Varit naturintresserad sedan barnsben. Nu flitig arrangör av egna turer och mycket aktiv filuftsare. Bästa vän och trogen följeslagare är blandrashunden Kaspar. Erfarenhet från svenska/norska fjällen sommar och vinter. Talar norska.
ny profilbild från 080825.
Intressen: Friluftsmat, Expeditioner, Vandring, Långfärdscykling, Turskidåkning, Navigering, Paddling, Foto, Segling, Utförsåkning, Aktiv fotograf.
Ur Kaspars perspektiv
Så blev det ännu en rekognoseringstur på en liten bit av skåneleden hemmavid. Denna gång tillsammans med Magnus. 2008-06-23.
Canon 350D, vidvinkel. Foto: Magnus B Andersson
Här ställer vi upp för porträttfotografering. Kaspar missförstår syftet lite men ändå.
Canon IXUS 970 IS
Ur mitt pespektiv. Observera Kaspar på bilden.
Canon IXUS 970 IS
Efter att ha "slängt iväg" den första bilden, (ovan), började jag tänka om lite.
-Hur ser egentligen Kaspar på tillvaron?
Jo, ur hundperspektiv.
Kaspar måste ha undrat vad vi människor höll på med. Två naturfotografer som kröp runt på alla fyra och fotograferade. Himla kul var det och kanske inte så tokigt resultat heller.
Rekognosering på hemmaplan
eller när lusten faller på...
Jobbade bara en dryg timme idag, (fördelen med att vara egenföretagare). Körde direkt från jobbet vid halv tvåtiden till Ljungbyhed för att gratulera Magnus på födelsedagen. Efter tårtan (färdiglagad och upptagen ur frysen en stund innan) blev det en liten promenad med Kaspar. Det var så kvavt att vi blev alldeles matta, och en ihållande vind blåste från sidan och skvallrade om en kommande lågtrycksfront. Nu blir det snart regn och åska sade vi båda två, och styrde stegen hemmåt. Mycket riktigt började det regna samtidigt som vi svängde in på Magnus gata och kom inomhus. Åskan uteblev men vi kände alla av lågtrycket. Kaspar flämtade och var orolig medan Magnus och jag däckade på varsin soffa.
Nikon D300. Hård svartvit framkallning. Tvärformat.
Strax kom samtalet igång om kommande äventyr.
- Det skulle vara roligt att komma ut och vandra igen.
- Men vi är rätt otränade.
- Vi får börja så nätt.
Och på den vägen var det. Vi smidde planer om korta turer hemmavid.
Nikon D300. Normal svartvit framkallning. Panoramaformat.
Väl hemma hos mig själv igen hamnade jag framför TVn och såg RoboCop3. Tänk att jag hade missat den när den kom. Eller har jag bara glömt vad den handlade om. Vad handlade den om nu igen? Jag har redan glömt det. I alla fall hade den där tryckande tröttheten försvunnit och ersatts med en väldig lust att komma ut en sväng. Kvickt som ögat raffsade jag ihop några kartor över närområdet, lastade Kaspar och kameran och körde ut på en rekognoseringstur. 
Nikon D300. Kvadratformat.
Skåneleden går tvärs igenom Örkelljunga kommun och vår plan är naturligtvis att avverka hela leden inom kommunen som uppvärmning. Jag nollstälde trippmätaren på bilen och körde tills jag korsade leden. Endast 7 kilometer från hemmet via småvägar kan vi ansluta på skåneleden för att få en lagom runda. Tänk att kunna gå rakt ut genom dörren och vandra i flera dagar och sedan komma tillbaka från andra hållet. Kortaste vägen till leden hemmifrån är bara 2,5 kilometer. Nu är det nära...
Återkomsten igen.
- Varför faller vi?
- För att lära oss att resa oss upp igen!
Det blev inget bloggande i april för att jag helt enkelt inte orkade. En tuff ekonomisk tid på jobbet tog alla mina krafter. Dessutom tömde jag mina sparpengar som var avsatta till fjällvandringen. Träningen uteblev och konditionen gick ner och kilona gick upp. Trist läge helt enkelt.
Med god vilja och goda vänner bärjade jag så småningom återhämta mig igen. Min hund Kaspar och jag kom ut på våra träningsturer igen. Dagen efter en av våra turer, då vi varit vid havet, började Kaspar bli hängig. Han åt inget, drack inget och orkade inget. Trist läge igen. 
Trift (Nikon D300, vidvinkel)
Min omedelbara tanke var uttorkning efter gårdagens resa till havet i bilen fram och tillbaka. Jag insåg att behövde hjälp och det snabbt. Det blev en resa till djursjukhuset i Hässleholm där man direkt konstaterade infektion. Skönt för mig att inte ha orsakat honom intorkning men trist för Kaspar som visade sig ha drabbats av fästingsjukan. Den otäcka varianten. Dropp, antibiotika och fem dygn på sjukhuset blev följden på det. Jag hade precis några veckor innan glatt mig åt att fått upp hans vikt till 29 kg. Nu vägde han 27,7 kg och ryggradens taggutskott syns på ryggen. Vi har en vecka kvar på antibiotikan och minus på sparkontot så nu gäller Återkomsten version 2.0.
(Ixus 950 IS)
En fjällvandring ska det bli men jag vet inte längre var eller när det kan bli. Vi börjar hemmavid med korta turer igen. Vi har i skrivande stund mellanlandat på firman för att tömma kameran efter helgens lilla tur. Tillsammans med Magnus har vi haft en fin helgtur på Hovs Hallar med mycket sol och massa frisk havsluft. Ett enkelt skydd med tarpen reste vi mellan våra kamerastativ i det sista dagsljuset innan natten. Det är skönt att vara tillbaka...
Snösmältning och översvämning!
Efter en seg och snöfattig vinter blev det äntligen lite vitt i skåne också. Snön kom inte för att stanna denna gång utan, enligt mig, mer som en symbolisk handling. Det måste snöa för att kunna töa! Snösmältning kännetecknar våren, och snösmältning blev det med besked.
Magnus, Kaspar och jag gjorde en dagstur i Skäralid. Nere i dalgången drog det en skön varm vind längs branterna. På solsidan smälte isen så vi för blotta ögat kunde se den minska. Skärån översvämmades snabbt och steg långt över gångstigen så vi fick kryssa fram.
På väg upp mot toppen, (Kopparhatten), blåste i stället en isande nordanvind som påminde oss om "aprilvädrets" nyckfullhet den 30:e mars. Där stannade vi inte länge utan fortsatte direkt ner mot Skärdammen som var vandringens slutmål. 
Jag med kameran beredd, fångat av Magnus B Andersson
Kaspar vinterlek video
En första film...
