Jag skall försöka beskriva i vilket skede jag befinner mig mentalt på resan mot resa mot treriksröset. Jag har märkt att jag mer och mer fokuserar på uppgiften, resan. Som om man sakta för en magenet mot en kompass, så vrider sig nålen mot magneten. På samma sätt är det med mitt fokus. Jag som sugs in i en tratt och mitt medvetande blir mer och mer inriktat. Jag märker på mig själv att jag hela tiden relaterar till turen i konversationer, med kompisarna, lärarna. Jag säger inte det hela tiden, men jag tänker det ganska ofta. Jag är lite rädd att det är för tidigt, men jag är inställd på att det kommer bli ett högt tempo fram till resan och sedan kommer allt bli stilla. När jag väl snösatt skeppet kommer jag att tvingas in i nästa fas, den att hitta alla rutiner. Monotonin. Och skönheten. Friheten.
Jag fick ett nytt däck idag av en däck firma nere i Älvdalen. Det är ett framhjul till en traktor. Jag skall ut och prov dra det nu. Tror det väger ca 40kg. Jag skall väga det, bara så jag vet. Tror det blir kanon.