36 km och drygt 1884 höjdmeter blev det. Föret var perfekt (bra glid i vårsnön, inget genomslag och lagom mjukt utför) och vi kunde skida upp till topparna utan stighudar. 

Vid Strydalens vindskydd träffade vi på massor av topptursåkare och de verkade tälta allihop. Vi blev överraskade att träffa så många personer på en plats i fjällen. I vanliga fall på våra dagsturer i Jämtlands fjäll träffar vi på någon enskild person kanske var tredje gång. Här såg och mötte vi kanske 30 personer på en liten yta, och alla verkade hålla på med toppturer. 

Härlig lunchpaus på södra sluttningen av Mehkentjahke.

I sista branten uppför Mehkentjahke upptäckte jag att främre delen av höger pjäxa helt lossnat från sulan. Ajaj. Räddningen blev leukoplast. 

Vi gled förbi vindskyddet Sockertoppen i den mjuka vårsnön. Kändes mäktigt att på en dagstur vara här mitt i Skäckerfjällen.

Vi skidade igenom en jättefin ravin på väg upp på Anjeskutan.

Från Anjeskutan tog vi oss ner åt sydöst och öster om Lill-Anjeskutan. Där fanns massor med spår från topptursåkare. Solen började sjunka och den nyss mjuka snön började få ett skarlager. Glidet blev ännu bättre.

Vi hade planerat för att vara tillbaka vid bilen kl 17, men vi kom dit först 17:30. Lill-Anjeskutan låg nämligen i vägen för att vi snabbt skulle kunna glida ner mot bilen. men utförsåkning var riktigt fin.

Pjäxans lagning höll hela vägen ner till bilen. Fantastiskt bra, med tanke på hur dåligt skick den var i och vi endast lagat med leuoplast.