Det hela började med en stor överraskning: Mitt i ingenstans - mitt i stenskravel och blötmark - dyker den närmast perfekta tältplatsen fram. Ett litet idylliskt vattenfall med tempererat vatten finns precis intill. Och min första tanke: Varför har ingen berättat om detta fantastiska ställe? Efteråt talade jag med många, både irl och på nätet: Ingen kände till det. För mig själv och mina närmaste kallade jag det för Frippes fall. Därefter skrev jag om det i min blogg, dels för att fler skulle få reda på platsen, men mest för att jag tyckte att det var ett kul blogginlägg.

http://www.utsidan.se/blogs/majjens/10643.htm

Men nu... nu har det gått för långt... Efter god middag och god dryck och ännu lite mer god dryck, så händer det ju att förnuftsgenen inte är den som ligger närmast till hands. Mina matgäster påstår så här i efterhand att jag alldeles självmant påstod att det faktiskt VISST går att få in ett namn på kartan - bara man verkligen vill. Min version är att jag blev provocerad till det. När tillräckligt många påstår att "Det går inte", så bara måste man försöka. Jag är helt övertygad om att det var i akt och mening att försätta mig i en situation som jag inte kunde ta mig ur, som mina gäster utmanade mig. Och till sist satt jag där med ett vad som DÅ kändes helt självklart och tvunget att anta, men idag...

Till er kvinnor som läser det här - och undrar över min galenskap - kan jag bara ge rådet: Be era män läsa om ni inte förstår. En del av oss män är så här... Kanske kan de förklara...

Det viktigaste måste vara att göra namnet och platsen kända. Givetvis gör jag vad jag kan här på Utsidan, men det är ju trots allt ganska få som läser mina texter och ännu färre som bryr sig. Rätt ställe att få ut informationen borde ju förstås vara i stugor och fjällstationer i närheten - med andra ord Abisko, Abiskojaure, Gorsavagge och Låktatjåkka.

Den sistnämnda stugan hör ju inte till STF. Jag läste i senaste UTE-magasinet om Marie och Per uppe i Låktatjåkka och kom då på att jag faktiskt har hennes mejladress. Jag har träffat henne varje gång jag varit där. Så jag började med att mejla till henne:

 Hej Marie.

Jag läste artikeln i UTE-magasinet och genast kom suget. Och faktum är - jag kommer till Abiskotrakten även detta år. Denna gång tillsammans med hustru Barbro samt min syster och svåger. Givetvis kommer vi att passera Låktatjåkkastugan, troligtvis precis dagarna kring månadsskiftet juli/augusti. Både jag och Barbro hoppas på turen att få träffa dig igen.Det må vara hur det vill med det. Det jag egentligen skriver om gäller Frippes fall. Inte i någon av STF:s stugor i närheten eller i Abisko fjällstation finns någon som helst information om Frippes fall - trots att det är ett av de ljuvligaste ställena som finns i närheten - åtminstone vid fint väder. Och någon sådan information fanns inte heller i Låktatjåkka. Det borde ni ändra på. Gorsavaggestugan och Låktatjåkkastugan är de två närmaste fjällstugorna.

Hoppas att vi ses i sommar.

Håkan Friberg

PS Vinet var verkligen lika gott hemma som uppe hos dig. Mums!

Håkan

Jaha - det var steg 1. Nu gällde det STF-stugorna. Det är klart att jag skulle kunna skicka ett mejl till Abisko och därifrån kunna sprida min mission, men sedan kom jag på: Sikta högre! Skriv till STF centralt. Sagt och gjort. Denna gång var innehållet lite mer kort och kärnfullt:

Inte på någon plats i närheten av Abisko har jag lyckats få information om Frippes fall trots att det är ett av de underbaraste platserna i trakten - åtminstone vid fint väder. Dessutom är det gratis att besöka. Jag kan tycka att information borde finnas åtminstone i Abisko fjällstation samt Abiskojaurestugan och Gorsavaggestugan.

mvh Håkan Friberg

Redan samma dag fick jag svarsmejl:

Vidarebefordrar Ditt mail till Abisko Turiststation.Med vänliga hälsningar

Jaja - OK. Då hamnade det där i alla fall. De hade inte bara slängt det. Redan dagen efter fick jag mejl från Bengt Gustavsson i Abisko:

Hej Håkan och tack för ditt mail. Jag misstänker att du avser ett av de små "slöj-vattenfall" och forsar som rinner ned i Kårsavagge från norr? I så fall är det ett av många liknande, namnlösa vattenfall i området och samtidigt ett av de mer svårtillgängliga.

Hmmm... Nej, det var ju fel vattenfall. Och vad menar han med "försöka"? Tänker han göra det eller inte? Det är nog bäst med ett förtydligande. Så jag skickade följande mejl:

Hej!

Det är ju länken till mitt blogginlägg, så då räknar jag kallt med att han skrattar till och struntar i det hela. Då skulle jag i varje fall kunna påstå till mina belackare att: Jag försökte i alla fall!

Döm om min förvåning när jag strax efter fick följande mejl:

Hej igen Håkan. Jag har vidarebefordrat informationen till vår sportavd. här i Abisko som normalt sköter fjällinformationen till våra gäster. Jag har även skrivit ut den tillsammans med bilder och kommer att skicka den till Kårsavagge-stugan när den öppnar för säsongen.

Vad sägs om det va? Man ska aldrig säga aldrig!

Nu har jag faktiskt inte nöjt mig med detta. Om jag verkligen ska ha en chans att VINNA vadet så måste jag ta mig in i lejonets kula - Lantmäteriet. Och jag har gjort ett försök. Jag mejlade och frågade vad som krävs för att få in ett nytt namn på kartan. Alltså inte ändra ett befintligt, utan sätta dit ett helt nytt.

I väntan på svar har jag skrivit - med min allra vackraste piktur - på BD 6:an:

Frippes fall.