Dag 4 (2021-08-11) – Sveriges vackraste dalgång

Morgon vid Alesjaure. Natten har varit fin och vindstilla, himlen är grå. Det märks inuti mitt tält, där kondensen runnit utmed innertältet och lagt sig i droppar längs tältgolvets kant. Något blöt på sovsäcken är jag också. Jag stiger upp och lägger liggunderlag och sovsäck på tork utanför tältet samtidigt som jag börjar koka en äcklig morgongröt. Klockan 07.30 har vi bestämt att vi ska ses. Jag kollar på klockan som endast visar 06.10. Tänker att jag får ta en stillsam morgon med mina egna tankar. 2 minuter senare inser jag att det inte kommer att ske. De satans flygfäna har redan hittat till mig. Det går inte att stå still för en enda sekund utan att de kryper in i öron och näsa och paniken är inte långt bort. Frukosten får därmed intas på gående (joggande) fot. Denna procedur går snabbt, vilket även hoppackningen av all utrustning gör. Klockan 07.05 knackar jag på brorsans och Gafnes fönster. Turligt nog är de redan uppe och vi kan snart kränga på oss ryggsäckarna och börja vandra.

Dagens mål är Nallostugan. Jag är på strålande humör. Vi besökte Nallo även förra året. I mitt tycke är (dock kanske inte längre) den östra delen av Stuor Reaiddávággi (från Nállu ned till Visttasvággi) den vackraste dalgången i Sverige. Jag ser mycket fram emot att komma tillbaka. Målet för morgondagen är även det mycket lockande – en bestigning av Šielmmáčohkka. För att ta oss till Nallostugan ska vi först vandra Kungsleden till Tjäktjastugan och sedan svänga av sydöst och gå upp genom Šielmmávággi innan vi kommer ned till Nallostugan från nordväst.

Himlen är fortsatt grå och det är vindstilla när vi vandrar nordväst längs Kungsleden. Inga felvandringar denna dag. Efter en timme ser vi att det regnar en hel del både västerut och norrut. Vi fortsätter. Det är stilla men börjar efter ett tag att blåsa lite. Regnet kryper närmare. Vi rundar Bossosváráš och anar Tjäktjastugan nedanför Lulip Muorahisčohkka. Snart regnar det även söderut och Lulip Muorahisčohkka topp ligger höljd i tunga moln. Det börjar blåsa och vi stannar och tar på oss regnplagg i tid med att de första dropparna faller. Fyra tjejer i 25-årsåldern springer förbi oss med lätta Salomonryggsäckar och man önskar nästan att man själv hade löputrustning när man ser deras fjäderlätta steg. Om de har tur hinner de fram till Tjäktjastugan utan att bli alltför blöta. Det börjar luta uppåt. I motvinden och regnkläderna blir man varm och fuktig från insidan. Uppförsbacken är dock inte alltför krävande och snart står vi ovanför bron som leder över forsen till Tjäktjastugan. Vi stannar till en stund i regnet och avnjuter en bit choklad innan vi börjar spatsera upp mot Šielmmávággi.

Till en början går vi tvärs över långsträckta åsar av sten, grus och gräs. Märkligt, men häftigt, landskap minst sagt. Regnet avtar i takt med att terrängen blir alltmer karg. Efter ett par kilometer går vi på blockmark. Världens färgspektrum utgörs av 49 grå nyanser. Blöta moln ligger lågt över våra huvuden. Då det inte regnar och då klockan börjar närma sig 12 bestämmer vi oss för att chansa och stanna för en lunchpaus strax innan sjön söder om Šielmmáčorrus 1664-topp. Självklart regnar det så snart vi satt oss ned. Pausen blir kort då maten intas fort. 

Nu är det inte långt kvar till Šielmmávággis högsta punkt. En molnfri dag måste utsikten härifrån vara fantastisk. Man bör få en mycket spektakulär utsikt över Šielmmáčohkka, Kugghjulskammen, Nállu, Stuor Reaiddávággi och Räitatjåkkamassivet. Som det ser ut nu kan vi endast ana Nállu. Vi har dock god sikt ned till sjön 1078 och ser delvis Stuor Reaiddávággi. Färden nedåt mot Nallostugan är delvis ganska brant. Sten och åter sten. Storlek, form och färg varierar. Ibland kommer ett snöfält. Jag åker skidor på fötterna, de andra föredrar en mer sansad nedfärd. Plötsligt spricker molnen upp och solen visar sig för första gången idag, lagom till sjön 1078. Jag vill absolut bada och hinner precis hitta ett lämpligt ställe och ta av mig på överkroppen innan det börjar regna. Kläderna åker snabbt på och humöret sjunker ett pinnhål eller två.

Precis efter sjön möter vi ett gäng som vi sett på tåget mot Låktatjåkka. De har gått från Abisko, genom Visttasvággi och är nu på väg mot Tjäktjastugan. Vi språkas en stund och får höra att myggsituationer nere i Visttasvággi lämnar mycket att önska. De frågar hoppfullt om vädret nordväst och vi ger dem det tråkiga beskedet att det troligen är lika illa där som här. De ser både starka och glada ut och vi lämnar snart varandra med lyckönskningar.

Nu är det inte långt kvar mot stugorna. Branten efter sjön 1078 är rösad och snart uppstår en stig i grässluttningen. När vi stannar framme vid stugan visar GPS-klockan 22,6 kilometer och 686 höjdmeter. Kort därefter kan vi lägga oss i varsin mjuk säng i Nallostugans västra rum, med en varm brasa sprakandes i kaminen ute i köket.  

Eftermiddagen bjuder på tråkigt väder och vi håller oss inomhus. På kvällen går vi en kort promenad i trakterna. En hel del människor tältar i dalen, nästan bara Hillebergtält ses. Känns som att det är en överrepresentation av röda Hilleberg Nallo just här.

På kvällen spelar vi kort i stugan och pratar lite med familjen som sover i rummet bredvid. De berättar att deras hund snarkar förfärligt och ber om ursäkt i förväg för eventuellt störd nattsömn. Tur att vi har öronproppar. Mätta och varma går vi sedan och lägger oss för att ladda inför morgondagens strapatser.