Kan bara instämma. Jag bodde själv i Lund/Malmö 95 - 07 och påfallande ofta stötte jag på människor med väldigt märkliga föreställningar om norra Sverige och jag upplever att bilden av Norrland som sagt fortfarande präglas av en 70-talssyn. Det motsatta är långt ifrån lika påtagligt och förmodligen har det att göra med att det för unga norrlänningar på ett helt annat sätt har varit naturligt att resa söderut inom landet för att studera eller bara för att ta sig ut till kontinenten.
Eftersom jag jobbar en del med kultur (musikmagasinet OPUS, Jazzfoto) så har det också slagit mig hur lite folk generellt känner till om det området. Jag var själv engagerad i Matteifestivalen i Luleå tidigare i vintras då Peter Mattei satte upp Figaros bröllop med en rad stjärnor från operans världsscener (Alexandra Deshorties, Nicola Ulivieri m.fl.). Umeå Jazz Festival är en av Sveriges äldsta jazzfestivalen som varje år har bättre artistutbud än Sthlm Jazz. Norrbotten Big Band under ledning av Tim Hagans är ett storband på världsnivå m.m.
Ändå är det någon form av föreställd glesbygd där brännvinsdrickande, varghatande ungkarlar frodas som ofta präglar bilden av Norrland.
I en undersökning från SLU från 2010 så angav t ex 17% av de tillfrågade Norrbottningarna att de var rädda att möta varg i skogen. Motsvarande för Stockholm var 23%. Studerar man attityder till rovdjur så skiljer det sig mellan olika regioner. Det handlar ju dock inte om något som är svart eller vitt. Möjligen är det mer tydligt i gruppen "löshundsjägare i vargdistrikt", men de bör ju heller inte definiera eller göras till talesmän för en hel region.
http://www.slu.se/Documents/externw...Documents/Vilt_fisketurism/Rapport_2010_1.pdf
