(...3:e delen ur Berättelsen om pontonpaddel och flugfiske äventyret i Kaitum sommaren 2009)
Hällregnet bedarrade. Klockan visade på 20.00 det var ljust som på dagen. När vi vaknade efter en välbehövlig sömn var helikopterfärden redan fjärran i tanken. Den fantastiska känslan av att klara sig själv liksom gned sig in i varje por, ja varje molekyl av kroppen. Doften av fjäll smög sig in genom tältets myggnät. Det var underbart att ligga och lyssna på älvens dansande vattenvirvlar samtidigt som svala kvällspustar svepte in i tältet och smekte mitt ansiktet. På andra sidan myggnätet där satt myggorna och knotten, de var inte lika härliga. Varje tur är likadan. Stålsättning mot mygg är jobbig i början av äventyret mot slutet märker man de knappt.
Innan turens första fiskepass behövde vi en ordentlig påfyllning av våra energiförråd. Det är alltid lite nervpirrande då man första gången på en tur plockar fram sitt stormkök, koplar ihop och tänder det. Kommer alla packningar vara hela? Har något gått sönder under transporten? Inte minst fick jag med mig alla delar?
Efter en välbehövlig måltid var det dags att gå igenom nästa nervprövning. Dags att besiktiga fiskeprylarna. Vadare, flugspön och rullar, CHECK!. Alla askar med flugor, CHECK! Myggmedel CHECK!
Falukorvfräsning på mitt fantastiska Optimus Nova kök som aldrig har svikit mig. Myggnät obligatoriskt. Stolarna till våra pontonbåtar var mycket praktiska vid matlagningen...
Långa pass i vadare och kalla älvar kräver underställ trots värmebölja.
Tobbe är fiskeredo och myggsäkrad...
Vi vandrade långsamt och tysta uppströms mot en y-förgrening ett par hundra meter ovan våran lägerplats. Stället för kvällens fiske bestämdes redan då vi flög in för landning med helikoptern. Tobias såg två personer stå och fiska i motljuset i forsarna, han blev helt lyrisk. Vi hade fått veta att det låg ett gäng på tre personer från Holland nära oss. Dom skulle bli upphämtade tidigt nästa morgon av samma pilot som släppt av oss tidigare under dagen. Gänget hade tydligen flugfiskat där i 10 dagar... Vi såg deras två knallgula tält vid älvkanten en bit ifrån den plats där vi blev avsläppta (Detta skulle visa sig vara ett lyckokast för våran del dagen efter).
När vi kom fram till den plats vi hade bestämt oss att fiska av tog det inte många sekunder innan flugorna ven runt om våra huvuden. Lite ringrostiga var vi nog allt, flugorna fastnade i björkar och i videkvistar men lika glada var vi för det.
- Titta, sa Tobbe plötsligt. Där uppe vakar det stora vak. Det ser ut som harr.
Jag tittade i riktningen uppströms mot stället som Tobbe pekade på och mycket riktig, stora runda vakringar gled nedströms. Tobbe vadade uppströms och började kasta.
- Där satt den!
Tobbe drillade in fisken snabbt. En fin Harr visade det sig vara.
Eftersom första fisken var landad inom loppet av 10 minuter struntade vi i att ta en bild och dokumentera den. Vi utgick från att här skulle det spruta upp fisk. Tobbe använde en coachman som fluga vilken han fiskade torrt. Jag knöt på en lika dan. Vi fiskade vidare. En halvtimme gick och så ytterligare en, ingen mer fisk visade intresse för våra flugor. Efter två timmar högg det plötsligt på min fluga men jag blev så ställd så jag gjorde ett för hårt mothugg och den flög ur munnen. Vi fortsatte att fiska och när jag sedan frågade Tobbe om han hade sin klocka på sig svarade han att det hade han och att den visade 00.45. Vi bröt upp och vadade hemåt. Vi hade mycket som skulle åtgärdas och långa sträckor som vi skulle ro med pontonbåtarna de närmsta dagarna.
Fantastisk omgivning och blommor i mass. Vardarstaven är ett måste för mig.
Tiill en början blindfiskade vi i strömmar och forsar utan resultat.
Jag fuktar vadarna och känner på omgivningen.
Blomman, en otroligt vacker Kung Karls Spira, med Tobias i älven bakom, trogen vinner.
Kylan började rulla in och det var underbart att krypa ner i sovsäcken. Jag sov oroligt. Jag drömde att jag fiskade och fiskade men att inte en enda fisk ville hugga. Jag vaknade till och kollade på klockan hon visade 03.20 på natten. Jag kände hur det tryckte på, på blåsan. Jag svor lite tyst för mig själv. Jag har lärt mig att man måste kissa när man är kissnödig och sover utomhus. Kroppen behöver annars slösa värme och energi på att värma upp en massa onödig vätska. Jag skulle just börja klä på mig alla kläder och bli myggtätad när jag upptäckte den fantastiska tystnaden. MYGGEN VAR BORTA! Kylan hade jagat bort myggen. Jag klev upp, öppnade myggnätet och tog mig ut. Det som mötte mig var fantastiskt. Solen som knappt glidit ner bakom fjällkammen, ljuset och dimmorna som bildade en ridå över kaitumälven bäddade in omgivningen i sitt bommulsliknande tillstånd. I bara kalsongerna stod jag där länge länge och bara tittade, sedan lättade jag på trycket... Njutningen var total..
Jag gick åter in och la mig i tältet. Jag somnade omgående och drömde om hur fiskarna kom till mig. Så blev de också redan nästa dag...
03.25 en magisk stund ur livets ögonblick.
Det finns 2 tidigare delar att läsa under TURER på min sida...
