Det är onekligen ont om tid med två barn i 1 och 4 års ålder... Lite långsamt går det allt med skrivandet, men här är den, näst sista delen levererad såhär strax innan jul...
Efter förmiddagens fantastiska harrfiske med rekord efter rekord var vi framme vid platsen där vi skulle bli upplockade av en helikopter dagen efter. Pontonerna var nedmonterade och låg på myren redo för hemfärd. Kvällens fiske fick ske från land eller utvadade i strömmen. Både jag och Tobbe föredrog en rejäl sovmorgon framför stuvning av material i arla morgonstund.
Duggregnet strilade ihärdigt då tältet restes i närheten av den plats som delvis gjort att vi återvänt till kaitumälven.
Tältet på platån...
Jag kommer ihåg när vi efter flera dagars rodd 2009 kom till denna plats. Vid det tillfället klev vi upp på höjden och spanade ut över kaitumdalen. Båda blev vi hänförda av utsikten och svor på att återvända någon gång och den gången skulle vi slå läger. (Sträckningen som vi ror med pontonerna ligger i en dalgång och nästan ingenstans kan man kliva av och betrakta landet från ovan, men på just denna plats kommer man upp ett 20 tal meter ovanför älven och kan blicka ut över den.) Problemet som uppdagades förra resan var att när vi hade närmat oss slutmålet, och så småningom dök på denna fantastiska plats, var vi tvugna att bege oss vidare den sista biten till den överenskomna upphämtningsplatsen. Där skulle vi bli hämtade med helikopter tidigt morgonen efter. Därför hade vi nu (2011) förlagt vår helikopterhämtning här vid forsen.
Tobbe vilar ut med utsikt över Kaitumälven 2009
Jag, nöjd över att ha hittat denna plats och bestämd på att komma tillbaka. (2009)
Nu var det 2011 och tältplatsen vi hade tänkt belägra var upptagen av den norrlandsfamilj som vi tidigare mött på älven. Området på höjden var stort nog för fler boende och vi flyttade oss ett 50 tal meter uppströms. Regnet hängde tungt i luften och vi skyndade oss med att sträcka upp tältduk och linor. I samma sekund som den sista prylen var inlastad i absidern öppnade himlen sina portar och ett stormstarkt skyfall kom över oss. För mig finns nog inget skönare än att ligga i en varm sovsäck i ett tält, efter ett par fantastiska dagar på fjället, tröttkörd men nöjd och höra hur regnet smattrar i tältduken. Tanken var att vi skulle vänta ut detta regn och sedan fiska vidare i forsen nedanför oss. Både jag och Tobbe kröp ner i våra mjuka sovsäckar. Vi skulle bara slumra lite. Jag kollade klockan, den var 14.30. VI SOMNADE...
Lägerplatsen på toppen av höjden...
Man kan tro att han är död, men älven kräver sin sömn.
Jag vaknade av att ljuset värmde tältet. Jag satte mig upp och en varm luftpuff trycktes ur öppningen på min sovsäck. Jag böjde mig fram mot fotändens absider och öppnade innerduken utan att öppna myggnätet. Jag kunde jag se den fantastiska älven rinna förbi nedanför oss. Solen glänste i myggnätet. Jag öppnade lite för att kunna ta en bild på härligheten. Det tog inte lång stund innan vi hade ett dussin blodsugare i tältet och jag stängde till. Jag kikade på klockan 19.30. Den lilla tuppluren hade förvandlats till några magiska timmars sömn. Jag började bli hungrig och påpekade för Tobbe att jag skulle starta med matlagningen. Han tittade, med trött blick, upp på mig och sa att det var en bra ide, sedan slöt han ögonen igen och lämnade mig åt mitt öde. Jag kollade ut genom huvudändans myggnät, in i den stora absidern. Där var det tusentals mygg. Värmen från solen hade satt fart på de små vidundren. Det slog mig att vi hade en folköl kvar i packningen. Efter att ha avnjutet ölen (utan att väcka Tobbe :-))konstruerade jag min magiska myggbortjagare (som jag har skrivit om här på utsidan). Jag tände ett värmeljus, placerade den i burken, ställde ut skapelsen i absidern och drog igen myggnätet. Efter att ha applicerat den lilla myggtabletten ovanpå burken var det bara att vänta. Jag kröp ner helt i sovsäcken igen och kikade på bilder från resan i min kamera. Jag tog ett par sovbilder på Tobbe. Efter ca 15 minuter kollade jag ut i absidern, inte en enda mygga rörde på sig utanför myggnätet. (BURKEN ÄR FANTASTISK)
Se filmen om hur man gör myggburkenhär: http://www.youtube.com/watch?v=mAHzptHxq8o
Livet i tältet är fantastiskt...
Nedanför oss, ett myggnät bort och 20 höjdmeter ligger den brusande älven.
Det var magisk frisk luft efter regnet men också myggfrämjande.
Myggbortjagarburken jobbar...
Jag satt i kalsongerna med öppet myggnät. Jag tände stormköket och satte igång med att göra pyttipanna. Tyvärr hade det rimmade sidfläsket som jag så tappert forslat med mig längst älven surnat, så det blev en pytt i panna på falukorv och potatis. Måltiden blev utsökt trots allt.
Helt sanslöst effektiv myggburk, inte en mygga och hela måltiden tillagad utan myggnät.
Jag älskar mitt tält, det håller tätt i alla väder...
Efter maten var det dags för lite fiske. Solen hade börjat lägga sig bakom fjälltopparna och ett oerhört vackert sken spred sig över älven. Strandpiparen for skrikande över älven Forsen studsade oavbrutet fram över stenarna och den skummade sig vit i sin jakt på slutmålet. Vi packade ihop vår fiskeutrustning och satte på oss våra vadarkläder. Det blev ett lite tafatt fiske denna kväll. Trötta och lite mätta på äventyr gick vi planlöst upp och ner efter älven utan att få fisk. Tobbe gav snart upp och gick och lade sig i tältet igen.
Tobbe iklär sig en flugfiskares kläder i kvällningen uppe på platån.
Min nya sjunklina fastnade gång på gång ibland stenarna och efter 5 gången satt den fast, jag var tvungen att klippa av den. Efter det missödet bestämde jag mig för att det fick vara nog. Jag vandrade upp mot tältet. Jag kände för att hämta min Kamera och fotografera lite istället. Just som jag gick upp för slänten hörde jag ett skarpt skällande nära mig. Intill en liten sten, en halv meter ifrån mig, hade en lämmel ställt sig på bakbenen och började skälla ut mig. Jag kunde inte låta bli att fnissa lite åt det märkliga beteendet. Av någon anledning ville jag peta bort den lilla stenen som skymde lämeln.. Jag tog min vadarstav och petade till den. I samma veva som stenen studsade ut för slänten högg lämmeln med sina två framtänder i den plastklädda knoppen på nedersta delen av staven. Jag lyfte instinktivt upp staven och där hängde lämeln en halv meter upp i luften. Efter ca 10 sekunder släppte den taget och trillade ner i videt. Jag har aldrig varit med om en så aggresiv lämmel tidigare. Glad över det märkliga mötet gick jag upp till tältet och hämtade kameran.
Det var en magisk natt:
Solen lägger sig bakom fjället...
Kort där efter är det mörkt (så mörkt som det blir)
Vårt tält och den andra familjens vita plastforseka.
Lite till höger i mitten av bilden stod lämeln vid stenen och skälde ut mig...
Solen har vänt och är påväg upp igen...
En gisten fjällbjörk kan vara otroligt vacker på sitt sätt
Björken, som om den ville säga mig något...
Det var en fantastisk natt. Stillheten var som fryst i sitt ögonblick. Vattenspegeln var blank och lugn. Jag satte mig ner på en sten. Framför mig stod en gisten björk. Jag tyckte den var vacker. Ljudet av forsen var som meditation och veckans resa kom tillbaks till mig som en berättelse. Känslan av vemod infann sig efter en stund. Sista kvällen på äventyret var som vanlig fylld av två känslor. Den ena, glädje över att snart återförenas med familjen, den andra, sorgen över att lämna den fantastiska naturen med dess enkelhet och glädje som den för med sig. Jag knäppte en massa bilder med kameran. Tyvärr orkade jag inte packa ner stativet vilket gjorde att alla bilder blev lite oskarpa.
När jag efter en stund kände mig nöjd och närmade mig tältet hörde jag det bekanta ljudet av sågverk. Tobbe sov sin skönhetssömn...
Tack för att du läst och förhoppningsvis blev inspirerad. Se gärna filmen, ge en kommentar på texten eller filmen, det värmer för det mesta :-)
Positioneringen gäller tältets placering på höjden
Vill du se bilder på samma platser från 2009 års resa http://www.utsidan.se/blogs/minnatur/magisk-fard-med-rekordfisk-kaitumalven-del_16353.htm t.ex. Platsen där vi nu har slagit läger.
Alla delar från denna resa och hela den förra turen kan följas på följande sida: http://www.utsidan.se/trips/list.htm?author=57787
Om du inte sett 2011 års magiska resan på film ännu finner du den på: http://www.youtube.com/user/minnatur?feature=mhee#p/u/0/qU84CTlRRnw
I nästa, den sista delen: Jag får ett ordentligt hugg och vi överraskas av Helikopterpiloten Lisa, vi jublar...
God jul..
Joakim
