Alesjaure. Jag har ganska härliga minnen härifrån. Från min 50-års-tur citerar jag följande rader:

"Vi hade turen att få ett eget rum, men oturen att Livskamraten fått vedervärdiga skavsår. Vi kommer absolut att vara tvungna att stanna åtminstone två nätter för att kurera dem. Kanske blir vi tvungna att vända om. En av stugvärdarna – Hillevi – visade sig vara sjuksköterska, så skavsåren blev omplåstrade på bästa sätt."

Flera veckor efter hemkomsten till Örebro får jag ett telefonsamtal. Det är stugvärden Hillevi. Hon frågar mig om jag glömt något när jag var i Alesjaure.

- Javisst. Jag glömde en maglite lampa under kudden. Den är en julklapp från en av mina söner.

- Jag bor i Västerås men tänker åka till Brunnsparken i Örebro och dansa på lördag. Vill du ha tillbaks din ficklampa så kom dit.

Vilket jag gjorde.

Trots de tio åren kände jag igen henne direkt, Hillevi. På dialekten och på hennes spontana och omedelbara välkomnande. I helt andra sammanhang hade jag hört talas om henne för inte så länge sedan. Jag och kompis Anders avslutade förra årets vintertur genom Sarek med en påskmiddag i Saltoluokta. Vid bordet intill satt ett äldre par som berättade många härliga fjällminnen för dem runt omkring, bland annat om en mycket speciell stugvärd i Alesjaure. utan att höra något namn nämnas visste jag direkt vem de talade om. Hillevi är en kändis långs Kungsleden vintertid. Jag vet inte hur många år hon har funnits i Alesjaure, men många är det.

Ett sista citat från förra turen:

"Natten var absolut kristallklar. Aldrig har jag sett en sådan natthimmel! Det gnistrade overkligt samtidigt som ett norrsken dansade bakom fjällkammen."

Även detta stämde denna gång. Ornitologen (som kanske borde döpas om till Naturfotografen) tog bilden.

Dagen blev mycket vacker. Vi njöt. Sönerna hämtade vatten och högg ved och jag och Livskamraten... gjorde ingenting.

Jo! Jag fick ett uppdrag av Hillevi. Hon bad mig värma på bastun. Det var ett helt äventyr att ta sig dit. Det låg enorma drivor ivägen. Långt där nere ligger den...

... och visst eldade jag...

Det var inte så varmt i bastun från början, men innan ja var klar var temperaturen uppe i 80 grader.

Alla som vill bada bastu i Alesjaure - och vi var många denna kväll - är tvungna att gå ner till sjön och hämta minst en hink med vatten.

Bastubadet var helt ljuvligt. All den mjuka nysnön inbjöd till snörullning mellan varven inne i värmen.

Senare på kvällen satt vi och planerade vår fortsatta färd. Det fanns två alternativ. Eftersom vi stannat två nätter i Alesjaure fanns det ingen möjlighet att hinna med hela den planerade turen. Vi var nu tvungna att välja bort antingen Unna Allakas eller Gorsavagge. Och eftersom detta var "min" färd fick jag bestämma och då var valet lätt. Gorsavagge känns som min "hemma-vagge". Möjligheten att få se den på vintern lockade. Kanske skulle vi också hinna med ett vinterbesök - det första - vid Frippes fall.

Alltså: Imorgon bär det av tillbaka till Abiskojaure!

Men... varför kallar jag de här blogginläggen för "En annorlunda vintertur"? Vad är det för annorlunda med det här?

Svaret är: Inget. Än så länge.