Vi vaknade mycket tidigt. När vi tittade ut ur tältöppningen var himlen blå med några molntussar, men innan vi hunnit packa ihop tältet hade vädret slagit om.

Morgon vid Gatterjavri

Trots det kom vi iväg redan klockan 8. Snart värmde solen så att dimmorna så småningom löstes upp och blommorna vände sig efter värmen.

Krypljung och rosenrot

Vi följde leden ner till Stuor Kärpel där vi tog vår första längre rast.

Stuor Kärpel

Innan dess hade vi genomfört två vad i oväntat vattenrika jokkar. Dels den norr om Dossagemvaras (någorlunda enkel) och dels den från Hoiganvaggi (betydligt marigare).

Strax söder om Dossagejavri hittade vi en fantastisk tältplats, men det kändes lite VÄL tidigt att slå läger redan efter 8 km.

Nu började vandringen bli besvärlig. Den gick över ganska många snöfält och snön hade blivit rejält murken. Vi sjönk igenom några gånger och valde sedan att gå runt flera snötäcken, vilket givetvis tog längre tid än beräknat. Rasterna blev allt längre...

Jag hade från början tänkt vandra väster om leden, på norska sidan, för att runda sjöarna vid Valffojåkka, men i det snöläge som gällde beslutade vi oss för att fortsätta längs leden. Jag kände en viss oro inför det stundande vadet över Valffojåkka.

Vadet över Valffojåkka blev mycket besvärligt. Jag brukar använda det mellersta vadet. Det är visserligen lite besvärligt eftersom det är en lite brant uppstigning på andra sidan. Denna dag var det emellertid den starka solen som gjorde vadet besvärligt. Det var nästan omöjligt att se hur bottnen såg ut på grund av allt solglitter. Ett par gånger hamnade jag så djupt att ryggsäcken doppade i vattnet. Det tog mig nästan 20 minuter innan jag hittat rätt väg. Det är lång tid i så kallt vatten. Anders klarade vadet på ca 5 minuter. Orättvist!

Vadet över Valffojåkka

Anders är lite frusen trots det soliga vädret.

Kvällen blev underbart vacker. Solen sänkte sig allt mer och våra kroppar kastade långa skuggor i kvällssolen.

Valffojavrri

Valffojåkka raststuga ligger med en vidunderlig utsikt

Vi gjorde något man inte får... Vi övernattade i stugan trots att det inte gick någon verklig nöd på oss. Trötta var vi visserligen. Vi hade vandrat i 12 timmar denna första hela dag på fjället. Att det tagit så pass lång tid att ta sig från Gatterjavri och hit berodde på vatten- och snöläget. Det var ett vad mer än beräknat och vaden var vattenrika. De högst belägna delarna vi passerade hade ju också innehållit ganska många besvärliga snöpassager.

Postioneringen gäller Valffojåkka raststuga.