Det som händer med mig när jag går där med blicken i backen och pannbenet spänt mot vinden, är att jag får tid att refleketera. Livet kommer vällandes och många känslor och tankar kommer över mig. Jag låter kroppen gå på som ett litet lok och huvudet kopplar av, och jag bearbetar jobbiga saker, som en nylig separarion från en kvinna jag gillade mycket. Jag vet att detta är ett forum för friluftsliv och att min blogg skall behandla just min resa, men när jag tränade idag kom jag fram till att jag faktiskt inte kan göra skillnad på resan och mitt liv i övrigt. Jag vänder sorgen och alla jobbiga tankar till något possitivt. Det finns mycket kraft att ösa ur om man bara hittar medlet att göra det på. Ju mer ledsen jag var idag, desto hårdare tyckte jag på och andades ut den dåliga energin. Jag vet att jag inte är ensam om detta, men jag nämner det iallafall.
Användarnamn: bensson
Intressen: Klättring, Friluftsmat, Dykning, Vandring, Navigering, Foto, Segling
Mjukis bakom pannbenet.
Så har jag tränat en vecka genom att dra däcket runt på grusvägarna runt Skärklitt, närmare bestämt på svarttjärnsvägen, en återvändsgränd som ingen åker på. Den är backig och sugnade så jag känner att jag får en väldigt fin och endamålsenlig träning. Det är yngre än vad jag trodde det skulle vara och jag kan inte gå så långt som jag trodde, men jag ökar dosen sakta. Slingan jag går är 5km och det tar 1:20 ca. Jag har gjort fitness testet idag och har åkt upp ett pinnhål till 46. Sakta sakta går det framåt. Jag och en kamrat uppskattar att däcket väger ca 50kg. Jag ligger på 80% i puls och idag gick jag 12km som tog 2,5 timmar. Klockan påstår att jag gjort av med 1800 KCal och det känns så nu. Ländryggen får stryk, får nog bygga lite magmuskler. Tränat 6ggr sedan förra lördagen, och gått 3,5 mil.
Fokus.
Jag skall försöka beskriva i vilket skede jag befinner mig mentalt på resan mot resa mot treriksröset. Jag har märkt att jag mer och mer fokuserar på uppgiften, resan. Som om man sakta för en magenet mot en kompass, så vrider sig nålen mot magneten. På samma sätt är det med mitt fokus. Jag som sugs in i en tratt och mitt medvetande blir mer och mer inriktat. Jag märker på mig själv att jag hela tiden relaterar till turen i konversationer, med kompisarna, lärarna. Jag säger inte det hela tiden, men jag tänker det ganska ofta. Jag är lite rädd att det är för tidigt, men jag är inställd på att det kommer bli ett högt tempo fram till resan och sedan kommer allt bli stilla. När jag väl snösatt skeppet kommer jag att tvingas in i nästa fas, den att hitta alla rutiner. Monotonin. Och skönheten. Friheten.
Jag fick ett nytt däck idag av en däck firma nere i Älvdalen. Det är ett framhjul till en traktor. Jag skall ut och prov dra det nu. Tror det väger ca 40kg. Jag skall väga det, bara så jag vet. Tror det blir kanon.
Träning
Jag måste träna inför den här resan. Alltså springa lite, lite sit-ups osv. Detta tänker jag dokumentera på något sätt. Jag har en pulsklocka som är tillverkad i finland och heter samma sak som en husvagn...Med den kan man göra ett fitness test genom att ligga på rygg och låta klockan sköta resten. Den kolla pulsen men tror också den känner hur pass mycket hjärtat kan slappna av mellan slagen, ju mer avspänt hjärtat är, desto bättre tränad är man. Man får fram ett värde och så tittar man i en tabell så ser man hur tränad man är jämnfört med andra i samma åldersgrupp.
Utrustning 2 reviderad
Då har jag haft förmånen att få tälta en vecka i ett Helsport Svalbard. På skolan jag går på hade vi nämligen ett Svalbard som var för 3 pers. Kanon läckert tält som var knäpptyst när det blåste.Det lät som man satt i en virvell-trumma när det regnade, så hårt var det spänt. Det var relativ enkelt att resa, tre spikar i ena ändan och så i med bågarna så vips så stod det där. Därefter hade man att göra med alla 20 stormlinor... Allt var som en förälskelse tills jag kröp in i tältet och märkte att det var för lågt. Jag kunde inte sitta rak i tältet och sätta på mig en tröja utan var tvungen att kröka rygg. Tänkte att "det gör jag nog i vardagen" så det vill jag inte göra på min tur heller. Såg till min förtjusning att vi har ett Hilleberg Savio också, så nästa tur blir det att testa ett sånt.
Var förbi Lundhags Outlet i Järpen idag. Jag hade spanat in ett par dojjor som heter Huskey Ski. Det är en känga de har som har NN75 tår och hälskåra för en kabel. Till detta har skon en utbytbar filtstrumpa, eller snarare en innersko av 10mm filt, vilket gör de utbytbara och varma. de hade ett par 43:or som jag köpte och fick halvpriset på. Härligt! Det var det första inköpet jag gjorde för resan. The point of no return. Eller?
Förena nöje med nytta.
Jag tänkte förena nöje med nytta. Här kommer jag att behöva Er hjälp. Tips, idéer, glada tillrop, vad som helst.
Jag tänkte åka för VärldsNaturFonden, WWF. Med det menar jag att jag skall erbjuda vem som helst att skriva ett kontrakt med miljön, att skänka pengar till WWF för varje mil jag tillryggalägger. Formeln är enkel. Jag åker skidor. Jag åker en mil. det blir en krona. Åker jag en mil till blir det två kronor. På det sättet blir det en del, för det är långt. En krona milen ger 130kr. Tio kronor ger 1300 kronor och så vidare. Företag bör kunna skänka minst 100kronor milen tycker jag. Det blir en ordentlig sudd till moderjord. Inget är bestämt kring hur allt detta skall gå till, men viljan och idén finns.
