Dag 1 (2020-08-07) - Avfärd från Stockholm
Vi möts alla fyra i vår tågkupé en kvart innan tåget ska lämna perrongen. Det är Gluttarn, Vegmil, brorsan och jag. Det är varmt, svetten börjar rinna längs ryggen redan efter några minuter. Hoppas att vi slipper dela kupé med andra. En minut senare dyker en pappa och hans son upp. Tydligen fullsatt idag. De ska till Låktatjåkka och vandra mot Trollsjön och vidare. När tåget rullar från perrongen söker de sig till bistrovagnen. Skönt att kunna sträcka lite på sig i den åter halvtomma kupén. Vi plockar fram kortleken och spelar ett parti plump. Går sisådär. Pappan och sonen kommer tillbaka efter ett par timmar. Goda nyheter. De kungör att de ska byta kupé. Reglerna tillåter tydligen inte fullsatta kupéer under Coronapandemin. Konstigt nog fanns en helt tom precis bredvid vår.
Vi blir åter ensamma. Snart börjar det bli mörkt ute. Ett orosmoment inför denna vandring har varit våra till viss del olika ambitioner, tankar och förväntningar. För Gluttarn och Vegmil handlar det om första riktiga fjällvandringen. Gluttarn ska vandra i jeansshorts, och sedan långa jeans när det blir för kallt. Vegmils packning väger mer än 15 kg, det dubbla mot min egen. Två av oss har tyngre, vattentäta kängor medan två har lätta trailskor. Någon har en tjock vinterjacka, någon bara en fleecetröja att ha under regnstället. Någon har en deckare i inbundet format. När vi sedermera går och lägger oss surrar en enda tanke i mitt huvud: hur ska detta gå?
Dag 2 (2020-08-08) - Till Nikkaluokta och upp på Govggenjunni och Gogicohkka
Tidig morgon med tågbyte i Boden 05.40. Sittplats de sista timmarna mot Kiruna. Nikkalouktaexpressen från Kiruna är helt fullsatt. En extrabuss tillkallas. För att få ihop allt med tågbiljetter och stugboenden (som i år måste bokas i förväg) har vi blivit tvungna att spendera två nätter i en charmstuga i Nikkaloukta. Nycklarna kan vi inte få förrän vid 14. Planer för dagsutflykt börjar smidas. Vädret är fint, 18 grader och halvklart. Våra blickar dras mot ett nära beläget berg, nordväst om Nikkaloukta. Gogicohkka heter det tydligen. Toppen är mätt till 1162 m.ö.h. Ser ut att kunna få en fin vy utöver de nedre delarna av Visttasvággi, sjön Paittasjärvi och Nikkaloukta.
Vi följer en grusad väg i några hundra meter. In på en annan grusad väg med skyltar om att den är privat och att camping ej är tillåten. Vi följer en skylt med ordet KÅGE bokstaverat på. I efterhand uppfattar jag det som att KÅGE är fjället Gogicohkka (Nikkalouktas byfjäll som det ibland kallas) och att Govggenjunni, som står utmärkt på kartan, är den lägre platån på ca 820 m.ö.h., dit den upptrampade stigen leder (kan dock ha fel på denna punkten). Vi når platån efter 1,5 timme. Ett stopp gjordes halvvägs för att Vegmil skulle kunna plåstra om ett gäng mindre trevliga skavsår som tyvärr redan hunnit uppstå. Här lämnar vi våra ryggsäckar vid en stor sten.
Gogicohkkas ganska branta sydostsluttning består till stor del av vassa, lösa stenar. Dock finns flera gräsrännor. Vi tar sikte på den längst till höger. Visst är det brant och visst rasar det sten vid något tillfälle men på det hela taget når vi toppen utan större ansträngning. Kan tänka mig att det hade varit en annan femma med en mer eller mindre fylld ryggsäck på ryggen. Toppen är platt och stenig. Utsikten över nedre Visttasvággi liknar en mindre dramatisk Rapadal. Bra utsikt låter oss se ända till Tarfaladalens stora glaciärer. Vi tar några bilder och börjar sedan bege oss ned.
Vattennivån i min tillknycklade juiceflaska är vid det har laget noll (vi har inte hittat några lämpliga vattenkällor på vägen från Nikkaloukta) och bestämmer oss därför att gå ned för berget ett par hundra meter väster om bestigningsrännan för att nå den enda, mycket lilla, jokken i närområdet. Detta var ett misstag då vi tvingas vandra ned för branta sten- och gruspartier med mycket rasande sten. Kommer sedan ned till ett parti med lite större stenar där sluttningen planar ut. En kort vandring över ett gräsbeklätt område och vi når jokken, som visar sig vara mycket, mycket, liten och på gränsen till att sina. Vattnet rinner i alla fall och flaskor fylls. Vi går tillbaka och hämtar våra säckar. Äter lunch och tar oss sedan till Nikkaloukta. GPS-klockan visar 4 h och 30 minuter och en sträcka på knappt 12 kilometer samt knappa 600 höjdmeter. Vi hämtar nyckeln till vår charmstuga och tar sedan en tupplur. Sedan blir det vegansk tacos, yatzy och ett parti plump.
Gogicohkkas branta sydöstsluttning, sedd från Govggenjunniplatån. Vi klättrade i den av de tre gräsrännorna som syns längst till höger.
Brant lutning uppför Gogicohkka.
Utsikt över floddeltat nedre Visttasvággi samt sjön Paittasjärvi. Sydöstlig riktning.
Utsikt i nordvästlig riktning upp mot Darfálčohkka och Darfálčorru med Čievrračohkka i förgrunden till vänster. Kaskasatjåkka, Gaskkasbákti och Kebnekaises toppar ligger molntäckta i bakgrunden. På bild syns även Darfálglaciären, Isfallsglaciären och Storglaciären.
Dag 3 (2020-08-09) - Bestigningen av Gármasbákti
Vi tar sovmorgon och är inte uppe förrän kvart i tio. Efter frukosten packar vi två dagsryggsäckar och vandrar Dag Hammarskjöldsleden mot Kebnekaise fjällstation. Efter cirka 2,5 kilometer, precis efter bron över Čievrrajohka tar vi av till höger (nordvästlig riktning) på en liten stig. Den går slingrande genom björkskogen några kilometer tills slutligen trädgränsen nås. Vi kommer upp på en svagt sluttande ljungbeklädd fjällplatå.
Till vänster om oss har vi nu toppen Gármasbákti på 1080 m.ö.h. Vi lämnar våra två säckar vid foten av berget. Vi går rakt upp för det minst branta partiet, intill ett par mindre snöfält. Trots att det handlar om dryga 200 höjdmeter i ganska brant terräng känns det inte tillnärmelsevis lika krävande som gårdagens topptur till Gogicohkka. Uppe på toppen blåser det hårt. I byarna kan man luta sig mot vinden. Planen om att gå vidare de knappa 2 kilometerna mot Čievrračohkka grusas på grund av vinden. Vi går ned till våra packningar och äter lunch. Sedan vandrar vi i maklig takt tillbaka mot Nikkaloukta. När vi kommer ut på Dag Hammarskjöldsleden börjar det spritta i benen och jag kan inte hålla mig. Jag lämnar de andra och löper tillbaka till stugan. Dagens totala sträcka är 17,8 kilometer och höjdökningen är 640 meter.
På kvällen äter vi varsin stor portion med pasta och tomatsås med rökt tofu. Vi går och lägger oss tidigt, alla nöjda med dagens (små) bravader.
Sydöstlig riktning mot Paittasjärvi, från Gármasbáktis nordostsluttning. Gogicohkka till vänster i bilden.
Utsikt över Láddjuvággi. Kebnetjåkkas topp ses till höger i horisonten. Kebnekaises toppar är molntäckta, liksom Vierranvárri och Duolbagorni (Topagorni) och Sinŋŋičohkka (Singitjåkka).
Utsikt ned över Láddjuvággi.
Utsikt mot nordväst. Čievrračohkka till vänster i bild.
