Plats hämtad ur sagorna, REKORD och jag, en riktig kompis. Kaitumälven 2011 - Del 4

Den svala morgonluften smekte älven. Kondensen i tältet vittnade om en kall natt med varma tunga andningar som orsak. Som vanligt låg Tobbe kvar i tältet när jag masade mig upp och förde ner fötterna i de fuktiga Lundhagskängorna. Jag drömde mig tillbaks till dagen innan, med det fantastiska fisket. Glädjen fann sig i bröstet med ens och jag satte av ner till matplatsen på udden för att köra igång stormköket. Snart kokade gröten och mitt sedvanliga morgonrop ljöd över älven...

Naturhinderbanan en succé...

Det är lika intressant varje gång jag inser att barn inte behöver stora äventyr för att slukas upp totalt. Friluftsfämjandet hade en artikel om barn i natur där Renat Chlumska och ytterligare en person uttalade sig om barnens behållning av naturen. Kort sammanfattat kan man säga att ingen av dem tycker att man skall dra iväg med sina barn på för långa och strapatslika vandringar/äventyr då det finns en stor risk att man snarare tar avstånd från vandringar och dylikt när det varit krävande som barn. Låter logiskt tycker jag. Gå snarare ut 10 gånger till kyrkogården och lek äventyrare än en gång till Nikkaluokta med jobbiga vandringar bara för att föräldern skall bli tillfredställd. Detta tog jag fasta på.

Snart rullar jag "on the MOON".

Härligheten från ovan...

Gång efter annan petar jag upp ett stycke av min sommarhändelse i skrift här på bloggen. Del fogas till del och en ganska så angenäm bild av ett fiske och fjälläventyr tränger fram. En bild av en roddresa på pontonbåt som fyllt mig med glädje och energi och som fått min arma kropp att stärkas. Många är ni som kommenterat och hejat på, önskat läsa nästa del osv. En del förfrågningar om pontonpaddling och hur man skall hanskas med rutten har också dykt upp. Då och då har jag brutit skriften för att förmedla bild och även ibland film från resan.

Älvornas segerdans i S-kurvan, Kaitumälven 2011 - Del 3

Med kroppen inbakad i sovsäcken, likt den varma fyllningen i en Calzone, vaknade jag och kände hur det hade börjat trycka på. Blåstömningen var ett ofrånkomligt måste. Jag kom plötsligt att tänka på dagens äventyr, en oförglömlig upplevelse. Jag klev ut i den ljusa natten. Kylan friskade mina sinnen och doften av fuktig fjällnatur sveptes in i mig med varje andetag. Jag gick ut mot älven, där blev jag stående. Älvorna dansade ner för vattnet i en segerdans. De vittnade om den fantastiska dag som jag fått uppleva på Kaitumälvens ginklara vatten.