En lite närmare presentation kanske skulle var på sin plats, nu när jag fått en liten publik. Henrik Berg heter jag och är född 1971. Jag studerar just nu (vuxna karln) till Naturguide vid Älvdalens UtbildningsCentrum där jag pluggar Ky-naturturism, en 80poängskurs i att ha skitkul. Allvarligt, jag börjar i skolan igen på söndag den 10:e och då skall vi fjällvandra i en vecka för att ha fjällbotanik, sedan har vi forskajak kurs en vecka i idre, sedan skall vi bo på fäbod för att studera hur det gick till för. Vi har bränt tjärdalar, milor, vi har åkt telemark, osv Lekstuga samtidigt som vi har jätte kul och lär oss massor. Vi har en kanon klass där åldern är spridd från 20 - 54 år. Dynamiskt.

Annars är jag en vanlig kille. Jobbat på teater hela mitt vuxna liv, först i göteborg på operan där, sedan som frilansande tekniker och scenmästare på stockholms privatteatrar. Mitt intresse för friluftslivet växte och vandringarna blev längre och längre.

Jag har också alltid plåtat. Med tung kamerautrustning har jag klafsat omkring i skog och mark, och krupit genom buskar och snår. Att jag nämner det är nämligen det som gjorde att jag tog steget till att bli naturguide. Detta har hänt:

Det slog mig plötsligt att detta är ju hans yrke. Jag var deltagare på Naturfotoveckan i Grövelsjön, arrangerade av STF, och med Anders Dahlin som ansvarig. Det var onsdag och vi hade kört några mil in i Norge för att fotografera vid foten av Båthusberget. Längs stigen fram mot vårat mål hade Anders stannat och berättat lite om en bäver som hade boat i en lite damm, pratat lite om vädret och berättade någon historia om en tysk som gick vilse som vi alla hade roligt åt. När vi kom till baslägret, gjorde han upp en brasa, satte på en kanna kokkaffe, "Café Lappe". Allt var så där mysigt, även om temperaturen låg på nollan och pendlade. Små flingor av snö landade i kaffet. Solen bröt igenom då och då. Då slog det mig att han arbetade ju faktiskt just nu. Han var på "kontoret". Fantastiskt! Vilken lyckans ost. Tänk om man kunde ha det så här. Synd att jag inte kan bli det. Eller... Tanken föddes. Jag kanske kan det...

När jag kom hem började jag undersöka vilka utbildningar som fanns, jag talade med Anders, och han rekomenderade utbildningen i Älvdalen. Mycket tänk gick åt där jag till slut kom fram till att ger det en chans.

Henrik