Attityd är allt!
www.cronhamn.net
Intressen: Alpinism, Klättring, Expeditioner, Vandring, Långfärdscykling, Resor
Andra dagen, det blåser hårda vindar och har drivat ordentligt mot tälten. Natten var riktigt kall! Omar kände av huvudvärk så vi tog den lugna turen till Breithorn. Mellan molntäcket kunde man skymta panoramat från toppen, men det var mest totalt vitt.
Tredje dagen, det är nästan vindstilla och solen skiner. Jag känner mig väldigt trött och omotiverad på morgonen. Omar har fortfarande huvudvärk och bestämmer sig för att åka ner till Zermatt. Jag och Julius påbörjar än längre och något mer krävande tur bort mot Castor (4223 m). Insteget går. 3-4 km över en glaciär och sedan börjar en brant stigning på snö upp till toppen. Väl uppe på toppen hade vi en oslagbar vy. Matterhorn och flera andra respektingivande toppar stack upp som stolpar från glaciärerna.
Detta blev Julius högsta topp under sitt projektarbete. Idag tar vi en lugn trek ner till Zermatt och imorgon lämnar vi Alperna för vårat vackra svenska fjäll, med Sarek och Kebnekaise som huvudmål.
Vi hörs!
/Gustav
Läs mer i bloggen
Sjukt taggad!
I våras möttes jag av det tragiska beskedet att min vän och guide i Nepal Ankaji Sherpa förolyckats i lavinen på Mount Everest, som kostade 16 människor livet. Ankaji var en mycket varm och glädjefylld person, som fick alla att trivas.
Göran Kropp
För 10 år sedan, den 30 september 2002 kraschade Göran Kropp under en ''rutin klättring'' i USA. Våran största högalpina klättrare tystades, men jag har aldrig glömt hans äventyr! Det kommer alltid finnas äventyrare som klättrar svårare, snabbare m.m. men det kommer alltid finnas ett orginal.
Det finns ingen som kommer kunna klättra högre än Göran utan syrgas. Hans äventyr har inspirerat mig till mycket och han är den största förebilden inom svensk höghöjdsklättring. Jag är riktigt imponerad över hans äventyr och kommer aldrig glömma när jag såg hans dokumentär om Everest expeditionen som 11-åring.
Tack, Göran!
vad göra nu?
När man kommer hem efter en tur, kort som liten så är det som om man aldrig är mätt. Man börjar redan första dagarna att fundera på vad ska jag göra härnäst?
När man är mitt i det så tycker man alltid att det ska bli lite skönt att komma hem till vardagen, men när man kommit in i vardagen så längtar man alltid ut igen. Det beror inte på att man inte är nöjd med sin tillvaro utan att man alltid vill att något händer runt omkring än.
Nu har jag två säsonger med fotbollsträning för ungdomar att tatag i. Men vad blir nästa tur? Jag har grubblat lite på en långtur i bara Sarek (drygt 100 dagar) eller kanske en 8000-meters expedition. Fast jag vet inte riktigt vad jag är mest sugen på.
Fast vi lär höras här om mina tankar. Vi syns!
Ha det bra!
//Gustav