Vill med min sida och blogg visa att även funktionshindrade vill och kan ta sig ut i vildmarken.
I samarbete med:
Anders Andrae

Intresserad av camping och vildmarksturer. Brukar bli några stycken längre turer per år som jag gör tillsammans med min hund. Eftersom jag själv sitter i rullstol så är alla turer genomförbara för folk med rullstol, Intresserade kan höra av sig till mig via min hemsida om man vill följa med. Alla är välkomna, oavsett handikapp eller inte.

Användarnamn: Andersgustav

Intressen: Friluftsmat, Expeditioner, Vandring, Navigering, Foto, Resor

Mer på profilsidan

Låt inte det mentala sätta stopp

Var inne på Länsstyrelsens hemsida förut för att se hur många reservat i Stockholms län som har någon form av anpassning för funktionshindrade, enligt sidan så finns det 18 stycken och de är:

  • Angarnssjöängen

  • Björnö

  • BulleröIMG_2092

  • Dyvik

  • Finnhamn

  • Fysingen

  • Grinda

  • Gålö

  • Häringe-Hammersta

  • Käringboda

  • Lidö

  • Långsjön

  • Nåttarö

  • Själbottna-Östra Lagnö

  • Tullgarn

  • Tyresta

  • Utö

  • Ålö-Rånö

Mitt mål är som bekant att under det här året besöka alla reservat som går att besöka med rullstol, de som jag räknat upp kommer jag absolut att åka till, men jag är säker på att det finns fler.

Jag vet inte vad kriterierna för att man ska sätta dit en handikappsymbol är, men jag tycker man ska våga ge sig ut, även om det inte finns någon, bara man är beredd på att kämpa lite extra och inte ha alltför stora krav. Finns det bara en grusväg eller en hyfsat bra stig, så räcker det oftast, man behöver ju inte åka så långt om man känner sig osäker. Jag tror man missar så mycket om man enbart ska gå på vad som står på nätet. Mitt tips är, om man nu vill ut i skogen, är att lita på sig själv, titta i kartor, tex Eniro, där ser man klart och tydligt om det är en grusväg eller inte.

Skulle man nu stöta på ett hinder, så är det bara att vända och åka tillbaka, har man tagit sig dit, kan man även ta sig därifrån också. Det viktiga är att inte gripas av panik om man stöter på hinder, dels går det åt så mycket onödig energi, sedan tänker man sämre.

Det finns en regel som förkortas STOP, Stanna – Tänk – Orientera – Planera. Det är en regel som har hjälpt mig vid några tillfällen när det inte gått som jag planerat, för det är bara att acceptera läget, jag sitter där jag sitter och därför måste jag tänka mig för lite extra för att det ska fungera, men (nästan) ingenting är omöjligt.

Har man ett handikapp i benen som jag, låt inte det mentala sätta stopp för att få uppleva den svenska naturen och vildmarken, man klarar oftast av mer än vad man tror.

 

Anders Andrae

www.skogstur.se

Föregående Nästa Startsida
AvAnders Andrae Publicerat 2014-01-21 Läst 12315 ggr
Kategorier Aktivitet / Vandring, Andra nyckelord / Planering, Andra nyckelord / Överlevnad
Logga in för att kommentera
Bli medlem
Glömt namn/lösen?
2014-01-23 08:05   salgo601
Lycka till

Tror ett bra steg är att som skriva om vad man gör så kan andra läsa om dom också kan göra samma sak,

Känns som området med vad som är handikappsanpassat eller inte
är väldigt komplext. Hittade skriftsen nedan som pekar på alla olika parametrar som kan/bör vara där för att fungera för olika typer av handikapp...

http://tinyurl.com/q9vkqry
"Tillgänglighet till naturreservat för personer med funktionshinder"


God Tur
 
Svar 2014-01-23 09:39   Anders Andrae
Hej Magnus och stort tack för länken. Jag håller med, frågan är väldigt komplext vad som är anpassat eller inte. Det beror på vem man frågar, gör man en anpassning för en typ av funktionshinder, då kanske en annan typ av funktionshinder missgynnas, tänker närmast på de som behöver ledar/servicehund och människor med svår allergi, där kan det bli problem ibland i och med att de krockar med varandra.
Ska läsa igenom häftet i kväll.

MVH

Anders Andrae
www.skogstur.se
 
2014-01-23 13:40   farsi
Om du inte provat än så testa Freewheel (www.gofreewheel.com). Panthera är återförsäljare i Sverige.
 
Svar 2014-01-23 14:02   Anders Andrae
Jodå, det har jag. Skaffade Freewheel i höstas och det har hjälpt mig en hel del.
 

Läs mer i bloggen

Vattgruvsmossen, en del av Sörmlandsleden

För några år sedan hade mina svärföräldrar ett sommarställe utanför Gnesta, vid en sjö som heter Båven, ett underbart ställe, och på vägen dit åkte man igenom Järna, en lite småstadsidyll i den Sörmländska idyllen. När man passerat Järna åker man förbi en skylt där det står Naturreservat, reservatet har givetvis ett namn och det är Vattgruvsmossens naturreservat, som sagt så har jag bara åkt förbi ett antal gånger, men nu var det äntligen dags att besöka platsen och som sällskap hade jag med mig min hund Iris.

Bor man som jag på söder, är det en ganska lång resväg dit, först pendeln från Stockholm södra till Södertälje hamn, där får man byta till tåget mot Gnesta för att hoppa av tåget två stationer bort, i Järna.

Läs inlägget

Djupdalens mäktiga skogar

Snart är det slut på det här året, då brukar det vara brukligt med en sammanfattning av året som gått. När vi släppte lös hemsidan www.skogstur.info för allmänheten satt jag och min gode vän Calle och funderade på vilka turer vi skulle skriva om och det var inte helt lätt. Turerna har varit många, den längsta var helt klart den när vi åkte mellan Nynäshamn och Bålsta som vi gjorde första veckan i juni i år, 14 mil på rullstol blev det, men den har vi pratat om så mycket så den vet många av er redan om, så jag tänkte berätta om en annan tur som jag själv gjorde när jag var i Värmland i somras och besökte min familj i Munkfors som ligger mitt i Värmland, utmed Klarälven.

Det är inte helt lätt att välja vart man ska köra, för det är så otroligt vackert överallt så man vill vara på alla ställen samtidigt, men det går ju inte så då måste man ju välja så det fick bli ett område som jag varit tidigare, Djupdalen.

Läs inlägget

Mot Tornberget

Varje år inträffar ett event som är minst lika kul som julafton, nämligen Vildmarksmässan. För den som inte varit där än så kan jag berätta att det är en mässa för friluftsnördar, den ena mer extrem än den andra, men så finns det de som bara är intresserade av att se vad som finns och för att träffa folk, jag tillhör en blandning, lite nördig, men ändå normal, i alla fall om ni frågar mig.

På mässan träffade jag två personer som jag följt på Facebook under några år, Thomas och Helena Traneving, två personer som jag har som förebilder och som jag beundrar väldigt mycket, gå in på deras sida så kanske ni förstår varför, Traneving. De har i sin tur följt mig och läst att jag förra året hade försökt mig på att besöka länets högsta berg, Tornberget med sina imponerande 111 meter över havet. Tyvärr lyckades inte det, jag och Ymer kämpade oss fram tills vi kom till en alltför brant uppförsbacke med stora rötter och stenar på stigen, omöjligt med andra ord att ta sig fram med rullstol. De frågade helt enkelt om jag var intresserad av ett nytt försök, fastän med deras hjälp den här gången. Det var som ljuv musik i mina öron så jag sa ja direkt.

Läs inlägget

Vandrat på ett platåberg? Upptäck Billingens unika landskap!

Njutvandra året om i fantastisk natur med böljande sluttningar och dramatiska klippavsatser – bara ett stenkast från Skövdes centrum.
Till artikeln

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg