En sådan dag!
Hade vi fått uppleva vad fjällvärlden kan hota med vädermässigt för ett par dagar sedan så var det raka motsatsen idag. Ända från början lekte solen med de tunna molnen och skapade ständigt nya skönhetsupplevelser. Det var dock bara korta stunder som den lyste på oss. För det mesta lyste den någon annanstans - men inom synhåll.
Det är Ornitologen som drar pulkan idag.
Under första halvan av dagen hände egentligen inget särskilt. Vi tog det lugnt och njöt.
Efter en lunchpaus i kungens koja (syns i bakgrunden om ni förstorar bilden) fortsatte vi mot Keronbacken, något som sönerna såg fram emot. Nerförsbacke! Fart!
Så börjar nedfarten. Jag först. Jäklar vad det går! Mycket fortare än man kunde ana! Ut i lössnön. Bromsar. Ramlar. Reser mig upp och skakar av snön.
Svisch! Där far Skribenten förbi. I på tok för hög fart!
STANNA!!! BROMSA!!! AKTA....
Förgäves. Allt slutar i ett stort snömoln. Sedan stillhet.
Ornitologen är först på plats. Sen kommer jag. Försiktigt plogande.
(Men rör på dig för i helvete...)
I princip håller jag med dig: En sammanhängande text är trevligare att läsa, men... för mig är den betydligt svårare att skriva.
Vi får se vad som händer. :-)
(har pappa majjen möjligtvis påsklov och tid över)
:)
/H
En tanke om det här med utförsåkning på turskidor. Trots att jag hjälpligt tar mig nedför en slalombacke tycker jag det är mycket svårare med en backe med turskidor. Skidorna är inte gjorda för hög fart och det är svårt att manövrera i lössnö och frusna spår. Kanske folk som tävlingsåker tycker det är lätt. Men jag gör som du: tar det lugnt nedför.