


Glad skåning som bor i Östersund.
Har tidigare bott i Uppsala, Lund, Malung och lite utomlands. Jobbar med naturvägledning. Utbildad naturguide på flera sätt och är aktiv som sådan ibland också.
Bilder, filmre och text från min turer lägger jag i blogg eller på https://www.facebook.com/per.sonnvik/photos_albums
Det blev en fin morgon 1 maj på skejtskidor på Svartsjöarna utanför Östersund. Isen kändes stabil men ibland var det en utmaning att komma ut på den. Vi såg flera tranpar och det var mycket fågelsång. Helt vindstilla. Det kändes som sista skejtturen i Östersunds närområde för säsongen då det inte var mycket snö kvar på isytorna. Det låg ganska mycket snö kvar på myrarna men den blev snabbt för mjuk och var dessutom nästan överallt uppkörd av skotrar.
Öppna vattendrag, fika på barmark och leta farbara snöfält. Det brukar stämma för en fjälltur i slutet på april. Nu blev det så på en tur i februari istället. Kryddat med sol och ingen vind.
Jag började vid Falkfångarliften, som inte var igång pga snöbrist. Med korta stighudar gick jag i den bitvis isiga backen. När pisten tog slut, som alltså var stängd pga snöbrist, tog den egentliga snöbristen vid. Sten och öppet vatten och mycket uppför. Bitvis krångligt men jag kom upp på platån.
Äntligen fick jag möjlighet att skrinna på Kallsjön! Och en sån dag det blev: sol, nästan vindstilla, fin natur och slät. Och ett trevligt åksällskap.
Fina vyer, nya fjäll men snöfattigt.
Vi började med att åka över Hensjön. Hammerdalsfjället kom allt närmre. Vi hittade en rutt uppför dess nordsida, längs med en bäck i början.