Klåveröd 2008-10-26
Vårt mål för dagen var skorstensdalen i klåveröd. Jag hade tre vägar att välja mellan. Den första och andra vägen vi provade gick till helt andra platser. Enligt uteslutningsmetoden var jag därför helt säker på att det var den sista vägen som ledde rätt. Min största lilla anhängare på fem år var vid det laget redan trött. Han hade också minst en halv vattenpöl i den ena stövelen. (Jag tycker barn skall få hoppa obegränsat i vattenpölar). Därför fattade jag det viktigaste, men ofta svåraste, beslutet av alla under friluftssammanhang. Att vända i tid. Med skorstensdalen innom räckhåll var det lite snopet men inte svårt. Stenarna finns ju kvar.
Vi gick tillbaka till bilen och hämtade ryggsäcken med fika. I skydd för regnet i det fasta vindskyddet kokade vi vatten för att göra varm saft och äta kanelbulle. Fabian monterade stormköket för första gången.
När vi varma och nöjda gick tillbaka till bilen stannade Fabian upp, tittade på mig och sade tröstande; "vi såg inga skorstenar, men jag hade roligt ändå"
Och du har förstått det här med friluftslivets regel nummer ett: Flexibilitet.
ni verkar haft en fin tur, skorstenar eller ej :o)