Annorlunda Kaitumvandring
Jag har gått en sväng i Kaitum, senhösten -98. Meningen var att göra en vandring i urskogsområdet N om älven. På barmark. Det kom dock en halvmeter snö under dygnet innan vi gav oss iväg, så det vart inte riktigt som vi tänkt. Turligt nog fanns det snöskor i packningen (i bilen) och det behövdes verkligen. Vi paddlade canadensare över Kaitumälven och en bit uppströms. Drog in kanoterna i skogen och gav oss av till fots. Temperaturen låg runt 0 och snön som kommit var blöt och sjönk ihop, det var ju ingen tjäle i backen. Med snöskor gick man ned sig till knäna i varje steg. I blötsnö. Med tung packning på ryggen. Vi gick i mörker med pannlampor ett antal kilometer in mot urskogsområdet. Över myrar och bäckar som bitvis var knepiga att forcera. Vi ställde i ordning ett basläger och utgick sedan på dagsturer därifrån. Det var enormt tufft att gå först och spåra, hunden som var med, en Siberian Husky som oftast brukar vilja ta täten..., valde att snällt gå efter oss i våra spår. Tillbakavägen blev om möjligt ännu jobbigare, då snön sjunkit ihop, blivit klabbig och fastnade på snöskorna. Väl tillbaka vid bilen lastade vi kanoterna på taket i det sista skymningsljuset. Kylan kom och det några dm djupa snötäcket på den lilla oplogade skogsvägen frös snabbt ihop. Fyrhjulsdrivet var en trygghet, men problem med generatorn gjorde att lyset och all annan el plötsligt bara dog, utom motorns elsystem. Lika plötsligt kom det sen igång. Så höll vi på in till Gällivare, liksom kände oss fram på vägen ibland, gissade var den var. Väl där blev det en djupdykning under huven, men det är en annan story...
Kanske inte gav dig så mycket fakta, men det var mina erfarenheter. Vi hade garanterat myggfritt, men du får nog räkna med motsatsen i juli! Ta dig in i urskogen, den är fin!
Lycka till!
/Jocke