Sensommaren 2009 genomförde jag och Livskamraten vår första Sulitelmatur. Strax innan bron över Lajrrojåhkå kom en man ikapp oss. Det visade sig att han hette Karl-Erland Strand. Han visade sig tycka om vad en viss "majjen" skriver på Utsidan. Hans häpnad blev ganska stor när han förstod att det var just majjen han hade framför sig och att personen bredvid var Livskamraten.
Sedan dess har vi haft mer eller mindre regelbunden kontakt. Vi hörs av via mejl då och då för att berätta eller för att fråga om vad som är på gång.
Kalle (som han oftast kallar sig själv) beslutade sig efter något år att besöka Frippes fall och år 2013 var han där och fick sig ett diplom. Han skrev dessutom en artikel om vandringen här på Utsidan - Expedition Frippes fall.
För ett par dagar sedan fick jag ett mejl från Kalle. Jag har fått hans tillåtelse att publicera innehållet här i min blogg. Så här skrev han:
Bara lite senare får jag ett kompletterande mejl:
Historien har dessutom ännu en poäng. En av dagarna jag var i Saltoluokta grep en man plötsligt tag i mig och sa "Dig känner jag igen!". Mannen visade sig vara "NN" (jag tog bort hans namn), tidigare personalchef på TV2, som jag träffade i Alkavare kapell under kyrkhelgerna 2000 och 2002. Medan vi stod och bollade gamla minnen kunde jag inte hålla mig utan berättade historien om danskorna för honom och hans sällskap. Då säger en av dessa "Den artikeln har jag också läst!"
Kalle kallar sig karlerland på Utsidan.
Hälsningar A1
Att detta skulle innebära några som helst problem har jag emellertid svårt att tänka mig. Alla de koreaner jag stött på har undantagslöst varit mycket försynta och trevliga.
För övrigt träffade jag samma korean och dessutom hans fru dagen efter i Nikkaluokta och fikade tillsammans med dem.
På trods af regnen havde vi en dejlig tur ned, der var fantastisk fint med blomster og små vandfald og vandløb alle vegne!
Udover artiklen “Expedition Frippes fall” må jeg nævne at vi også havde artiklen “Abiskoalperna for sidste gången?” med. Vores plan var oprindeligt at bruge ca en uges tid på området vest for Abisko og tilsvarende på området øst for.
Den megen regn gjorde til tider turen meget kold og rå, men gav også store oplevelser. For mig var den største nok da vi kom ud af Nissonvaggi efter to dages næsten konstant regn og så tågen (molnen?) lette lidt. Der viste sig et stort lyst felt, jeg stirrede bare og spekulerede, hvad kan det være? ikke et snefelt på fjeldet, der er alt for langt. Langsomt kom vi ud af skyen og så var det Torneträsk, det var ren magi!
Stor tak til både dig og Kalle for meget inspirerende artikler.
Hilsen Ulla
Årets fjällvandringar har säkert skiljt sig från de ursprungliga planerna för många av oss denna sommar. Även min egen tur i trakten av Sulitelma fick korrigeras en del. (Artikel är på gång.)
Jag vill avsluta med att berätta att om du och din vandringskamrat tänker göra något mer försök att nå fallet så ligger det två diplom och väntar.
God tur på framtida vandringar!
Håkan