Pling kan ge flera intressanta effekter:
-den avsedda, dvs ordning mellan leden
-förbannad för att man plingar och anses fara fram som en idiot
-ingen alls eftersom framförvarande är upptagen med annat (musikspelare, telefon, barn i barnvagn..... eller att de skiter i det)
-irrar fråden ena sidan till den andra i pur förvåning över att det kom någon, överraskande och kanske snabbt
Sedan skall nog den som vill filosofera på sin cykel välja sina vägar noga. Cykeln är dett fordon. Och bör framföras med viss respekt för just det. I det ingår, anser jag, att helt avstå från cykelbanan, när farten och därmed riskerna är för höga för det.
Vidare, denna antagonism mellan olika slags cyklister..... väx upp snälla ni
! Antagligen ett storstadsfenomen (i glesbygd ingen att reta sig på alls). Acceptera att cykeln är allt från ett snabbt sätt att färdas och tom tävla på, ett bruksfordon för allehanda transporter inkl de med cykelkorg fram och badkläder på styren till rena kulturyttringar med koola hipsterhojar och hela kitet.
Vi skulle komma väldigt långt genom att spänna av, acceptera och tolerera.
Slutligen, detta med att signalera och vara beredd att bli signalerad på. Sticker ut skallen och påstår att svensekn är en så självupptagen, ouppfostrad buffel att vi glömt vad detta med hänsyn innebär. Att hålla upp en dörr, att resa sig för äldre i Tbanan, att inte buffla sig fram i storsdavimlet, att tänka på ryggsäcken bak när man vänder sig om i vimlet, att blinka med bilen vid svängar, att öppna munnen och säga ett ursäkta, förlåt eller på annat sätt kommunicera.