Ännu en gång har jag med mig en ny vandringskamrat till Abiskoalperna - en före detta arbetskamrat - Anders. För första gången flög jag upp. Det kändes... märkligt. Nästan lite snöpligt. Normalt sett brukar tågresan (nästan ett dygn) innebära lite god mat och delandet på en flaska vin. Tillsammans med eventuell medvandrare finplaneras och finjusteras såväl rutt som packning. jag saknade det momentet.
Jag kan inte heller förlika mig med att tåg Örebro-Arlanda, flyg Arlanda-Kiruna, buss Kiruna-Katterjaure, buss Abisko-Kiruna, flyg Kiruna-Arlanda, tåg Arlanda Örebro ska vara så mycket billigare än tåg Örebro-Katterjokk tor.
Nå, nu blev det alltså flyg etc. Det innebar att jag för första gången fick se själva Katterjåkk. Vi köpte gas på Konsum innan vi fortsatte uppför backen till tunneln under järnvägen. Sen kände jag mig hemma.
Vi vandrade söderut längs leden i mulet väder med tidvis lätt regn. Ett par kvinnor som vi mötte berättade nästan hela Gatterjavri var isbelagd. Precis som planerat kom vi fram till de fina sandstränderna vid Gatterjavris sydötra del. Visst fanns det en hel del is på sjön, men vid vår tältplats var det öppet vatten.
Precis när vi fått upp tältet började det ösregna. Vi kröp givetvis in i tältet och började med matlagningen. Vid slutet av måltiden slutade det helt plötsligt att smattra mot tältduken och ljuset ändrades. Vi gick ut och fick vara med om ett fantastiskt vackert ljusspel över sjön.
Molnen hade lyft och över sjön dansade en lätt dimma som solen gjorde sitt bästa att lösa upp. Solen glittrade ömsom i vattnet och ömsom i själva dimman. Skådespelet fortsatte i ungefär 30 minuter. Sedan tog moln och dimma överhanden igen. Det blev mjölkvitt.
Härliga bilder!
Var förresten vid Stora Ryggsjön idag, Jesper. Fridfullt som vanligt. Någon hade emellertid hittat mina kantarellställen! Är det du?
:-)
:-)
Förresten är det mycket sköna bilder du visar här i bloggtexten, och inte minst - lär oss att sätta in videolink från youtube