Då fungerar det så här då:
Steg 1:
En person med ett politiskt korrekt miljömedvetande, lite dåligt samvete och gott om pengar köper utsläpprätter för att "döda" dessa och minska utsläppen.
Steg 2:
Genom att ha gjort denna goda gärning (genom en rent ekonomisk åtgärd) skapar han utrymme i sitt samvete för att smutsa ned miljön med en bil som han annars skulle ha mer dåligt samvete för att använda.
Tanken med utsläppsrätter fungerade väl möjligen i det första steget, men naturligtvis är det så att steg två inte blir bättre i sig oavsett steg 1. För den ännu mer politiskt korrekte vore det naturligtvis bättre att efter steg 1 gå till steg 2b; som innebär att man köper en miljöbil. Han skulle härigenom vinna ytterligare aktning i vissa kretsar, samt totalt sett minska utsläppen mer än i det första scenariot.
Problemet uppstår naturligtvis när ingen verklig bristsituation på utsläppsrätter föreligger. Då är liknelsen med avlatbrev mycket träffande.
När det gäller bilåkande i allmänhet anser jag närmast att miljöbilar är åt avlatsbrevshållet också, eftersom förbukningen av bensin kommer att fortgå tills en verklig bris på bensin uppstår, och hårdhänt genom ekonomin minskar konsumtionen. Hur man tagit sig dit, med några miljbilar mer eller mindre känns ju inte särskilt viktigt.
Problemet är förstås att få folk att förstå att att ett miljöansvar måste tas, och att det kommer att kosta väldigt mycket i dagens mått av standard. Vi kommer också nödvändigtvis behöva uppnå den förändringen globalt.
Jag är numera lite bekymrad för den här planetens relativt nära framtid.
Jag tror att de ekonomiska systemen av idag har alltför stora brister för att en automatisk reglering av hur vi konsumerar våra tillgångar ska kunna fungera genom marknadsåtgärder.
Steg 1:
En person med ett politiskt korrekt miljömedvetande, lite dåligt samvete och gott om pengar köper utsläpprätter för att "döda" dessa och minska utsläppen.
Steg 2:
Genom att ha gjort denna goda gärning (genom en rent ekonomisk åtgärd) skapar han utrymme i sitt samvete för att smutsa ned miljön med en bil som han annars skulle ha mer dåligt samvete för att använda.
Tanken med utsläppsrätter fungerade väl möjligen i det första steget, men naturligtvis är det så att steg två inte blir bättre i sig oavsett steg 1. För den ännu mer politiskt korrekte vore det naturligtvis bättre att efter steg 1 gå till steg 2b; som innebär att man köper en miljöbil. Han skulle härigenom vinna ytterligare aktning i vissa kretsar, samt totalt sett minska utsläppen mer än i det första scenariot.
Problemet uppstår naturligtvis när ingen verklig bristsituation på utsläppsrätter föreligger. Då är liknelsen med avlatbrev mycket träffande.
När det gäller bilåkande i allmänhet anser jag närmast att miljöbilar är åt avlatsbrevshållet också, eftersom förbukningen av bensin kommer att fortgå tills en verklig bris på bensin uppstår, och hårdhänt genom ekonomin minskar konsumtionen. Hur man tagit sig dit, med några miljbilar mer eller mindre känns ju inte särskilt viktigt.
Problemet är förstås att få folk att förstå att att ett miljöansvar måste tas, och att det kommer att kosta väldigt mycket i dagens mått av standard. Vi kommer också nödvändigtvis behöva uppnå den förändringen globalt.
Jag är numera lite bekymrad för den här planetens relativt nära framtid.
Jag tror att de ekonomiska systemen av idag har alltför stora brister för att en automatisk reglering av hur vi konsumerar våra tillgångar ska kunna fungera genom marknadsåtgärder.
