Från Uvbergsbron till Nittälvsbrännan

Den vanligaste övernattningsplatsen i närheten av Uvbergsbron är varken Mördarheden eller kolarkojan utan något av de två vindskydd som finns precis intill bron.

De är ungefär 2,5 x 3,5 meter och ganska öppna till sin karaktär eftersom de inte har något takskägg. Det främsta vindskyddet har en mycket fin eldstad med bänkar runt. Det andra skyddets eldstad är av betydligt sämre kvalitet.

Här finns tillgång till såg, yxa, huggkubbe och sågbock. 

Vid vägen finns soptunnor och på andra sidan vägen finns två dass.

Bakom vindskydden ligger en liten tjärn, men det är Nittälven som är det framträdande vattnet. Vi befinner oss vid den vanligaste startplatsen när det gäller kanotturer på Nittälven.

Det kommer att vara mycket svårt att välja väg söderut härifrån. Drygt 2 km söderut väntar ett mycket intressant stignät och jag skulle egentligen vilja följa alla stigarna. Kanske blir det en separat artikel om en tur i detta område.

Om jag kommer från Mördarheden är det naturliga vägvalet att följa den väg som går söderut på älvens västra sida. Efter cirka 700 meter svänger det in en mindre väg som går närmare vattnet. Efter cirka 2 ½ km längs denna väg går det ner en stig till vänster, ner mot vattnet. I och med att jag lämnar vägen kommer jag in i Nittälvsbrännans naturreservat.

Stigen leder fram till en bro över Nittälven och på andra sidan bron finns en rundslinga i reservatet. I den norra delen av slingan passerar den ett rastskydd som ligger vackert vid Nittälven.

Detta skydd är kanske inte att betrakta som en övernattningsplats. Det är inrett med fasta bänkar och har inget trägolv. Måtten är cirka 2 x 2 m. Utanför vindskyddet finns en stenring med 3 bänkar runt. När jag varit där har där funnits ett litet vedförråd, en rostig yxa och såg samt huggkubb och sågbock. 

Men… om jag istället har övernattat i kolarkojan eller i något av de båda vindskydden vid Uvbergsbron… då skulle det kännas intressantare att leta sig fram i obanad terräng på älvens östra sida och låta sig fångas in av den skogsväg som börjar (eller kanske slutar) cirka 500 meter söder om bron. Efter att ha följt den cirka en kilometer - fram till en vändplan – är det åter dags att gå i obandad terräng tills jag stöter på rundslingan i Nittälvsbrännan. Det blir en del vandrande över myrmark den sista biten.

Något om Nittälvsbrännan:

På våren år 2000 inträffade en skogsbrand som startade med en brinnande bil på skogsvägen väster om Nittälven. Elden spred sig i nordostlig riktning och kunde där begränsas. Detta brandområde är nu ett naturreservat – det hundrade i Örebro län.

Vissa växter och djur är helt beroende av skogsbränder för sin överlevnad. Svedje- och brandnävan är två växter vars frön behöver en temperatur på över 50 grader för att börja gro. Nävornas frön kan vila i jorden i över hundra år. Många skalbaggsarter gynnas också av skogsbränder, liksom flera fjärilsarter.

Efter en brand invaderas oftast området av lövträd. Asp, björk, rönn, sälg och al, men även tall etablerar sig snabbt, men kompletteras – och delvis ersätts – sedan successivt av gran.

Nu för tiden är skogsbränder ovanliga. Orsakerna till detta är att skogen numera nästan inte innehåller någon död ved och dessutom finns det ett väl utbyggt skogsvägnät, vilket gör det enklare att begränsa och släcka skogsbränder.

I dag har bland annat hallon, rallarros, tallört och klibbkorsört invaderat de brända områdena. Orre och tjäder hittar viktig föda i tuvullens frön. Den är talrik på myrarna. Den tretåiga hackspetten gynnas av den rika tillgången på död ved där skalbaggslarver lever.

Positioneringen gäller rastskyddet i Nittälvsbrännan.