Vilken risknivå är beundransvärd och vilken är oförsvarligt dum?

[Adventureblaze]

Risken man tar är upp till var och en, dock känns det extremt relevant att utsätta sig för rutter som ligger i linje med ens erfarenhet. Kollar man på personer som Tomaz Humar eller Jean Christophe Lafaille så kan man tycka att dessa personer var näst intill självmordsbenägna, men samtidigt får man komma ihåg att det är just sånna personer som sätter nya gränser och visar vad som egentligen är möjligt (ofta långt över vad andra tror är möjligt). De pushar gränserna vilket i sin tur utvecklar sporten. En flerdagars solorutt för Humar behövde nödvändigtvis inte vara mycket farligare än en medelteknisk rutt för en total nybörjare. Allt handlar väl om vad man ger sig på i jämförelse med kompetens.

Problemet med denna typ av klättring som Humar eller Lafaille gjorde är ju att andras liv sätts i fara när de måste räddas eftersom de oftast fastnar på platser som är extremt svåråtkomliga och riskabla att ta sig till, alá Rupal Face.

Själv beundrar jag personer som Lafaille och Humar. Ett annat exempel är Simone Moro som också sätter nya gränser och hela tiden testar nya saker. Dessa personer får oss "vanliga" klättrare att kanske höjja vår egen ribba ett snäpp (förhoppningsvis inom rimliga gränser).

 

[Mezzner]

En flerdagars solorutt för Humar behövde nödvändigtvis inte vara mycket farligare än en medelteknisk rutt för en total nybörjare. Allt handlar väl om vad man ger sig på i jämförelse med kompetens.

Problemet med denna typ av klättring som Humar eller Lafaille gjorde är ju att andras liv sätts i fara när de måste räddas eftersom de oftast fastnar på platser som är extremt svåråtkomliga och riskabla att ta sig till, alá Rupal Face.

Den ene dårens tilltag rättfärdigar väl inte den andre dårens tilltag?

Humar m fl ska kanske inte kallas dårar, men det är klart att man kan kritisera när han går över gränsen även om det också finns skäl att kritisera en nybörjare som går över gränsen.
Om man nu tycker det finns anledning att kritisera någon av dem...

 

[Adventureblaze]

Den ene dårens tilltag rättfärdigar väl inte den andre dårens tilltag?

Humar m fl ska kanske inte kallas dårar, men det är klart att man kan kritisera när han går över gränsen även om det också finns skäl att kritisera en nybörjare som går över gränsen.
Om man nu tycker det finns anledning att kritisera någon av dem...

Vad jag syftar på här är att folk lätt kritiserar saker de själva tycker är "farliga" utan att ta hänsyn till personen i frågas kompetens.

 

[E9climbing]

Varken Humar eller Lafaille gorde nagot de inte gjort forut vilket jag tycker ar ett argument for att de inte gjorde nagot de inte med ratt stor sakerhet trodde de skulle klara av.

JC testa en vinter bestigning men det var ju inte forsta gangen pa 8000.

Humar en ny tur pa ett berg som borde varit i hand comfort zone.

De foll offer for de risker Himalay klattring innebar utan att jag tycker man kan sag att det tog onodigt stora risker. Alpinists die thats part of the game.

Uelie Steck har forsokt sola bad Annapuruna South Face och Makalu West Pillar. Ar det for hog riisk givet vad han har kapacitet att gora? Mitt svar ar nej.

jag tror man testar ny grejer for man tror man har de verktyg som behovs for att losa uppgiften. Allt annat ar olyckor.

Daremot tycker jag att tex Piotr Morawski och Jaen-Noel Urban borde kunna varit i livit i dag om de varit mer forsiktiga och mindre dumdristiga. Bada dessa dog "helt" i onodan i oraden som var uppenbart farliga att ga omring i utan att vara inknyten. Och de trilla ner i spricker. Tragiskt och sannolikt mojligt att undvika genom att bara invanta en partner att ga med.

 

[Adventureblaze]

Varken Humar eller Lafaille gorde nagot de inte gjort forut vilket jag tycker ar ett argument for att de inte gjorde nagot de inte med ratt stor sakerhet trodde de skulle klara av.

JC testa en vinter bestigning men det var ju inte forsta gangen pa 8000.

Humar en ny tur pa ett berg som borde varit i hand comfort zone.

De foll offer for de risker Himalay klattring innebar utan att jag tycker man kan sag att det tog onodigt stora risker. Alpinists die thats part of the game.

Uelie Steck har forsokt sola bad Annapuruna South Face och Makalu West Pillar. Ar det for hog riisk givet vad han har kapacitet att gora? Mitt svar ar nej.

jag tror man testar ny grejer for man tror man har de verktyg som behovs for att losa uppgiften. Allt annat ar olyckor.

Daremot tycker jag att tex Piotr Morawski och Jaen-Noel Urban borde kunna varit i livit i dag om de varit mer forsiktiga och mindre dumdristiga. Bada dessa dog "helt" i onodan i oraden som var uppenbart farliga att ga omring i utan att vara inknyten. Och de trilla ner i spricker. Tragiskt och sannolikt mojligt att undvika genom att bara invanta en partner att ga med.

Humarz rutt på Dhaulagiri ska väl anses som betydligt mer riskabel än den på Langtang. Om du nu pratar om dumdristighet, vad tycker du då om South Face rutten som Kukuczka och Piotrowski tog på K2 ? Tror inte den har upprepats någonsin igen pga den enorma exponeringen rutten ger och därav den enorma lavinrisken. Har väl kallats för självmordsrutt av erfarna klättrare.

 

[E9climbing]

Humarz rutt på Dhaulagiri ska väl anses som betydligt mer riskabel än den på Langtang. Om du nu pratar om dumdristighet, vad tycker du då om South Face rutten som Kukuczka och Piotrowski tog på K2 ? Tror inte den har upprepats någonsin igen pga den enorma exponeringen rutten ger och därav den enorma lavinrisken. Har väl kallats för självmordsrutt av erfarna klättrare.

Humars Dhaulagiri var val ett typ exempel pa hur man bryter ny mark och visar hur man tanjer pa granser.

Jag vet valdigt lite om turen pa K2 annat an det jag last om. Sa jag tycker inget. Personligen tycker jag East Face pa K2 verkar intressant om man ar intresseerad av den typen av klattring.

http://outside.away.com/news/specialreport/alison/K2omag.html

jag tror du har fel nar du sager at "erfarna klattrare" talat om sjalvmordsrutt. Valdigt fa seriosa klattrare skule sag sa om andra klattrare. Me jag kann ha fel.

 

[Adventureblaze]

Humars Dhaulagiri var val ett typ exempel pa hur man bryter ny mark och visar hur man tanjer pa granser.

Jag vet valdigt lite om turen pa K2 annat an det jag last om. Sa jag tycker inget. Personligen tycker jag East Face pa K2 verkar intressant om man ar intresseerad av den typen av klattring.

http://outside.away.com/news/specialreport/alison/K2omag.html

jag tror du har fel nar du sager at "erfarna klattrare" talat om sjalvmordsrutt. Valdigt fa seriosa klattrare skule sag sa om andra klattrare. Me jag kann ha fel.

Det var Messner som kallade "Polish line" på K2 för "suicidal" pga lavinrisken på just den rutten.
Även Oiarzabal kallade Humarz klättring av Dhaulagiri för suicidal.

 

[E9climbing]

Det var Messner som kallade "Polish line" på K2 för "suicidal" pga lavinrisken på just den rutten.
Även Oiarzabal kallade Humarz klättring av Dhaulagiri för suicidal.

Tja jag vet som sagt valdigt lite om K2 men uppenbarligen gick bada att overleva sa jag tycker det later overdrivet.

 

[trolltind]

Risk

Tja jag vet som sagt valdigt lite om K2 men uppenbarligen gick bada att overleva sa jag tycker det later overdrivet.

Tja nu dog Kukuzckas repkamrat Piotrowski då han föll efter tappat ett stegjärn på vägen ned
(My vertical world) med det inte sagt att det skulle vara oansvarigt

En faktor som inte diskuterats är tidsexponering angående varför det händer det olyckor med erfarna klättrare.
Ju mer tid man tillbringar på bergen desto större är sannolikheten att den där stenen seracen
osv inte passerar en meter vid sidan om och det har inget med dåliga val att göra

Jag har vid 2 tillfällen varit med om klättrare som träffats av blixtnedslag i cham
Så naturen kan helt klart spela en ett spratt

 

[Mezzner]

Det är väl faktiskt så att oavsett var man anser att gränsen går, så kan man förstås komma fram till att en viss led är för riskabel även om nån överlevt den, eller att den egentligen är tillräckligt "säker" trots att nån omkommit - även om man väger in klättrarens kompetens.

Om nån t ex omkommer i isfallet på normalvägen på Everest så har han antagligen inte tagit större risker än vad ganska många tycker är acceptabelt, och vid ett ras hjälper troligen inte heller kompetens.
Vi ett annat, ännu mer rasbenäget ställe kan ju nån överleva, men anses ha haft mer än rimlig tur i det läget. Som exempel...

 

[Adventureblaze]

En faktor som inte diskuterats är tidsexponering angående varför det händer det olyckor med erfarna klättrare.
Ju mer tid man tillbringar på bergen desto större är sannolikheten att den där stenen seracen
osv inte passerar en meter vid sidan om och det har inget med dåliga val att göra

Jag har vid 2 tillfällen varit med om klättrare som träffats av blixtnedslag i cham
Så naturen kan helt klart spela en ett spratt

Det där är också ett intressant område. Det rör väl ganska mycket fördelarna och nackdelarna gällande klättring i alpine style. Just fördelen med den typen av klättring är just den korta tid man är på berget i jämförelse med att klättra med fasta rep, uppsatta läger etc. Nackdelen självklart att man är väldigt exponerad om något går fel eftersom man oftast saknar godtycklig utrustning för att överleva om vädret vänder till det värsta och man måste stanna på berget under en längre tid än planerat.

 

[E9climbing]

@ Hasse

Ok men det later som en sak som hander dvs en olycka. Klart att tidsaspekten kan spela roll. Dvs utmattning kan ju leda till att man inte haller efter utrustningen. Eller stold. En av mina kopisar fick sina stegjarn stulna i C4 pa K2 och det slutade med ett bruten fot pa nedstigningen.

Ang tidsaspekten sa haller jag med dig 100 procent. Alpine style rules. Och i alperna galler det verkligen att undvika att sasa runt. man ska alltid ner till dlen sa fort det gar.

@ mezzner

Helt klar sa att i tex Everest fallet sa maste man vaga risken med ice fall med vad man far i klattring och da blir det direkt i mina ogon helt ointressant. Daremot skulle jag kunna passera dar for att forsoka pa Nuptse. Sa det ar ju en preferens handling.