Lista senaste kommentarer från alla
|
Artikel/Blogg: Sulitelma och Skagmadalen år 2005. |
2018-03-08 18:27
från
OBD
: Fantastiskt fina bilder! Och det beror inte på den nyinköpta kameran. på tal om inspiration, du har inte känt inspiration att skriva en bok om alla dina vandringar i den här delen av fjällvärlden? Koncessionsansökan om att bygga Lappland Kraftverk låter ju litet skrämmande. Vi får väl hoppas att det inte blir något bygge, men säker kan man ju inte vara. Tack för att du gav länken till Google Foto. Att titta där ger ännu mer rättvisa åt dina fina bilder. |
|
|
Artikel/Blogg: Sulitelma och Skagmadalen år 2005. |
2018-03-06 16:26
från
undvall
: Hejsan Hans Jo vi gick över 1130 meters passet då vi gick ner i Skagmadalen. Var på det stora hela en trevlig övergång även om jag misstänker att "ditt" pass är mer spektakulärt då man kommer närmare Blåmannsisen. Fallvindar kan ju alltid uppkomma beroende på hur stora temperaturskillnaderna är mellan dal och topp. Men jag har aldrig upplevt och tror inte heller att en glaciär i sig påverkar speciellt mycket. Jag menar, det är ju stor skillnad mot sommaren då snön/isen kyler luften. På vintern är det ju snö över allt och därmed betydligt mindre inverkan av ansamlingen av snö. Däremot kan ju väldigt kraftiga fallvindar uppkomma från de stora inlandsisarna på Grönland och Antarktis. Vill minnas att det beror på att stora högtryck med mycket kall luft bildas över inlandsisarna som helt plötsligt kan få för sig att rinna ner mot havet. / Stefan |
|
|
Artikel/Blogg: Sulitelma och Skagmadalen år 2005. |
2018-03-06 12:53
från
undvall
: Håller helt och fullt med om att bilderna var både vackra och inspirerande. Har sneglat och även planerat in en tur genom det smala passet över till Skagmadalen, men valt bort det för andra färdvägar. Men har varit som lite fundersam över just passagen förbi sjön 1005 och valt andra vägar. Kul att läsa och se bilder från den passagen! Däremot håller jag inte med om att man behöver inspiration mer än vanligt den här tiden på året, även om det givetvis alltid är trevligt att bli inspirerad!!! Nej nu är det hög tid för att bege sig på vintertur, ganska exakt en månad kvar för egen del :-) Har faktisk skidat genom Miehttjevagge en påsk för en 14-15 år sedan med siktet inställt på just passagen ner till Skagmadalen. Men dagen efter blåste det en 15 m/s västlig vind och var flatljus och dålig sikt, så vi fegade ur och begav oss bort mot Sarek istället. / Stefan |
|
|
Artikel/Blogg: Sulitelma och Skagmadalen år 2005. |
2018-03-06 10:45
från
Glimmerstigen
: Otroligt härliga bilder! /Therese |
|
|
Artikel/Blogg: Sulitelma och Skagmadalen år 2005. |
2018-03-05 13:42
från
Håkan Friberg
: Jag kan inte läsa mig mätt om detta område. Jag kan inte heller SE mig mätt. Alltså: Jag ska dit i sommar igen, troligen med startpunkt i Tarraluoppal. Vackra bilder! Tack för inspirationen. /Håkan |
|
|
Artikel/Blogg: Vandring runt Virihaure och Vastenjaure. |
2018-01-18 22:23
från
Småtärna
: Ja tidpunkten kan en fundera över. Blomsterprakt eller snöfritt, det är frågan. Får väl se framåt april när det finns lite info om årets snömängder - generellt sett. En bra kaloriförstärkare är kokospulver, från asiatiska affärer. Om man gillar kokos, vill säga. Funkar jättar i grytor med kyckling och/eller grönsaker. Cecilia |
|
|
Artikel/Blogg: Vandring runt Virihaure och Vastenjaure. |
2018-01-15 16:47
från
Småtärna
: Hej, det är visserligen bara januari, men fjälldrömmandet inför sommaren går redan på högvarv. Jag försöker därför leta upp alla turbeskrivningar om västra Padjelanta, ett område som står högt på önskelistan. Tack för en enastående fin turbeskrivning och alla sagolikt vackra bilder, inte minst blomsterfotona. Jag uppskattar att det är så lätt att följa med på kartan och alla detaljer och reflektioner. Detsamma gäller din text "Från Stalo till Vaisa den långa vägen". Jag ser att du övergått till compact living. /Cecilia |
|
|
Artikel/Blogg: En höstvandring |
2017-10-17 00:06
från
skogsfia
: Intressant berättelse och väldigt fina bilder. Kul att det fortfarande blommade så mycket, trots att det var sent på året. Jag uppskattade särskilt bilderna av klippveronikan (som jag aldrig sett i verkliga livet) och fjällnejlikan. |
|
|
Artikel/Blogg: En höstvandring |
2017-10-12 23:22
från
OBD
: Kanske en anledning att skaffa Lightroom. :-) |
|
|
Artikel/Blogg: En höstvandring |
2017-10-12 22:47
från
OBD
: Tack så mycket för infon. Jag sätter också ihop flera bilder till en panoramabild och har också noterat att det är svårt att hålla kameran i samma nivå och lutning när man tar bilderna. Har ibland även haft kameran på AUTO vilket medfört olika exp.värden för de olika bilderna. Då blir skarvarna ibland väldigt tydliga. |
|
|
Artikel/Blogg: En höstvandring |
2017-10-12 17:48
från
OBD
: Vilken bra berättelse! Vilken fin vandring! Vilka fantastiskt fina bilder! Jag undrar litet över dina fina panoramabilder. En del av dem visar ju tydligt att de är sammansatta av två eller flera bilder. Andra visar inte lika tydligt att de är sammansatta. Har du beskurit dem så det inte syns? Eller har du beskurit en bild tagen med 35 mm objektivet? Att du länkar till skarpare bilder uppskattas. Tack ska du ha! |
|
|
Artikel/Blogg: En höstvandring |
2017-10-12 08:39
från
undvall
: Hej igen, Jo vi hade i princip samma väder som du. Det var ett mäktigt högtryck som verkligen parkerade där uppe :-). Men det verkar som om de moln som trots allt fanns kom glidande från öster, för vi hade definitivt lite molnigare väder. Och jag ska erkänna att jag nog inte hade lusläst artikeln riktigt lika noggrant om det nu inte var ett område som jag är väldigt sugen på att besöka och aldrig varit i! Är ju som du konstaterade väldigt få som över huvud taget rör sig i de här trakterna.....eller för att låna ett citat från texten "Denna avkrok ligger på sidan av alla "farleder" och har nog inte många besökare. Sådana platser har en speciell dragning på mig." .... kunde inte sagt det bättre själv! / Stefan |
|
|
Artikel/Blogg: En höstvandring |
2017-10-11 22:58
från
HansP
: Riktigt så snabb är jag inte. Den bild du refererar till är aug 2005, närmare bestämt den åttonde, Jag gick från Gurtjejaure förbi Hievstenjávri, där jag tältade och sedan väster om Rähtjáttjåhkkå, ner förbi Rr247 och en liten bit genom Ruonasvagge och tältade på nästan samma plats som du på din augustivandring öster om Sávtsasj, som jag besteg på kvällen. |
|
|
Artikel/Blogg: En höstvandring |
2017-10-11 17:17
från
HansP
: Tack Hans för ännu en brijant berättelse. Den första delen av din vandring står högst på min önskelista nästa sommar. Och då framför allt Oarjep Slahpetjåhkkå och Miehtjervárásj. Mycket intressant att se hur det ser ut. Jag var nästan där i mitten av augusti 2011 men fick skippa den delen av vandringen från Gjerdalen som blev kortare än planerat. Gurtejávrre, jag tältade på exakt samma plats sjätte augusti 2005. De små snöfälten på Tjårok var av samma storlek då. /Hans |
|
|
Artikel/Blogg: En höstvandring |
2017-10-11 15:32
från
undvall
: Ännu en mycket intressant läsning med kanonfina bilder!! och dessutom genom ett område som jag tyvärr bara besökt delvis. Gick din avslutning baklänges från Ritsem och västerut sommaren 90....eller kanske 91. På den tiden fanns det ingen stig så det var bitvis väldigt segvandrat med massor av videsnår och svårforcerad björkskog. Lustigt nog var även undertecknad upp under exakt samma tid och paddlade i Rapadeltat med familjen. Även vi noterade att det var ovanligt mycket mygg och knott för att vara så sent på året! Lite extra kul var det med bilden från Norra delen av Hierggeskåhppe. Har vandrat från Kungsleden rakt västerut ett par mil söder om Kvikkjokk och när man tagit sig en 30-35 km mot Årjep Savllo, i området mellan Jalle och Njalak (där det står Förbjudet område för terrängfordon), ser det exakt ut som på den bilden. / Stefan |
|
|
Artikel/Blogg: Från Stalo till Vájsá - den långa vägen |
2017-10-06 09:27
från
OBD
: Jo, det blev en tur i år också. 2 veckor i Abisko-området. |
|
|
Artikel/Blogg: Från Stalo till Vájsá - den långa vägen |
2017-10-06 07:40
från
undvall
: Nej....och jo :-) Det är naturligtvis helt sant att brödet i sig själv inte väger så mycket då vi helt riktigt använder bara torrvaror. Men jag har varit ute och vandrat med en lättviktsfanatiker och hela hans köksutrustning var en Primus Express Stove i titan (72 g) + marknadens lättaste 2 liters kastrull + lite alu-folie som lock. Inget mer! Vilket innebär att all mat måste vara av typen - häll bara på kokande vatten. Då man dessutom sparar gas jämfört med att t.ex koka pasta eller baka bröd finns det onekligen en hel del vikt att spara! Men för egen del bär jag hellre tungt men äter riktigt gott. Sen så beror ju hur mycket man måste äta även på kroppsvikt, metabolism och hur långt man går per dag. Så man bör väl inte jämföra allt för mycket! Sant som det är sagt att när det börjar bli riktigt kallt så ställs saker till sin spets, även om jag inte skulle vilja sätta någon absolut temperaturgräns. -15 kan vara väl så kallt om det t.ex blåser samtidigt! Men den stora fördelen på vintern är ju att man drar pulka, så det är t.ex inte något bekymmer att ta med sig en 4-5 liter extra bensin så man kan värma upp tält och utrustning och torka de kläder som är blöta! På tal om vinterturer så när jag en liten dröm om att gå sträckan Fauske till Gällivare (eller Muddus) på vintern, via norra Padjelanta. En nätt liten tur på en 35-40 mil där man i princip inte passerar en enda vinterled eller stuga! |
|
|
Artikel/Blogg: Från Stalo till Vájsá - den långa vägen |
2017-10-05 11:33
från
undvall
: Nåja, "extrem" äventyrare är väl mest en relativ sak. På den tiden då jag fyllde i det hade jag och en kompis som vana att vara ute på långa vinterturer kring nyårskiftet (lägsta temperatur i tält under -50 i Alaska) och så vidare. Nu för tiden är det väl sällan man gör något speciellt extremt :-) Sant som det är sagt, att det underlättar när man har en fru som är nästan lika stark som en själv! Och visst är man långt ifrån de där lättviktsfanatikerna. Men med ett tvåmannatält på 1.7 kg (dvs 850 gram per person), liggunderlag på 430 gram med R-Värde 5.7 (marknadens lättaste vinterliggunderlag så vitt jag vet) och dunsovsäcker med 900 + i fillpower finns det inte jättemycket kvar att spara på utrustningssidan. Förutom att lämna kameran hemma och liknande. Nej vår stora "akilleshäl" är definitivt mat + kök. Vi torkar i princip all mat hemma, vill kunna baka eget färskt bröd varje morgon (kalljäser över natten i stekpannan) när vi är på tur och skulle jag föreslå att ta bort lyxfika med chokladboll på eftermiddagen fick jag nog gå själv. Sen har vi alltid med ett gäng lyxmåltider som kräver stekpanna och hela matlagningskittet. Men så blir ju ryggsäcken sådär härligt lätt i slutet av vandringarna :-) |
|
|
Artikel/Blogg: Från Stalo till Vájsá - den långa vägen |
2017-10-05 08:50
från
undvall
: Aha, ja då kan jag verkligen rekommendera en tur i oktober, trots de förment aggressiva rentjurarna. Misstänker väl att den primära skillnaden är att renskötarna av naturliga skäl oftare inkräktar på det som en pilsk rentjur kanske anser vara sitt privata territorium!?!. Dvs håller man sig bara på behörigt avstånd och låter djuren vara i fred så anfaller de i princip aldrig. Har även vid flera tillfällen sett stora älgtjurar i Oktober och en gång näst intill tvingats tälta i en brunstgrop utan att det hänt något dramatiskt! Sen var det faktiskt lite enklare att ta sig från sjön 443 än vad vi fruktade. Vi gick tillbaka samma väg som vi kom och även om det var en del hällar med såphal svartlav som vi tvingades passera så är det ju mycket enklare när man går uppför. Dessutom så går det att slingra sig fram så man helt slipper passager med små 2-3 meters stup nedanför sig, vilket är skönt för nerverna!! Sen kan jag även nämna att vi alltid går med rejäla turstavar vilket förbättrar både balans och grepp + att det är skönt för knän och ben :-) Måste för övrigt bara tillstå att jag snarare är imponerad av hur lätt packning du hade! 26.5 kg för 15 dagar, så lite har vi aldrig lyckats komma ner till på en så lång tur!! Senast vi gjorde en längre tur livskamraten och jag så snittade vi 40 kg i startvikt (jag 45 och hon 35) på en 21 dagars tur. Och då delade vi på ett Hilleberg Anjan och har typ de lättaste sovsäckarna som man kan köpa för pengar osv. Men å andra sidan har vi dryga 1 kg mat med oss per dag och undviker så långt det går torrskaffning. |
|
|
Artikel/Blogg: Från Stalo till Vájsá - den långa vägen |
2017-10-04 21:51
från
JoBer
: Tack för att du delar med dig av en inspirerande berättelse med bra information, och det arbete du lagt ner på denna och tidigare artiklar! Jag gick i delar av området förra året. Då var Slahpejåhkås felritade huvudfåra helt torr ... |
|
|
Artikel/Blogg: Från Stalo till Vájsá - den långa vägen |
2017-10-04 16:03
från
OBD
: Tack för en väldigt fin vandringsbeskrivning. Jag tror jag stämmer in i de skojfriska ryssarnas undran, är du en "svensk viking"? Jag vet ju att du gått med betydligt tyngre packning än 26,5 kg. Själv måste jag ha betydligt lättare packning för att över huvud taget kunna vandra. Jag håller med Hans Pettersson att det är som att gå själv när man läser din text och tittar på bilderna. Och det är ju fint för jag kommer aldrig att kunna göra sådana turer som du. Då kan jag ju njuta utan att anstränga mig. :-) Jag gillar dina bilder. Många fina panoramabilder. Och kartbilderna är fina med tydlig information. Tack för länken till ytterligare bilder. Verkligen njutbara bilder! |
|
|
Artikel/Blogg: Från Stalo till Vájsá - den långa vägen |
2017-10-04 14:16
från
undvall
: Aggressiva rentjurar säger du, jag som mest tyckt att de är spännande/roliga när jag varit uppe i Oktober, upptagna med sina individuella uppgörelser och jagande efter renkorna som de är. Men man kanske borde vara lite försiktigare i fortsättningen. Jo vi tältade vid sjön 443. Hittade en riktigt fin tältplats där. Upplevde Rago som lite speciellt på det sättet, trots den väldigt karga miljön hittar man titt som tätt helt magiska tältplatser! På tal om att komma ner från Gaulis så var min bedömning när vi var där att det borde vara fullt möjligt och troligtvis betydligt enklare att gå in i svenska delen av Trolldalen genom att gå upp mot Gaulis från sjön 443 till ungefär 600 meters nivån och sen gå österut på "hyllan" och ta sig ner mot den svenska Trolldalssjön. Men det blev väl sent för oss så vi valde att gå tillbaka samma väg som vi kom över blocken istället för att chansa, så säker är jag inte. |
|
|
Artikel/Blogg: Från Stalo till Vájsá - den långa vägen |
2017-10-04 12:42
från
undvall
: Jösses, du verkar ju nästan bott där uppe i år....man blir som lite avundsjuk! När vi gick in i Trolldalen valde vi att gå upp i passet mellan toppen 676 och Snötoppens utlöpare 887, sen fick man vika av rakt österut och gå på skrå till man kom fram till den lite snällare sluttningen ner mot sjön 443 möh. Och hade det varit soligt och torrt dagen efter (vilket det inte var...) så hade vi kanske försökt ta oss upp mot passet mellan Snötoppen och ditt lilla utflyktsmål toppen 903. Såg inte helt omöjligt ut, men helt klart på nivån dumdristigt. Kan även nämna att vi gjorde en kvällstur in i den Svenska delen av Trolldalen och passagen under toppen 903 är bland det svåraste jag tagit mig fram i. Enorma block som man fick klättra över, krypa under och balansera runt. Hade varit ett rent elände med ryggsäck på! |
|
|
Artikel/Blogg: Från Stalo till Vájsá - den långa vägen |
2017-10-04 09:34
från
undvall
: Hej och vilken kanonfin tur genom ett av mina absoluta favoritområden. Har passerat de flesta ställena och det var både kul att läsa din text och drömma sig tillbaka till när man själv passerade där! Framför allt kul med fortsättningen norrut efter Vastenjaure! Denna bit ligger fortfarande på "att-göra" listan. Har du vandrat vidare norröver någon gång kanske? Har som en idé/vision av att fortsätta norrut från Slahpejavrre och upp till Nordkalottenleden, gärna så nära gränsen som möjligt! En liten kommentar till Pär Lindh. Besökte Trolldalen från Norska sidan på en Rago/Västra Padjelanta vandring för 3 somrar sedan. Och min bedömning är att man inte tar sig ner säkert i Trolldalen från Sverige utan klätterutrustning. Det är inte bara mycket brant, de stora granithällarna är dessutom ofta täckta av tokhala svartlavar. Även när vi gick ner i Trolldalen från Norska sidan där det var mycket mindre brant tvingades vi göra många och långa kringelekrokar runt dessa områden. När det regnar, och det gör det ofta, är de där svartlavarna ungefär lika hala som is! / Stefan |
|
|
Artikel/Blogg: Från Stalo till Vájsá - den långa vägen |
2017-10-03 18:00
från
fowwe
: Mycket inspirerande läsning! Jag har nätt och jämnt nosat på vissa av områdena och det skulle vara fint att besöka dem ordentligt. Om det fanns en bok med din text och dina foton skulle jag köpa den... ;) Din packningsvikt känns lite avskräckande, var det därför du gick ner 4 kg? Jag bär gärna lättare, men att bli 4 kg smalare skulle jag inte ha något emot. |
|
|
Artikel/Blogg: Från Stalo till Vájsá - den långa vägen |
2017-10-03 06:34
från
Håkan Friberg
: Ah! Vilken njutbar inspiration. De största delarna av din vandring har jag inte upplevt själv. Kartstudier har jag förstås gjort. Nu åker kartan fram igen. Tack för noggrannheten . |
|
|
Artikel/Blogg: Från Stalo till Vájsá - den långa vägen |
2017-10-02 21:59
från
HansP
: Tack för den fina berättelsen, det är ju som att göra den själv tack vare din text och fantastiska bilder. Jag har ägnat några somrar åt präststigen men nu ökar suget att återbesöka mitt favoritområde. |
|
|
Artikel/Blogg: Från Stalo till Vájsá - den långa vägen |
2017-10-02 17:06
från
paerl
: Vilken härlig tur! Får mig att längta tillbaks till området, och någon gång framöver bara måste jag ta mig in i Trolldalen... |
|
|
Artikel/Blogg: Från Stalo till Vájsá - den långa vägen |
2017-10-02 15:42
från
fridaeus
: Jag har sneglat på den här turen flera gånger, kanske blir det av nästa år, eller året därpå. Därför är jag tacksam över detaljrikedomen. Jag ska lusläsa din text med karta. Fina bilder också! |
|
|
Artikel/Blogg: Norra Padjelanta |
2017-05-25 14:39
från
kå
: Tack Hans för härliga bilder från ett relativt okänt område. Har varit stugvärd i Vaisaluokta för många år sen och lärde mig känna området. En tur där kan avslutas med en båttur från Hellemobotn. http://www.vandrer.no/turer/Hellemobotn/Hellemo.html |
|
