Vilken risknivå är beundransvärd och vilken är oförsvarligt dum?

[Mezzner]

Känner inte Peter, men jag har förstått att han klättrar ganska mycket hårdare än sin forumattityd.

Det är ju också ett ganska OK sätt att förhålla sig.

 

[E9climbing]

Känner inte Peter, men jag har förstått att han klättrar ganska mycket hårdare än sin forumattityd.

Det är ju också ett ganska OK sätt att förhålla sig.

Fast det ar ganska ointressant. Och ganska OT. Aven om det ar bra att alla inte later lika mycket som jag.

Nu handla det om risk och om risk ar dalig PR for alpinism. Eller det var min invandning.

 

[lobo2me]

i vems uppfattning?

en risknivå är beundransvärd/oförsvarlig - för mig - om den förefaller mig beundransvärd/oförsvarlig.

jag tycker frågan blir intressantare om den t.ex. preciseras till att handla om vad samhället accepterar - eller försäkringsbolag (vilket är ungefär samma sak, eftersom det är kostnader det landar på i slutänden.)

hur långt ska man tillåtas ta risker, även om det är medvetet och under eget ansvar?
handlar det bara om fysiska risker, eller bör man inkludera känslomässiga risker också?

hur mycket är jag beredd att låta mina skattekronor, eller försäkringspremier, öka för att några vill utsätta sig för "oförsvarliga" risker?

kan man nånsin backa från lagstiftning om hjälmtvång och avskräckande bilder på cigarettpaketen? kommer det att gå så långt så alla ligger i skyddande kokonger innan det blir nån slags revolution (hur nu det skulle gå till), så man kan starta om igen? hur långa cykler handlar det om?

är det en obeveklig process som vi inte kommer undan ifrån, eller går det att störa den?

(inte min mening att shanghaja tråden, så om det här drar iväg åt icke avsett håll backar jag genast, liksom ifall det finns gamla trådar som sparkat denna häst till slamsor redan)

 

[Mezzner]

Fast det ar ganska ointressant. Och ganska OT. Aven om det ar bra att alla inte later lika mycket som jag.

Nu handla det om risk och om risk ar dalig PR for alpinism. Eller det var min invandning.

Det var väl kanske inte i första hand en passning, utan mer så att jag konstaterar att vi alla har våra olika referenser, och när somliga säger att de tar det försiktigt så skulle kanske inte alla hålla med. Jag har inget problem med det - var och en får göra som de finner bäst. Det är mer logiskt än religionsfrihet.

 

[trolltind]

Risk

För mig är det enkelt! jag älskar att leva!
när jag klättrar stora berg känner jag mig mer levande än någonsin
och jag förstår för en stund att uppskatta det jag har!

Risken i sig har inget värde! men om man aldrig pressar sig kommer man aldrig att toppa ut
och om man tror att det aldrig kommer att kunna gå fel så dör man förr eller senare
(förmodligen förr)

Inget berg är värt att dö för men många är värda att klättras

 

[Edvin m]

Jag har provat en hel del sporter och andra saker som handlar om att pusha gränser, klättring är bara den senaste av dem. Jag ser ett rätt så tydligt mönster genom allt när det gäller risker, från början är jag ofta den som fegar ur, tar inga stora risker, svårt att pusha framåt riktigt hårt. Men med tiden så kommer det och sen tenderar det att gå överstyr och jag blir värst. Har i princip givit upp dykning nu som jag i princip levt för och av i flera år för jag insåg att fortsätter jag som jag gör så är det inte fråga "om" utan "när"

Kommer säkert bli likadant med klättring. Det känns ändå rätt så lugnt, jag är verkligen ingen adrenalinpundare och jag älskar livet men jag blir lätt rastlös och steget från beundransvärt till rastlös är liten och det kan vara svårt att veta var den är innan man redan korsat den

 

[Corax]

För mig är det enkelt! jag älskar att leva!
när jag klättrar stora berg känner jag mig mer levande än någonsin...

Exakt!
To die? No, I climbed up there to LIVE!

Jag klättrade i Pakistan med Cristina Castagna för några år sedan. Hon dog på Broad Peak i år.
Vid något tillfälle fick hon frågan om det var ok att dö för att nå en topp.
Hon svarade: "Per me non c'è modo migliore di lasciare questo mondo se non facendo qualcosa che mi piace..."
Översatt är det något i stil med:
För mig finns det inget bättre sätt att lämna den här världen än att göra det då man gör något man älskar...
Jag håller helt med om detta.

Why should I be ready to pay with my life, or with lives and well-being of those dear to me for whatever lessons? No society is gonna accept this, and it must not indeed.

No one says anyone should be. It's all up to the individual to determine if it's worth the risk to venture into situations with a potentially fatal outcome. If society accept or not is completely and utterly impertinent and besides the point. The freedom of choice and the responsibility of the individual is what's relevant, unless we want a fascist state where Big Brother tells us what to do and what not.

 

[Petyak]

Jag klättrade i Pakistan med Cristina Castagna för några år sedan. Hon dog på Broad Peak i år.
Vid något tillfälle fick hon frågan om det var ok att dö för att nå en topp.
Hon svarade: "Per me non c'è modo migliore di lasciare questo mondo se non facendo qualcosa che mi piace..."
Översatt är det något i stil med:
För mig finns det inget bättre sätt att lämna den här världen än att göra det då man gör något man älskar...
Jag håller helt med om detta.

I wonder what her family would reply to this now, after what happened.

No one says anyone should be. It's all up to the individual to determine if it's worth the risk to venture into situations with a potentially fatal outcome. If society accept or not is completely and utterly impertinent and besides the point. The freedom of choice and the responsibility of the individual is what's relevant, unless we want a fascist state where Big Brother tells us what to do and what not.

By promoting the idea that risk is unavoidable part of alpinism we create such Big Brother next to us. Sweden is no Slovenia or Spain, most people here dump all kinds of climbing into the same pile: Örnberget or Everes, even indoors - no matter. Then again, this is Sweden, no one tells anyone what to do of course. Yet a common and strong opinion is established that all kind of climbing is something abnormal, something maybe to read about occasionally, like Göran Kropp adventures. But never, never-ever have it in your own family.

(Like homosexualism, we all say it is "the freedom of choice and the responsibility of the individual ", sure it is, yet many (most?) think the same time: "ok, but please, not in my family, not next to me".
I apologize in advance for this controversial example and maybe OT - no personal string attached.)

You might say: who cares about society and common opinions? Not we climbers anyway.
The answer is kids, our own children. No matter how much they value their parents, they
keep listening to what their neighbors and class mates say and think.

I think that positioning rock climbing as an activity (or even mass sport - hej Mats E.) which can and should be made and kept as safe as possible will break such barrier in the society we all have to live in.

@David F. The same time I think that alpinism should be left alone as an escape for those looking for their limits, and never made into a tourist industry of any kind.

@Mezzner. Whether or not I myself follow my own recommendations and climb as safe as possible is another story. I believe that sometimes or even often I do not.

 

[Mezzner]

Dan Osman säger i nån film, som svar på nån fråga om hur han tänker: ...it's not a deathwish, it's a lifewish...

Det kanske var så han kände, men när någon dör är det där bara retorik.

Jag vet förstås inte vad Osmans anhöriga ansåg senare, även om det nu förstås hade varit otänkbart för Osman att inte ta stora risker. Att riskerna var stora i hans fall var ju snudd på objektivt.

 

[Christian Haarlem]

The freedom of choice and the responsibility of the individual is what's relevant, unless we want a fascist state where Big Brother tells us what to do and what not.

Japp, så är det!

På tal om risker, följande citat minns jag inte exakt var jag hittade det, även om det var någon klättrarsite (möjligen ExWeb):

"Security is mostly a superstition. It does not exist in nature, nor do the children of men as a whole experience it. Avoiding danger is no safer in the long run than outright exposure. Life is either a daring adventure or nothing at all."

Om mer eller mindre "farliga sporter"...jag har flera gånger fått höra att "min" sport, fäktning, skulle vara en sådan och visst, när jag började för dryga tjugo år sedan så var otrevligt vassa , avbrutna klingor med påföljande svåra olyckor (flera med dödlig utgång) inte ovanliga. Jag minns 5-6 av mina fäktkamrater som fick avbrutna klingor igenom sig (allt från genom ben, lungor, hals, huvud, etc). Just en specifik olycka på min klubb, då en klinga typgodkänd för internationellt tävlande perforerade halsskyddet på en splitterny, internationellt godkänd mask och sedan gick in i halsen på fäktaren (killen klarade sig mirakulöst, även om det blödde mycket), fick konsekvenser. Min dåvarande tränare skickade den avbrutna blodiga klingan samt den blodiga masken till det internationella fäktförbundet (tränaren hade varit på det internationella förbundet flera gånger om den bristande säkerheten). På nästfäljande kongress några månader senare höjde man Newton-kravet på skyddsutrustningen till det dubbla...samt reglerade kraven på skyddsutrustning i både tränings- och tävlingssammanhang. Man kom även tillrätta med problemet med den bristande klingkvalitén.

Det här var hösten -90 och situationen före den olyckan är väl ett typexempel på "outright exposure" för risk som är helt onödig och där det potentiella priset är på tok för högt.

Sedan tycker jag mig ofta notera att de som talar om olika sporter som mer eller mindre farliga, är samma typ av människor som drar i sig ett paket cigaretter om dagen, äter på McDonalds fem dagar i veckan, etc...

 

[Christian Haarlem]

I wonder what her family would reply to this now, after what happened.
QUOTE]

This is definately part of the "risk-equation", and if it is not, then I would tend to think that such a person is pretty egoistic. Then again, that is just me and I try not to be too judgemental about other people and the "dynamics" of their relations...

 

[GustavOh]

För att återgå till ursprungsfrågan, så kan jag inte säga att jag beundrar risktagande. Däremot fascineras jag av det.

Oförsvarligt dumt är bara att ta stora risker utan att själv inse det. "Jag tar bara en liten promenad här på glaciären. Jag såg ju andra gå här igår."