Dag 2 (2021-08-09) – Över fjället till Kårsavagge

Vi vaknar klockan 8. Drar gardinerna från fönstret och blickar ut. Det regnar fortfarande. Molnen ligger ett par hundra meter över backen. Turlig nog känns det som att det mesta från gårdagen hunnit torka och vi är på gott humör när vi rör oss mot frukostbuffén. Stora mängder mat intas innan vi återvänder till rummet och packar ihop våra tillhörigheter. Vi checkar ut 3 minuter i 11 och går ut på parkeringen framför hotellet.

Idag ska vi ta oss till Kårsavagge. Tre olika färdvägar har blivit analyserade inför dagens vandring. För en gångs skull faller valet på den kortaste. Planen är att gå upp genom Gohpasvággi, svänga över bron över Gohpasjohka och vandra leden söderut längs Njullás västra sida, runda västra Slåttatjåkka och gå upp i Lulip Čáhcenjoaski, ned i Kårsavagge och vandra västerut till Kårsavaggestugan. Alternativen som hägrat har varit att vandra upp längs Gohpasjohka, via Måndalen till Harpasset och sedan ned till Kårsavagge och stugan via antingen Latnjavággi eller Goublávaggi. Det som slår sista spiken i kistan och gör att vi vandrar den kortaste sträckan är vädret. Bland de tunga molnen och regnet, som dock avtagit, är vi inte sugna på att återigen leta oss fram i höga karga landskap med karta och kompass och vi börjar därför i lugn takt traska fram över Björklidens skidbackar med vetskap att vi har all tid i världen på oss.

Det är inte brant, trots att det är cirka 600 höjdmeter till den punkt där vi ska vika av från leden och runda Slåttatjåkka. Först är det skog, stundom så tät att stigen knappt syns. När bron över Gohpasjohka passerats övergår undervegetationen dock till att bestå av ljung och gräs. Ungefär här ligger molnens underkant. Nu regnar det inte ett dugg och vi tar en paus och dricker vatten från Gohpasjohka. Dimman är tät och får världen att tystna. Vidare uppför Njullá går vi i en spöklik tysthet, som enbart en gång bryts då vi träffar en äldre man och hans dotter som säger sig ha målet inställt på Låktatjåkkastugan och undrar om vi vet hur det ser ut uppe i Måndalen. Då vi inte har någon aning om situationen i de trakterna hälsar vi dem god tur och fortsätter sedan mot Kårsavagge. 

Vi viker av i sydvästlig riktning enligt kartans rekommenderade färdväg som ska ta oss ned till Kårsavagge när det för en kort stund börjar blåsa lite. Dimman lyfter och våra blickar får njuta av den vackra norra delen av Gohpasvággi innan vi börjar vandra upp mot Lulip Čáhcenjoaski. Här är det lättvandrat, trots att stig oftast saknas. Nära högsta punkten i passet, nedanför en snölega, hittar vi en stor platt sten som vi sätter oss på för att äta en chokladkaka. Jag passar på att ta fram min SPOT och skickar ett meddelande till familjen om att allt är fint.

På sydsidan om passet blir det snart vått. När jag säger vått menar jag riktigt blött. Stora partier utgörs av sankmark och inom kort har vi slutat att bry oss om var vi sätter fötterna. Vi går på detta vis någon kilometer innan sluttningen ned mot Kårsavagge blir brantare och en tydlig stig uppenbarar sig. Genom tät undervegetation tar vi oss sedan ned till dalbotten och viker av västerut mot Kårsavaggestugan. Fortfarande molnigt, men inget regn. Vi möter en hel del folk. Gafnes har pratat med en kurskamrat som troligen i detta nu befinner sig lite längre in i dalen. Vi vandrar på i en timme och träffar mycket riktigt på denne. Hon berättar att de är på väg tillbaka nu, de har vandrat en dagspromenad från Abisko. Målet var att nå Kårsavaggestugan, men mellan den punkt vi nu alla står på och Kårsavaggestugan (som tydligt uppenbarar sig framför våra ögon) ligger ett hinder, nämligen de bäckar och mindre forsar som kommer uppifrån från Latnjajávri. Vi tar adjö och tittar sedan på varandra. Det finns nu två vägar att gå. Antingen går man till höger, ett par hundra meter norrut, tar lite höjd, och försöker ta sig över det strömmande vattnet torrskodd eller så traskar man rakt igenom tät undervegetation och forsande vatten. Då vi redan är plasketaskeblöta om fötterna är valet enkelt, vi går rakt fram. Det blir kallt om fossingarna, men snart är vi framme i stugan.

Vi tas emot av en trevlig stugvärd, som känns som en gammal träslöjdslärare jag hade en gång i mellanstadiet. Vi tre tilldelas ett eget rum och gör oss snabbt hemmastadda. När jag byter om undersöker jag mina långkalsonger och upptäcker att det, precis som jag anat, uppstått en lång reva i grenen. Tidigare under dagen hörde jag ett olycksbådande ritschande ljud när jag satte mig på huk. I år ligger ingen nål eller tråd i packningen och lite skamsen går jag bort till stugvärdens stuga för att se om han kan ha någon lösning på mitt problem. Turligt nog har han en fru som gillar att sy och jag får låna nål och tråd och kan sy ihop mina långkalsonger.

Vi äter tomatsoppa och spelar kort och går sedan en kvällspromenad upp mot Latnjavággi. Här finns häftiga forsar och ett inte alltför pjåkigt vattenfall att beskåda. Totalt har vi idag gått nästan 22 km, drygt 17 km (och 850 höjdmeter) från Björkliden till Kårsavagge och drygt 4,5 på eftermiddagen.

På kvällen blir det frystorkad vegansk tikka masala innan det är dags att krypa till kojs och ladda upp för morgondagen.

Klicka på bilderna för att läsa beskrivande bildtext!