om cykelbana eller bilkörfält är enkelt för min egen personliga del.
Upplever jag att det är säkrare för mig och mina medtrafikanter, väljer jag bort cykelbanan, och cyklar på vägen i kanten av bilkörfältet. Till vänster i bilkörfältet om jag då ses tydligare när jag skall passera en korsning för att svänga vänster.
Skulle gärna ställas inför en domstol och motivera min inställning om någon polis skulle försöka ändra mitt beteende med en böteslapp.
Thure
För övrigt är jag en stor ringklockefantast. Har t ex två ringklockor på bockstyret på min sommarpedelracer. En i styrändan och en intill styrstången.
Min svåger att investerat i ett signalhorn på typ 100 decibel på sin racer men han pendlar genom Stockholms centrum och där kanske det kan vara användbart.
Utmed den gata jag bor på går ett relativt kort stycke en gång/cykelbana på trottoaren. Den är 180 cm bred, normal bredd är 300. På våren ligger också en hel del grus på trottoarens kant.
När jag cyklar västerut hemifrån förväntas jag svänga vänster över den stora breda vägen precis vid en korsande cykelbana, och längre fram korsa den breda vägen igen. Jag väljer ofta det förnuftiga.
Nyligen gjorde jag det inte och blockerades av en fet cyklist som körde i långsam takt mitt på trottoaren. Det var en av få gånger jag använt klockan. Efter flera upprepade försök harklade jag mig och sade med hög röst, "ursäkta, skulle jag kunna få komma förbi här". Ingen reaktion. Då körde jag om på gräsmattan innanför trottoaren och såg anledningen, lurarna.
För det mesta använder jag klockan mycket sällan eftersom jag aldrig vet hur den andre eller de andra reagerar. Kör tre i bredd kunde man tycka att det var självklart att den vänstraste ska lägga sig bakom de båda andra vid möte eller omkörning, men cyklistidioter är ett under av uppfinningsrikedom när det gäller att krångla till en sådan situation.