Om du syftar på mitt inlägg #25, så handlar det om torkad färskost, ("jameed", klicka på länken). Färskost är basföda i många länder, t ex Öst- och Sydeuropa, Mellanöstern och Centralasien, och basråvara i ett oändligt antal maträtter, från soppredning och mackpålägg till maffiga påsktårtor. I Norden har man i stället druckit sötmjölken direkt eller lagrat färskostmassan till hårdostar - de vi i mitt centraleuropeiska hemland kallade för "gulost". Bara "ost" betydde färskost = vit .Halaj!
I ts står något litet om torkad ost. Skall det vara en särskild ostsort?
För en hushållsost man har slarvat med gladpacken i kylen är ju inte så rolig... (...)
Enklaste sättet att tillverka egen färskost i Sverige är att hälla en liter filmjölk eller någon mild yoghurt (med valfri fetthalt) i ett stort melittafilter, ställa det ovanpå en glasburk som kan samla den droppande vasslan, och ställa det hela i svalskåp eller kyl över natten. Turkisk yoghurt ger det resultat som mest liknar Mellanösterns "labneh". Annars finns numera både kesella och kvarg, med lite mer menlös smak men i tekniskt sett också "färskost", att köpa färdiga. Skillnaden är att de gjorts på koagulerad mjölk, vilket gör att de inte lämpar sig lika bra för torkning för fjällbruk: det koagulerade proteinet går inte att lösa upp i vätska vid återvattning.
Den hemgjorda okoagulerade färskosten går fint att torka men alltihop sammanlagt är en omständlig procedur, så jag blev glad när jag hittade de hårda gråvita "jameed"-bollarna i affären.
Men även "gulost" går utmärkt att torka - jfr parmesan och liknande sorter. Riv osten fint, bre ut på bakplåtsklädd långpanna och torka på låg värme. Den ost du glömt i kylen går utmärkt att helt enkelt riva eller mixa till egen "parmesan" (om den alltså "bara" blivit torr, och inte härsken eller dålig på annat sätt).