Just det, säkerheten. Det är ett stort ämne som jag kommer att ägna mycket tid. Vintern är ofölåtande, utan marginaler. En nedkyld kropp kan betyda slutet. Detta är ständigt närvarande när jag tänker på alla aspektar av resan. Man kan köpa sig marginaler i form av ex en varmare sovsäck, en tjockare dunjacka, ett extra underställ osv. Där går mycket tid att klura ut viken utrustning som jag skall använda.

 Vägvalet är en säkerhetsfaktor. Att gå så nära civilisationen som möjligt. Men här har jag ett litet problem. Jag måste balansera säkerheten mot ansträngningen. Låt mig förklara: från Tärnsjöstugan i Vinelfjällen kan valet kännas naturligt att följa Kungsleden norrut, men jag har kikat närmare på kartan och ser att om jag tar mig till Laistugan och därifrån håller väster kanten av Sverige, kommer stora sjöar på ett pärlband och sist Akkajaure. Kungsleden är mycket gropig om man så säger. Man går upp på kalfjället och ner i dalen, minns en gång om dagen. Det kommer bli slitigt med tung pulka, och full rulle ner igen på kvällen. Väl friskt. Det västra alternativet är beytdlight lugnare. Men där kommer jag vara mycket isolerad. Talade med en kamrat idag om att han skulle följa med just den sträckan, och det lät som om det skulle kunna vara en lösning. Vägvalet är ännu inte avgjort.

Mat är också en viktig säkerhetsfaktor. Likaså vätska. Vintern med sin torra luft suger bokstavligen vätskan ur en. Jag kommer att måsta få till en rutin så att jag hela tiden dricker, nästan som på schema för att hela tiden säkra vätskenivån i kroppen.

Jag kommer att ha anledning att återkomma till ämnet säkerhet vid fler tillfällen. Kommer säkert få revidera mina planer massor av gången innan jag sjösätter projektet.

Henrik