(...4:e delen ur Berättelsen om pontonpaddel och flugfiske äventyret i Kaitum sommaren 2009)
Drömfiske...
...den fisken är den största som någonsin fångas... ahhh ta dennn hmmm... zzzzzz... nej inte tappa... zzzz.... JAG VAKNADE TILL!
Drömmarna rusade snabbt bort och den nya dagen var här. Så sakteliga vaknade också kroppen till liv. Det knakakade och sprakade i kroppen när jag sträckte ut benen mot sovsäckens botten. Känslan att ligga kvar i sovsäcken ett par minuter efter uppvaknandet var oslagbar. Jag tror personligen att ordet "MYSIGT" måste uppfunnits av en tältande person som helt naturligt slängt ur sig ordet efter en god natt sömn i ett tält "Det här var myyyysigt".
Tobbe sov fortfarande. Snarkningarna som hade väckt mig ett par gånger under natten lät nu mer som svaga snusningar.
- Han får sova en stund till, tänkte jag och drog ner dragkedjan på sovsäcken.
Midnattssol kräver viss utrustning för mörkläggning.
Efter att ha dragit på mig kläderna tog jag mig försiktigt förbi tältets dragkedjor och ut i den höga morgonluften. Strandpiparen flög med sitt karatäristiska läte lågt över älven. Bort mot den andra älvsidan traverserade en andfamilj över forsen likt en grupp forskajakspaddlare. Jag log.
- Så ska vi också göra om ett tag, sa jag högt till andfamiljen som verkade ta beskedet med ro.
Med ett par vana handgrepp var köket igång. Fördelen med den här delen av världen är att vattnet alltid är av yppersta klass, finns i oänliga mängder och som längst ett par steg bort. Först koka vatten till termosen och den första gudomliga kaffeskvätten, sedan till morgongröten. En... två... nävar havregryn, koka upp...
Samtidigt som stormköket spelade sin vackra melodi, när den med ett fräsande kokade upp gröten, tittade jag till höger på den stora hög med skrot som låg huller om buller (Eller rättare sagt högen med det som skall bli våra forstransportmedel). Det var pinnar och låskilar som skulle sättas ihop med galonklädda luftpontoner och aluminiumrör till stabila farkoster med åror.
Jag vände mig mot tältet och började sjunga.
- God morgon god morgon hör fåglar sjunga god morgon god morgon i köööööör...
Sången hade god inverkan på min äventyrskamrat som med ett regnmulet ansiktuttryck tittade ut ur tältet.
-Frukosten är serverad, ropade jag glatt...
Tobbe log lite vagt.
Skrotupplaget bredvid morgonköket...
Frukost i högsäte mitt i vildmarken. Torrmjölken är med, sylten lika så... Tobbe håller på att vakna till liv...
Efter lite gröt finns inte ett spår av morgonansiktet, nu skiner det som solen... Jag tar disken ropar Tobbe!
Pontondags...
Vi tog det lugnt. klockan var 08.30. När vi hade ätit upp gröten och Tobbe hade diskat, diskuterade vi hur vi ska lägga upp dagen. Vi bestämmde oss för att stanna kvar på detta ställe åtmindstonde detta dygn. Fisket måste ges en ordentlig chans. Vi pratade om hur vi skulle fiska av vattnen runt omkring oss. Det var lite jobbigt att det hade slutat nappa kvällen innan men det kanske bara var att kylan hade rullat in. Tankar kring flugval och strategier var också uppe på tapeten.
Vädret var åter igen ostadigt och regnmålnen på himlen hade fört med sig blåsten. Jag föreslog att vi, innan vi fiskade vidare, skulle rigga våra pontoner och se så att det fungerade samtidigt som det kunde vara bra att provpacka dom. Vinden kunde ju mojjna till lite senare.
Vi satte igång och montera. Efter som vi hade provriggat pontonerna hemma på min innergård på södermalm tidigare gick fort att sätta ihop allt denna gång. (läs i inlägget http://www.utsidan.se/blogs/minnatur/15822.htm) Vi pumpade på frenetiskt för att fylla pontonerna. Svetten rann som floder i mitt ansikte och knotten samlades runt mig för sin tänkta måltid. Årorna monterades och det var dags för jungfrufärd. Eftersom jag har ordentlig kunskap i forpaddling med kajak fick jag den äran att inviga ekipaget. Tankarna kom genast smygande. Vad gör vi om det inte fungerar att paddla i forsen? Hur tar vi os två mil nedströms om packningen är för tung? Jag slog bort tankarna. Det kan ju var så att detta går jätte bra!
Av med byxor och skor. På med sandaler och flytväst. Pontonen i vattnet. Vi sjösatte bakom en liten utbucktning där vattnet stod stilla. Fötterna kippade efter andan i det kalla vattnet. Med ett "huj" satt jag i den vadderade stolen... Jag flöt... som en kork... Med en viss försiktighet rodde jag ut mot strömmen. Jag rodde ut den yttre pontonen mot det skummande vattnet, det sög tag precis som jag hade tänkt mig. Med ryggen mot strömmen rodde jag en hit en dit. Jag treverserade med samma lätthet som andfamiljen tidigare på morgonen.
- DET ÄR SKITROLIGT, ropade jag till tobbe.
Av med kläder på med sandaler och flytväst.
Ut mot strömmen, ska det fungera?
Jag far runt som en illbatting i forsen... Superstabilt...
Tobbe stod på land. Han var bekymrad.
- Luften går ur mina pontoner det läcker någonstans, sa han orolligt.
Jag klev upp ur vattnet. Vi hade införskaffat ett superlagningsmedel enligt försäljaren och här var det dags för felsökning. Vi monterade ur luftblåsorna ur båda påntonernas galonhöljen. Vi blåste upp blåsorna till bristningsgränsen och sedan mer eller mindre red vi på de i en lugn del av vattnet. På detta sätt sjönk pontonerna. Efter en stunds vridande och sökande hittade vi två små hål, ett på varje ponton. Små små bubblor sipprade fram och steg mot ytan. Fram med lagningskittet. Lagningen fungerade precis på samma sätt som när man lagar en cykelslang. Vi pumpade åter upp pontonerna. Medans vi väntade på att lagningen skulle bekänna färg, om det var tätt eller om det långsamt sipprade ur luft, bestämde vi oss för att gå iväg och fiska... Vad härligt, äntligen var det dags för flugfiskespötspöt igen...
I nästa del får vi tipps av en holländare om vart och hur vi skall få mycket och stor fisk... välkommen att läsa vidare om det...
Det finns 3 tidigare delar att läsa under TURER på min sida...
Har haft lite inskolning på dagis m.m. fortsättningen kommer snart...