Två fjällturer har det blivit under sommaren - en i Abiskotrakten och en med utgångspunkt i Kvikkjokk. När flitiga bloggaren Britt Gaisun (med boende i Jokkmokk och Kvikkjokk) lämnade ut sitt telefonnummer och bjöd in utsidingar som passerade, så skrev jag givetvis upp numret. Nu visade det sig att just den måndagen vi anlände till Kvikkjokk var hon inne i Jokkmokk. På vägen tillbaka blev det inte heller någon träff. Jag är sådan att när vandringen är slut - då vill jag hem! Tack för erbjudandet, Britt.
När utsidingen (mm) Kalle Brisland fick reda på att jag skulle befinna mig i trakten av Abisko i början av juli, berättade han att skulle vara stugvärd i Unna Allakas samma tid. Hade jag vägarna förbi lovade han att bjuda på kaffe och nybakt. Jag antydde nog att så skulle det kunna bli.
Riktigt så långt som till Unna Allakas hade jag egentligen inte tänkt mig, men däremot Sjangeli, och det ligger ju inte långt därifrån.
En av flera gruvbyggnader i Sjangeli
Eftersom jag och vandrarkompis Anders av olika anledningar hade blivit aningen försenade i förhållande till den ungefärliga tidsplanen (det fanns ju så mycket jag ville visa) bestämde vi oss för att lämna den mesta utrustningen i Sjangeli och ta en lättare promenad till Unna Allakas. Vi packade ner en lätt lunch, kök och regnkläder i det avtagbara ryggsäckslocket och begav oss iväg. Avståndet var lite mindre än 5 km. Det borde vi hinna.
Med ungefär kilometern kvar får vi syn på stugan på andra sidan dalgången... samtidigt som vi upptäcker en ganska rejäl jokk framför oss.
Vi har inga vadarskor och inga vadarstavar!
Jag tyckte att jag kände doften av nybakat bröd... Tack för tanken, Kalle.
Om man förstorar bilden rejält kan man se Unna Allakas strax ovanför och till vänster om en blank vattenyta i bildens överkant, till vänster om bildens mitt.
Positioneringen gäller Sjangeli.
På tal om solvarm dusch var jag själv vid Frippes fall lite senare under vandringen. Vädret var perfekt för en dusch. Kommer väl i bloggen så småningom.
(Aha. Förstår nu att "Ossi" inte är ett smeknamn på Kalle.)
Det är nya förmågor nu, som charmar besökarna i de flesta stugor.
Att bli bjuden på¨nybakt är faktiskt som det borde vara. På den gamla goda tiden bjöds det faktiskt på mer... typ: Margareta Salsjö i Sälka med glödkakor, eller Karin Dufwa som bjöd på sång med gitarr.
Den tiden kommer tyvärr inte tillbaka.
Jag är helt för detta med att stugvärden står i dörröppningen med ett stort fat och bjuder en att komma in!
Och att låta denna lilla stril till jokk, Ruovsojokka hindra dig ifrån detta?
Nåja, bäcken ifråga kan vara bökig om man går över på fel ställe. Jag passerade den ett antal gånger under min period och hittade strax ett enkelt vadställe (precis där den delar upp sig i två huvudarmar) där jag utan vidare tog mig över i kängorna hela sommaren.
Vilket datum var du där? Det kan ju tänka sig att jag var ute och rände själv just då...