Mvh,
Julius Kramer
Expeditionskoordinator
Häng med på mina äventyr i bergen, på cykeln och upptäck världen.
Attityd är allt!
www.cronhamn.net
Intressen: Alpinism, Klättring, Expeditioner, Vandring, Långfärdscykling, Resor
På väg igen!
Istanbul är med sina tretton miljoner invånare Turkiets största stad. Där landade Gustav för ett par dagar sedan efter att ("tack vare" vår huvudstads lokaltrafiks oförmåga att göra medmänskliga undantag) ha tvingats cykla från Stockholm till Arlanda flygplats. Som tröst serverades oxfilé på flyget, så Gustav gick det ingen nöd på! I området kring Istanbul skulle en del inköp göras, något som inte var helt enkelt på en söndag. Men Gustav hittade till slut en butik som sålde gastuber. Då kunde cykelturen fortsätta! Efter att ha korsat floden som skiljer Europa och Asien åt kunde han hålla en jämn fart längs kustvägen.
Sedan Istanbul har han hunnit trampa 14 av de 160 mil som ska avverkas till Mount Ararat. Nu sitter han på ett skabbigt och svindyrt hotell i staden Izmit. Temperaturen har under dessa dagar pendlat mellan 35 och 40 grader. Då är det jobbigt att cykla! Men imorgon trampar han vidare österut!
Cykeln på flyget!
De två senaste veckorna i Göteborg har varit lugna, energigivande och till stor del präglats av lokala äventyr i vackra Bohuslän. Ett par dagars arbete på Vann har också hunnits med, men höjdpunkterna för Gustav under dessa två veckor har tveklöst varit träningarna och matcherna med grymma Qviding P98. Ett kärt återseende!
Efter dessa två veckor på havsnivå och hemmaplan är det alltså snart dags för Gustav att återigen sätta sig på planet. Imorgon ger han sig av, men denna gång med sin kära cykel i bagaget och destinationen Istanbul i Turkiet (även om Istanbul är långt ifrån Gustavs slutdestination). Hans ursprungliga plan har varit att trampa från Istanbul till Teheran, en plan som i dagsläget hänger på säkerhetssituationen. Tanken är i alla fall att både Turkiets och Irans högsta berg, Ararat och Demavend på 5137 respektive 5671 meter över havet, ska bestigas. Hur det går får ni som vanligt reda på här på bloggen.
Paltkoma efter trerätters i Snake city
Nej, "Snake city" är ingen mysko liten håla i Kirgizistan...
En lång och sannerligen byråkratisk hemresa börjar nu lida mot sitt slut. Efter antalet meningslösa passkontroller och två minst sagt turbulenta flygsträckor har Gustav (inte helt förvånande) totaldäckat på min soffa i Orminge utanför Stockholm. Gustav har levt en månad på nästan enbart ris och ännu mer ris. Just därför är det inte helt konstigt att han blev som ett barn i en godisbutik när han tidigare idag fick chansen att handla i en riktig svensk mataffär. Ikväll har han visat sina kockkunskaper och bjudit mig och Tommy (en av Kebnekaisedeltagarna) på en lyxig trerättersmeny. Vad han lagade låter jag bli att skriva. Dels för att jag tror ni har bra mycket intressantare saker att läsa, men främst för att inte göra någon alltför avundsjuk. Det jag däremot kan avslöja är att det var "gööör-gött" (*på ren göteborgska*)!
Isbergens fader får vänta!
Gustav och Johan har tillbringat 17 dygn på över 4500 meters höjd och 4 dygn på 5400 meter. Dessa 21 dagar har kantats med problem, problem och ännu mer problem. Magsjuka, höjdsjuka, allmän aptitlöshet och trötthet har, i kombination med de påfrestningar som följer med höjden, gjort att de båda haft enormt svårt att återhämta sig och samla ihop den kraft som behövs för att överhuvudtaget kunna röra sig på så hög höjd.
Just därför fattade de för ett par dagar sedan beslutet att avbryta toppförsöket och istället ta sig ned för berget.
För Gustav var detta ett enormt smärtsamt beslut att fatta. Muztagh Ata, eller ”isbergens fader” som berget lokalt kallas, har varit en dröm för Gustav i många år. Trots detta har han insett att expeditionen rullar vidare mot fyra andra höghöjdstoppar, och att berget nästan garanterat kommer stå kvar i många tusen år till. Att satsa allt på ett kort är inget annat än dumdristigt!
Värmebölja på Muztagh Ata
Det är riktigt varmt på Muztagh Ata. Gustav och Johan befinner sig just nu på C1 (5400 m.ö.h.) och svettas som grisar. Stekande sol och värmebölja varvas med snöstormar och bitande kyla. Det är en del av charmen bland dessa berg, men medför också en del svårigheter. Den senaste veckan har Gustav och Johan hunnit med en rejäl acklimatiserings- och etableringstur upp till Camp 1. Utan någon som helst aptit under de tre dagarna blev det en riktigt jobbig klättring för de båda. Gustav åt bara ett par godisbitar och två paket nudlar under hela turen, vilket inte helt förvånande ledde till att de båda blev väldigt trötta. Efter ett par vilodagar i Base camp har de nu återigen gett sig av uppåt till Camp 1. Imorgon hoppas de kunna fortsätta till C2, men är noga med att påpeka att de tar varje dag som den kommer, en dag i taget. Mer än så kan man inte göra! Veckorna i Kina har i vilket fall som helst gett Gustav väldigt mycket kött på benen och fantastiska erfarenheter som kan hjälpa honom planera och genomföra framtida expeditioner.
Gustav hälsar hem till alla i Sverige och SPECIELLT till mamma Reidun som fyller år idag. GRATTIS! :D
Trevlig helg på er alla!
