En compoundskytts vardag.
För tre år sedan började jag skjuta pilbåge. Compound. Det var en aktivitet jag testat förut när jag bodde i Göteborg. Då var det en recurvebåge jag sköt och jag sköt instinktivt, dvs utan riktmedel, alltså inget sikte. Nu minns jag inte längre varför jag slutade skjuta den gången men för tre år sedan tog intresset ny fart. Denna gång var det faktiskt intresset för bågjakt som ledde in mig på bågskyttet. Jag började kika lite på Blocket efter en pilbåge och hittade en tävlingsbåge med nästan alla tillbehör. Saknade bara ett sikte, så införskaffade ett sånt. Jag hade ingen som kunde visa mig hur jag skulle göra, utan jag bara gjorde som jag trodde var rätt.
Jag började på några meters avstånd. Tejpade upp en stor röd papperscirkel jag klippt av ett A4-papper. jag har några bilder på de första träffarna. Stolt var jag nog eftersom jag förevigade det.
Vartefter erfarenheten växte var jag tvungen att backa då man ganska snart blir så pass bra att man träffar bakändan på pilarna, nockarna, och måste köpa nya. Intresset växte och kunskapen med den. Jag insåg snart vad jag gjort för fel och förstod att korrigera det. Styrkan i ryggen växte också och precisionen med den. Idag skjuter jag på 40 meter och börjar närma mig steget bak till 50m.
Men hur går det till då? Vad behöver man?
Allt beror på hur man vill skjuta och ambitionsnivå. Jag får utgå ifrån min ambition för att beskriva hur jag skjuter.
Jag har en compoundbåge. Det är en pilbåge med hjul i ändarna.
Det gör att när man kommer till fullt uppdrag håller man bara en lite del av den egentliga styrka i bågen. Det kallas för LetOff och beskrivs i procent. Jag har 70% letoff på mina båda bågar. I compound världen är allt i tum och pounds. Man vänjer sig med de enheterna också även om det blir tokigt ibland. Min båge har en stryrka på 60# (pounds) som är ca 30 kilogram. Man kan likna det vid att lyfta en vikt från marken om du ligger på matbordet med magen neråt. Skillnaden med en compound är att när du lyft vikten upp till axel, håller du bara 9kg. Energin är lagrad i lemmarna på bågen och frigörs när du släpper strängen. Accelerationen är enorm på pilen.
För att hålla i strängen har man en avtryckare. Det är i stort ett handtag med en krok på. När man släpper på en spärr, släpper kroken strängen och pilen far iväg. Det kallas för en Release och det finns några olika varianter hur man släpper iväg pilen. Dels tumaktiverad där avtrycket sitter i tummen. Det finns handledsreleaser där man har ett band runt handleden och använder pekfingret för att avfyra med, mest lik en avtryckare på ett gevär. Sen finns gångjärnsrelease, en så kallade Hinge.
Detta är den mest komplicerade releasen att bemästra och det tog mig nästan två år att få till. Den löser ut genom en rotation av handleden, mycket svårt att beskriva i text.
Spelar det någon roll vilken release man använder? I princip inte, men det gäller att försöka att överraska sig själv när skottet skall komma. Jag vet att det låter konstigt men jag skall försöka förklara. Om man medvetet trycker på avtryckaren när siktet är i mitten, kan du omedvetet påverka pilen negativt, du rycker till och pilen kan missa. I början är det så de flesta skyttar börjar skjuta och det brukar gå bra, men, ganska snart börjar det komma en åkomma som kallas för guldfeber, eller target panic på engelska. Det gör att när siktet är i mitten får man en form av prestationsångest, hjärnan skriker "NUUU!" när siktet är i mitten och tummen klämmer iväg skottet i panik. Det kan bli så illa att man slutar skjuta. Men genom att använda teknik som att låsa sin tumme mot avtryckare, inte röra den alls, utan låta kroppen dra pilen bakåt, kommer skottet plötsligt. Vad är det för bra med det då kan man undra? Jo om du bara fokuserar på att försöka ha siktet i mitten och bara koncentrera sig på att dra genom skottet, bygger du en god form och om skottet kommer som en överraskning kan du inte på verka pilen genom ryck utan du träffar bättre.
Vad använder man för sikte på en pilbåge?
Vi använder två saker: En peep som sitter på strängen och ett scope som sitter på siktet. Det skapar en imaginär tunnel mellan strängen och siktet.Ungefär som en gammal piratkikare.
I siktet finns ett vattenpass för att försäkrar sig om att bågen är i lod när man skjuter. Den är noga kalibrerad innan man går ut och skjuter.
Den lilla svarta grejen på strängen i ögonhöjd är peepen. Den är i princip en tub, en referenspunkt att titta genom. Ibland kan man välja att ha en lins i den också för att få en tydligare bild i siktet.
Det viktigaste med skyttet är att försöka vara så konsekvent som möjligt. Man väljer samma pilar med samma spetsvikt, samma fjädrar osv. Allt kalibreras för att bli så jämn som möjligt. Byter man någon komponent måste man börja om med kalibreringen. Men det är det som är det roliga också. Att vara så noggrann man kan.
Varför tycker jag det är så roligt med bågskytte då? För mig är det många saker. Jag älskar att pilla med prylar. Testa olika releaser, testa en ny sorts fena till pilarna, kanske ändra balansen i bågen för att få en lugnare båge. Men även i själv skyttet finns det en stark mental bit som jag gillar. Visst finns det dagar när jag bara skjuter för det fysiska, men oftast, och det har kommit på den senaste tiden, försöker jag kontrollera andningen, att tvinga releasehanden att slappna av, försöka känna exakt var trycket i båghanden ligger för att senare kunna göra likadant nästa skott. En spännande balans mellan total närvaro och flow, att inte tänka alls men att tänka på allt samtidigt.
Jag har gjort en film om min utveckling de senaste tre åren. Jag filmade mig själv för att se hur det såg ut och så jämförde jag mig med proffsen för att se vad vi gjorde olika.
Titeln på artikeln då? Det var en kompis i Göteborg som uttryckte sig så när jag sa att jag börjat med bågskytte. Nej jag tror inte jag är indian. Jag är bara bågskytt. Stolt bågskytt.
