bort mot Vålåstugorna och ta mig tillbaka till leden efter sjön tar slut. Denna idé överger jag ganska snabbt då jag är lite osäker på att vada över den bäcken som hade rätt så kraftigt flöde vid tillfället. Egentligen skulle det nog gått bra men i detta fall är jag extra försiktig (feg).

Istället följde jag leden och kom till slut till vadstället över Härjångsån. Här har jag ju läst att det är bättre att vada precis där sjön rinner ut istället för där det är markerat på kartan. Även här mötte jag ett större sällskap som precis vadat över till sidan där jag ska gå över. De sa att det gick bra att vada då jag frågade dem men att jag skulle behöva byta om. Jag tackade så mycket och drog upp byxbenen och vadade över i skorna. Det var en längre bit att vada än Gåsån men det var inte supersvårt även om jag här också kände att det hade varit bra med stavar.

Efter vadet började en blöt bit. Här fick man trampa en hel del vatten och gå över blötmarker. Dock började det märkas att jag närmade mig mer vältrampade marker när det dök upp spångar lite här och där. Till sist dök Vålåstugorna upp långt borta. Känslan var dock att hur mycket man än gick så kom man inte närmre stugorna över huvud taget. Det påminde om scenen från Monty Python och Den Heliga Graalen där riddarna närmar sig ett slott långt bortifrån flera gånger för att helt plötsligt dyka upp och inta slottet.

Nu var jag rätt så trött och jag hade blivit ruskigt sugen på en chipspåse. Väl framme vid stugorna så fick jag kolla in i butiken med stugvärden men han hade redan varnat mig att det inte fanns mycket kvar. Tyvärr fick jag bli utan chips denna kväll men jag hade ändå annan lyx att avnjuta.

Då klockan började närma sig 17.30 så gick jag vidare längs leden mot Vålådalen och höll utkik efter tältplatser. Väldigt få platser dög samt att jag hade svårt att helt enkelt ge upp för dagen så jag kom några kilometer längre än jag tänkt. Efter att ha hittat en riktigt fin plats satte jag till slut upp tältet runt 18.30.

Kvällen var ganska skön och till och med solen var framme även om den var skymd av Smällhögarna vid denna tid på kvällen. Jag avnjöt en tvårätters middag med varma koppen och frystorkat. Lite senare under kvällen så lyxade jag till det med en honungsrostad nötmix. I efterhand kunde jag konstatera att jag gått ganska precis 28 km denna dag. Under min sista dag återstod inte mycket mer än ca 16 km.

Under kvällen och precis innan jag somnade så kom det en ganska kraftig regnskur som jag var mycket glad att jag inte var ute och gick i. Nästa morgon då jag vaknade så fixade jag i ordning lite kaffe och packade ihop tältet för sista gången denna vandring. Lite vemodigt kändes det att påbörja sista vandringsdagen. Dessutom behövde jag inte gå så långt innan man började färdas nedåt ner i fjällbjörkskogen och slutligen så var man i gammal vanlig hederlig skog igen. Skogarna vid Vålådalen är helt klart väldigt fina men det är något speciellt med att vandra på kalfjället. Jag gick den sista sträckan rätt så raskt och var framme vid Vålådalen strax efter lunch.

Skönt nog kunde man för en liten slant nyttja duscharna i sporthallen i Vålådalen och även om vattnet i duscharna var kallt så fanns det en väldigt skön varm bastu. Resten av dagen kunde jag få vila mina ben och fötter i väntan på transfer till Undersåker. Jag kände mig i alla fall rätt så nöjd över att ha klarat av vad jag hade satt upp att jag skulle klara.

I efterhand har jag lärt mig några saker jag troligen skulle gjort annorlunda

• Jag skulle nog i fortsättningen ha med stavar. I vissa lägen som t.ex. vid vadning eller vid hala partier tror jag de är ovärderliga. Sen är de säkert också ett bra stöd vid själva vandringen också.
• Som packpåsar använde jag tygpåsar i bomull som vi fått över från t.ex. köp av lakan och liknande. Detta är sådär då det väldigt lätt sög upp fukt i tältet då man t.ex. råkade skaka ner kondens och liknande, eller medan de låg i en sidoficka i tältet. Även om jag hade en vattentät förvaring i själva säcken så är det svårt att undvika att ta upp fukt då i princip allt är fuktigt i tältet mer eller mindre efter ett tag. Packpåsar i polyester material eller kanske någon form av dry bags är nog ett bättre val i fortsättningen
• Ett enpersonsstält var nog en bra början och det var sannerligen skönt med liten vikt men jag tror att jag nog i fortsättningen kan offra lite tyngre packning för att få lite mer utrymme och komfort. Det var rätt så svårt att manövrera i tältet och veta var jag skulle ha alla prylar när jag packade ur säcken för att får fram allt. Det var svårt att sitta upp i innertältet och ibland kändes det nästan klaustrofobiskt litet. Jag lagade mat i absiden men det hade varit väldigt tveksamt om det hade blåst något mer än vad det gjorde. Det tjänade mig trots allt bra denna gång men i fortsättningen blir det nog minst ett tvåpersonstält.

Jag hade helt klart kunnat önska mig bättre väder också men det är ju svårt att göra någonting åt. Det är lite tråkigt med begränsad sikt när jag vet att överallt runt om en så finns det ju så fantastiska vyer. Jag kan dock trösta mig med att det också är rätt så speciellt och fint med dimslöjorna runt fjälltopparna eller över sjöarna.

Nästa gång tror jag dock att jag får ta med mig sällskap på något vis.