I stort sett hela denna vandringssäsong har spolierats på grund av trasig hälsena. Jag hann med en skidtur tillsammans med Livskamrat och Kompis i andra halvan av mars, men sedan small det: Ingen havskajak, ingen fjälltur och inga bergslagsvandringar. Suck! Och jag har minst fyra månaders konvalecens kvar.
Jag har läst mycket och skrivit mycket. Bland annat har jag redigerat mina texter om Bergslagsleden. Det har ju skett en del omdragningar av vissa etapper och det har försvunnit och tillkommit en del möjligheter att få tag på vatten. Etapperna 1 - 13 är tämligen korrekta. Några bilder saknas.
Jag hade planerat att även etapperna 14 och 15 skulle skrivas klart under hösten, men det är mycket tveksamt. Det krävs en hel del skogsvandrande och det är inte troligt att min häl kommer att tillåta det.
Glädjande nog har inte besöken vid Frippes fall sinat helt. Även i år har jag delat ut ett antal diplom. Roligast av allt var att få skicka ett diplom (B-varianten) till Knut Nygaard. Den dagen han besökte fallet i juli månad var han 5 månader och 24 dagar gammal. Nytt ungdomsrekord!
Här ses han tillsamman med mamma Julia!
Och skulle nu någon inte veta vad jag skriver om så finns hela bakgrunden här:
Sist i texten finns alla diplominnehavarna uppräknade.
Jag besökte Frippes fall 2008 och 2017. Planen var att jag skulle dit även 2019 men det blev inte så. orken tog slut och jag fick avbryta min vandring. Men jag hade tidigare 2017 bott i stuga och gjort dagsvandringar i Ammarnäsfjällen. Inte helt fel det heller. Nu får jag nöja mig med "timvandringar" i närområdet. Inte helt fel det heller. :-)