Men intressant att sulstyvhetens betydelse för steg effektiviteten respektiv hinder av komfort, i små skostorlekar, inte togs upp.
Snabbast går jag i lågskor, lätta. Komfortablast i dämpade lätta skor. Nätovanskor varierar mycket i upplevd komfort för mig medan i cykelskor är det en stor komfortförbättring med luftande ovansida.
Klättrarnas definition att snabbhet är en säkerhetsdetalj (samma sak kom de Gaulle fram till i helt andra sammanhang....) Men otvivelaktigt är det bekvämast med lite packning och lätta skor. Annars borde ju alla dansa i pjäxor.....
Det handlar som sagt om energiförbrukning; själv är jag i första hand intresserad av
säkerheten, i andra hand av
knän och rygg och i tredje hand av hälsenans fästen, speciellt vänster fot, som verkar kräva stoppade skaft för att må bra (ovetenskapligt nog har jag inte provat att ha en känga med skaft på vänster fot
och en låg sko på höger).
I övrigt undrar jag också en del över förutsättningarna. Skorna vägde 616 gram. Mitt New Balance-par väger 700 gram, mina övriga låga skor väger sådär 1 kg (jag undantar
löparskor som jag funnit olämpliga redan på låglandet). Kängorna vägde, om jag läste rätt,
mer än 1700. Mitt stegjärnsfasta par väger 1600, mitt tidigare fjällpar väger 1400 och mina nuvarande Meindl väger 1100 gram.
Men hastigheterna och underlaget? Jag ifrågasätter om jag nånsin går över 4 km/tim; och just så fort gick jag möjligen tidvis i Skottland nyligen, men där jag vanligtvis går, i ofta brant terräng, på glatta stigar och ibland utanför, i ytterst instabil terräng, snittar jag inte över 3 km/tim. Blockterräng ska vi bara inte tala om, det kan handla om 1-2 km/tim. Redovisas några försök att simulera sådana förhållanden?
Nu har jag de sista åren satsat på lättare skor. Och det har varit markanta kvalitetskillnader, bl a beroende på skaften/sulan
2007 hade jag ett par Merrell, 1.1 kg, där skaften var så sladdriga att jag ideligen trampade ut mot dessa i besvärlig terräng (vilket får mig att undra vad frånvaron av skaft skulle betyda). Dessutom kände jag av min förbenade hälsena.
Inom en sommar sprack dessutom sulan på den ena skon så jag fick köpa ett nytt par i en stad jag behändigt nog passerade. Mina Meindl köpte jag också under en tur, i Maloja i Schweiz.
Dan efter köpet tog de mig bekymmersfritt över Murettopasset till Italien, ett på slutet mycket brant pass.
Nu har de varit med i 15 vandringsdagar och mina fötter har mått bra hela tiden och jag har inte varit i närheten av att trampa snett i dem. Jag känner mig inte motiverad att prova mina New Balance i Alperna.