Hade lite svårt att bestämma mig om jag skulle ta permobilen eller min manuella stol när jag skulle ut idag, jag fick väga fördelar och nackdelar mot varandra, efter en stunds dividerande fram och tillbaka så bestämde jag att det fick bli manuella. Jag hatar att frysa, men har inget emot att ta i lite extra, så då var valet egentligen inte så svårt, frågan var bara hur tufft det skulle bli.

Det hade snöat lite under natten, men plogbilen var ute i morse, så jag chansade att den även hade varit dit vi skulle, Lövhagen och Knappelskär, som ligger ca 5 km söder om Nynäshamn, ett ganska stort grönområde som ligger på en udde vid havet.

Vi tog pendeln från Stockholm södra, ner till Nynäshamn, en resa på lite över en timme. På väg ner började det snöa ännu mer, när vi kom utanför stan såg jag hur mycket snö det egentligen hade kommit, jag började tvivla på mitt beslut, att ta min manuella, men det var för sent att ändra sig nu, går det så går det, jag har ju inte bråttom, så det får ta den tid det tar, tänkte jag.

Väl nere i Nynäshamn såg det genast lite bättre ut, vägarna var riktigt bra plogade, jag hade tagit rätt beslut i alla fall.

Direkt när man kommer ut från stationen, så kommer man till en grillkiosk, där svängde vi vänster och åkte på en cykelväg som gick utmed Järnvägsgatan på min högra sida, på den vänstra låg det en ganska stor damm, svandammen heter den tydligen, men jag såg inte en enda svan, men svanar kan ju inte läsa så de vet ju inte att de har en egen damm, stackars analfabeter.

Islandskap

Efter några hundra meter bytte vägen namn till Strandvägen, helt rätt namn med tanke på att vägen nu gick utmed vattnet. Normalt så är jag vid sådana här miljöer under sommarmånaderna, eftersom det är varmare och skönare då, men jag kan absolut rekommendera er att åka ut till Skärgården under vintern också, landskapet blir väldigt mycket mer dramatiskt med snön, istapparna och stormen, men glöm för guds skull inte varma kläder.

Utsikt över Gårdsfjärden

Cykelvägen tog slut när vägen bytte namn, så nu fick jag samsas med bilarna, vägen var ganska smal och slingrig mellan de kala klippblocken, dessutom så var det isigt på vissa ställen så det gällde att ta det försiktigt, men utsikten var väldigt fin. Som om inte det räckte så yrde snön rejält pga den starka vinden som inte riktigt hade bestämt sig åt vilket håll den skulle blåsa åt, jag hade motvind vart jag än åkte, det var riktigt kämpigt, men jag slapp i alla fall frysa, helt enligt mina planer.

Efter en stund kom vi till Lövhagens café och vandrarhem. Jag var aldrig inne på vare sig cafet eller vandrarhemmet, men det fanns en ramp, så förmodligen var det handikappanpassat. Nere vid badplatsen fanns det handikapptoaletter, så jag är säker på att man har tänkt till hela vägen.

Isväg

Vid vandrarhemmet tog vägen slut, men jag hittade en cykel och gångväg som var plogad, så jag fortsatte på den, jag ville ju komma så långt ut på udden som det bara gick.

När man åkte i skogen var det inga större problem att köra, för då var det lä, men så fort man kom ut och körde utmed vattnet blev det genast värre, det var riktigt tufft att ta sig fram, jag fick många förfrågningar om jag ville ha hjälp, men envis (eller dum i huvudet) som jag är så tackade jag vänligt men bestämt nej.

Hur kommer det sig att man frivilligt ger sig ut i det här vädret, snön vräker ner, det blåser åt alla håll och man får ta i så man nästan får blodsmak i mun, hur är man funtad som ger sig ut i det här? Men den belöningen jag fick efter en stund är värt allt slit kan jag lova, när vi äntligen kom till dagens slutdestination, Knappelskär, så otroligt vackert! Det går inte att beskriva eller med kort förklara hur fint det var, man måste uppleva det genom att åka hit. Det bästa med allt är att det är handikappanpassat, så långt det nu går, en grillplats som man kommer fram till hur lätt som helst, handikapptoalett finns det också, badstranden går, med vissa problem dock.

Stranden på ena sidan

Strandkant på andra sidan

Min plan var att vi skulle stanna till här och äta maten vi hade med oss, men det blåste så fruktansvärt mycket, och var så kallt, så jag var tvungen att röra på mig hela tiden, så efter att vi åkt runt och tittat så fortsatte vi genom skogen över till andra sidan udden, Stockbonäs. Här var det lite lä, eftersom vi rullade runt en innervik, vassen såg lite speciella ut med sina istappar som de hade på sig. Efter Stockbonäs rullade vi mot Lövhagen och tillbaka till Nynäshamn.

Nu hjälpte det inte ens att vara i lä, jag frös riktigt ordentligt, Ymer hade på sig sin pläd, så jag tror att han klarade sig ganska bra, han såg inte ut att lida i alla fall. Tittade på klockan, det var 20 minuter kvar tills tåget skulle gå, men som tur var så kunde man gå in och sätta sig i tåget, inte för att det var så varmt inne, men när vi tagit plats, tog jag fram min väska, i den hade jag en liten termos med varmt gott kaffe, något som jag längtat efter en lång stund.

Hemresan gick mycket fortare, det beror nog på det goda kaffet, men också att jag är så jäkla stolt över mig själv eftersom jag åter igen lyckats överträffa mig igen