Vilken risknivå är beundransvärd och vilken är oförsvarligt dum?

[GustavOh]

Men jag motsager inte det! Jag kan inte lasa i min post att jag sager att slupmpen inte fins eller at slumpfaktorn inte fins. Las min posten en gang till. Jag om nagon vet val det. Men slarv ar en inte oviktig faktor.

Jag kan ge konkreta exempel pa dodsfall som varit direkt onodiga. Jean- Noel Urban, Gasherbrum 1, C1. Piotor Morawski, Dhaulagiri C1. Inaki on Annapuruna C4. Dessa ar fall dar jag kanner till omstandigheterna.

Du kanske inte menade det så, men

Bara for att det dor folk pa 8000 meters berg sa ar det inte sa att det ar livsfarligt. Kanske for dig men inte for alla.

lät i mina öron som om du menar att höghöjdsalpinism inte är så himla farligt, bara du är tillräckligt försiktig och erfaren.

 

[Loxos]

All klättring över 8000 m innebär att man utsätter sig för stora risker. Risken för laviner, plötsliga väderomslag eller lungödem finns där även om man heter Simone Moro... Visst är risken mindre för dom erfarna men den finns där.
J-C Lafaille, Karl Unterkircher, Tomaz Humar var alla grymt rutinerade men är idag döda just på grund av att dom utsatte sig för oerhörda risker (livsfara)

 

[-Patric-]

Det tråkiga när man talar om de här ämnena är att så många känner sig trampade på tårna. När man yrkesmässigt sysslar med farliga saker som krig, husbyggen, komma ner med hjälp av fallskärmar av olika slag, dyka, tillverka motorfordon av skilda slag. Då försöker man ju lära sig av misslyckanden, incidenter, olyckor.
Många klättrare håller här upp det röda skynket, du klättrar inte, du lever inte, trist attityd.
Har själv klättrat som ung och vet tjusningen, kamratskapet och glädjen över att lyfta sig själv en smula i håret.

klarsynt i vanlig ordning!

 

[Duracellkaninen]

Du missar poängen.....

"....att tala om för mina anhöriga att det jag höll på med var farligt och "vad var det jag sa" skulle förmodligen komma som en aha upplevelse och hjälpa dessa att gå vidare

Min erfarenhet av två döda föräldrar är att smärtan och saknaden av dem är mycket större än den gradskillnad som består i huruvida de dog pga fel beslut eller inte. Min mamma dog definitivt av rökning, men saknaden är fortfarande oändligt mycket större än "ilskan" av att hon gjorde något dumt. Jag har hittills aldrig hört någon säga "Jag är så stolt över att min pappa/mamma dog för att de levde det liv de ville" och de gånger något ens i närheten sägs så är det uppenbart att det är ett sätt att mildra den stora sorgen en liten aning.

Därför menar jag att den stora smärtan beror på dödsfallen. Om vi skriver "hur kunde det ske - han/hon var ju försiktigheten själv?" känns det i bästa fall en liten aning bättre. I åtskilliga av fallen genomskådar nog den som hör det; "Jojo - jag vet allt hur det var med den försiktigheten." Vi kan inte mildra smärtan hos de närstående mer än på marginalen - vad vi däremot kan göra kan göra är att tydligt beskriva riskerna (och att de inte går ta bort med försiktighet) och att därför fler avstår från mycket riskabla aktiviteter - vilket i sin tur gör att fler anhöriga slipper uppleva den stora smärtan av att någon dör pga "det händer inte mig - jag är försiktig".

Min far sade något klokt när jag ville ha motorcykel; "Jag kan nog lita på att du kör rätt försiktigt. Problemet är att du styr vare sig de andra fordonen på vägen eller älgarna. Och du är nästan helt oskyddad för vad de ställer till med."

 

[trolltind]

Missat Poängen

Ja jag har missat poängen i alla dina inlägg=)

Vi är människor vi föds vi lever och vi dör!
Det gör vi i trafikolyckor, självmord, missbruk, sjukdomar eller för att kroppen blir för svag
Du har dina erfarenheter jag förkastar inte ditt liv eller de val du gör men det betyder inte att det är rätt val för resten av världen. Ett är säkert att om inte människan var villiga att ta risker så stannade samhället, enligt din filosofi skall ingen ta ett jobb som involverar risker eller menar du att frun till en påkörd vägarbetare är lyckligare för att hon vet att det var i arbetet och inte på fritiden som mannen dog!

Även jag vet en del av den sorg som drabbar människor då en anhörig dör då det är en del av mitt arbete. Jag har också sett folk leva och dö i bergen, självklart försöker folk hitta någon mening med det som hänt lika självklart är det att döden inte är välkommen!
Mitt liv är inte mer eller mindre meningsfullt än någon annans för att jag klättrar, men i mitt huvud så är vad man gör av sitt liv som räknas, upplevelser berikar oss och vi är en produkt av det liv vi lever.

Se på Johan som jag klättrat med i 16 år där kom döden och knackade på inte i form av ett långt fall, stenslag eller laviner utan i diagnosen akut leukemi
Han genomgår en benmärgstransplantation mot sin akuta leukemi och efter extremt kort tid av rehab lyckats han med en klättring som få personer i världen gör!

Synd att du inte fått uppleva känslan av att åka mc, fantastikt upplevelse det med.
Speciellt att köra lite racing på bana rekomenderas ;-)

(what goes around, comes around.)

 

[Duracellkaninen]

.......enligt din filosofi skall ingen ta ett jobb som involverar risker ......
Synd att du inte fått uppleva känslan av att åka mc, fantastikt upplevelse det med......

Min filosofi är inte att undvika risker. Det jag är emot är att blunda för dem - eller mer exakt - att ge andra intrycket att riskerna inte är så stora.

Visst är det roligt att köra mc - jag valde dock att inte köpa en egen av hänsyn till föräldrarna. Jag vet åtskilliga bekanta som dött på mc, men ingen som dött i bil. Följdaktligen säger jag inte att det är mindre riskfyllt att köra mc......

 

[E9climbing]

"Claiming to climb anything with Oxygen is BULLSHIT" Steve House Say no more

http://www.marktwight.com

 

[Christian Haarlem]

Security...

"Security is mostly a superstition. It does not exist in nature, nor doe the children of men as a whole experience it. Avoiding danger is no safer than outright exposure. Life is either a daring adventure or nothing at all."

 

[Mezzner]

Jag tror ett problem i såna här diskussioner är när man blandar och ger med begrepp som är närmast binära resp mer gradvisa.

Slänger man dessutom in lite lagom med attityd och statistikmissbruk är snart förvirringen och konflikten total.