Om man inte vågar låta sitt barn vänta på bussen ett par hundra meter ifrån huset av rädsla för vilda djur så ska man nog inte på landet överhuvudtaget...
Kanske det. Den allmänna uppfattningen verkar ju vara - landsbygdsborna ska anpassa sig!
Men jag lovar att jag inte kommer att ha min 8-åring väntande på bussen 300m från närmsta hus om jag vet att det finns vargflockar i närheten.
Sannolikheten är inte stor för ett angrepp, men jag vill inte vara den som måste skrapa ihop resterna av mitt barn.
Myten om att vargar är ofarliga har spritts och trummats in av vissa organisationer under ganska många år nu. Björnar äter bara blåbär och myror! Upprepar man bara en sak tillräckligt ofta blir det en sanning!
Hur man kan tro att flockar av stora hunddjur är ofarliga fattar jag inte. Har de nån sorts inneboende godhet? Är människor illasmakande? Varför är vanliga hundar farliga i flock?
Man ser ibland fina kommentarer av typen vi har inte haft ett vargangrepp på hundra år. De som skriver så glömmer bara en sak. Vi har inte haft en fullstor flock i Sverige på minst hundra år.
Jämförelser görs med Kanada som har en befolkningstäthet som är en bråkdel av den vi har. Dessutom är de duktiga på att rensa bort problemindivider. I Sverige kan man vara rätt säker på att det tar minst två veckor, förmodligen mer innan länstyrelsen utrett klart och då vill dom flytta den.
Allt det kunde man kanske accepterat om varg varit utrotningshotad. Men varken björn eller varg är utrotningshotade.
Ändå är inte deras eventuella farlighet det stora problemet. Det stora problemet är att det finns en massa människor som på rätt skakiga grunder vill förändra levnadsvillkoren för andra utan att själva behöva ta några konsekvenser.