Problemet är ju när någon inbillar sig att subjektiviteter och "skakiga skattningar" är vetenskap och fakta.
Nästa problem uppstår ju när man försöker göra ekonomi av en ändlig resurs, där det dessutom är så att resursen till en början är mycket lättillgänglig för att möjligen sedan för snabbt övergå till svårtillgänglig på gränsen till uttömd.
Hur kurvan på oljereservens uttömande i själva verket kommer att se ut är ju förvisso svårt att prognostisera.
Om man betraktar atmosfärens utrymme för växthusgaser som en ändlig resurs, saknas dessutom styrningen via tillgång och efterfrågan. Bromssträckan för produktion av växthusgaser kan mycket väl antas vara så lång att klimatförändringarna escallerar oavsett våra (för sena och för små) åtgärder. Återkopplingen mellan detta problem och priset för utsläppsrätter eller synen på utrymmet för förtsatta utsläpp, är ju en godtycklig politisk uppfattning i allra bästa fall.
Att säga hur allvarliga problemen är naturligtvis lika svårt som att bra koll vi har på läget och styrmedlen utifrån att vi har (och tyvvär kommer att fortsätta att ha) för dåliga beslutsunderlag, samt för dåliga styrmedel globalt sett.
Att påstå att ena landets miljösträvanden skapar utrymme för ett annat lands utsläpp är förstås ett problem i synsättet. Ett annat är att det är svårt att få gehör för dessa strävanden eftersom de som bor i det mer ambitiösa landet inte tycker att det är rättvist eller effektivt att anstränga sig så länge något annat land ändå fortsätter med sina utsläpp.
Typ; vad vi gör i Europa spelar ju ingen roll eftersom man i Kina snart kommer att köra bilar i enorma antal osv...
Nåja, utvecklingen att en supermakt tar kontrollen över världens naturresurser och använder dessa på "bästa sätt" är ju nåt som kan tänkas bli verklighet. I det läget skulle man ju t o m kunna tänka sig att man tar ansvar för globala effekter.
Vägen dit kommer inte att vara utan oerhörda konflikter, och jag tror ju inte heller att detta är en tänkbar lösning.
Beträffande ekonomins bristfällighet som styrmedel, så kan man ju roa sig med att göra en life-cycle-cost-kalkyl på ett kärnkraftverk. Att göra det för den tid som åtgår innan man kan säga att verk och avfall är lågaktivt blir ju lite intressant. Vilken kalkylränta ska man använda? Vad händer med de kostnader som ligger flera hundra år framåt - vad är nuvärdet av dessa ;-)?
Utöver att man kanske får ett resultat som skulle motivera andra elpriser idag, så upptäcker man nog framförallt bristerna i tillgängliga kalkylmodeller. Att inteckna våra barnbarnsbarns tillgångar blir ju som regel en märkvärdigt bra affär.
Att sätta ett pris på en utsläppsrätt är förstås en svårighet av liknande magnitud dom ovan nämnda LCC.
Jag är alltså skeptisk till mycket, utan att jag därför har gott om svar på hur vi bör göra istället...
Nästa problem uppstår ju när man försöker göra ekonomi av en ändlig resurs, där det dessutom är så att resursen till en början är mycket lättillgänglig för att möjligen sedan för snabbt övergå till svårtillgänglig på gränsen till uttömd.
Hur kurvan på oljereservens uttömande i själva verket kommer att se ut är ju förvisso svårt att prognostisera.
Om man betraktar atmosfärens utrymme för växthusgaser som en ändlig resurs, saknas dessutom styrningen via tillgång och efterfrågan. Bromssträckan för produktion av växthusgaser kan mycket väl antas vara så lång att klimatförändringarna escallerar oavsett våra (för sena och för små) åtgärder. Återkopplingen mellan detta problem och priset för utsläppsrätter eller synen på utrymmet för förtsatta utsläpp, är ju en godtycklig politisk uppfattning i allra bästa fall.
Att säga hur allvarliga problemen är naturligtvis lika svårt som att bra koll vi har på läget och styrmedlen utifrån att vi har (och tyvvär kommer att fortsätta att ha) för dåliga beslutsunderlag, samt för dåliga styrmedel globalt sett.
Att påstå att ena landets miljösträvanden skapar utrymme för ett annat lands utsläpp är förstås ett problem i synsättet. Ett annat är att det är svårt att få gehör för dessa strävanden eftersom de som bor i det mer ambitiösa landet inte tycker att det är rättvist eller effektivt att anstränga sig så länge något annat land ändå fortsätter med sina utsläpp.
Typ; vad vi gör i Europa spelar ju ingen roll eftersom man i Kina snart kommer att köra bilar i enorma antal osv...
Nåja, utvecklingen att en supermakt tar kontrollen över världens naturresurser och använder dessa på "bästa sätt" är ju nåt som kan tänkas bli verklighet. I det läget skulle man ju t o m kunna tänka sig att man tar ansvar för globala effekter.
Vägen dit kommer inte att vara utan oerhörda konflikter, och jag tror ju inte heller att detta är en tänkbar lösning.
Beträffande ekonomins bristfällighet som styrmedel, så kan man ju roa sig med att göra en life-cycle-cost-kalkyl på ett kärnkraftverk. Att göra det för den tid som åtgår innan man kan säga att verk och avfall är lågaktivt blir ju lite intressant. Vilken kalkylränta ska man använda? Vad händer med de kostnader som ligger flera hundra år framåt - vad är nuvärdet av dessa ;-)?
Utöver att man kanske får ett resultat som skulle motivera andra elpriser idag, så upptäcker man nog framförallt bristerna i tillgängliga kalkylmodeller. Att inteckna våra barnbarnsbarns tillgångar blir ju som regel en märkvärdigt bra affär.
Att sätta ett pris på en utsläppsrätt är förstås en svårighet av liknande magnitud dom ovan nämnda LCC.
Jag är alltså skeptisk till mycket, utan att jag därför har gott om svar på hur vi bör göra istället...
