-
Om "Fritt Forum"
Det här forumet är för diskussioner som ligger helt utanför Utsidans intresseinriktning. Huvudsyftet är att moderatorer skall kunna flytta hit trådar som startats i andra forum, men som har bedömts inte passa in där men ändå har en intressant diskussion igång. Men det är också möjligt att starta nya diskussioner här, så länge de inte bryter mot forumets regler.
OBS!
Diskussioner och inlägg i det här forumet visas inte på Utsidans förstasida eller på Vad är nytt-sidan, så är du intresserad av diskussioner som ligger utanför Utsidans inriktning bör du själv bevaka forumet (mha Bevaka-knappen.
Värnplikten som friluftsutbildning
- Trådstartare avslutatmedlemskap1004
- Start datum
Långtgående effekter!
Den mest långtgående effekten av att (svenska) män inte får göra lumpen, är att vi på ett mer psykologiskt och socialt plan får svårare att kontrollera impuls, frustration och generaliserad stress, vilket kommer att göra den svenska mans-stammen både bräckligare och farligare. Jag tror, att det ökande våldet i mångt och mycket handlar om (yngre) män som inte kan hantera mer krävande situationer, något de borde ha erfarit i väl avgränsade rum (militärtjänst). Moderna behandlingsteorier styrker, att mer Jag-svaga personer mår väldigt bra av strukturerade processer.
Gemensamma utbildningsgrunder är något som binder oss andra samman, dessutom stärkt av en bakomliggande demokratisk orsak. Lika självklart som svensk socialdemokrati, Volvo och julaftonssupen.
Bäva månde för kommande generationer..?
Den mest långtgående effekten av att (svenska) män inte får göra lumpen, är att vi på ett mer psykologiskt och socialt plan får svårare att kontrollera impuls, frustration och generaliserad stress, vilket kommer att göra den svenska mans-stammen både bräckligare och farligare. Jag tror, att det ökande våldet i mångt och mycket handlar om (yngre) män som inte kan hantera mer krävande situationer, något de borde ha erfarit i väl avgränsade rum (militärtjänst). Moderna behandlingsteorier styrker, att mer Jag-svaga personer mår väldigt bra av strukturerade processer.
Gemensamma utbildningsgrunder är något som binder oss andra samman, dessutom stärkt av en bakomliggande demokratisk orsak. Lika självklart som svensk socialdemokrati, Volvo och julaftonssupen.
Bäva månde för kommande generationer..?
Re: Långtgående effekter!
Jag tillåter mig att säga emot å det hjärtligaste.
Självfallet var jag inte i lumpen, utan gjorde civiltjänst, men med tanke på Malindos färgstarka beskrivning och med tanke på så gott som alla militärbeskrivningar som jag någonsin har hört, vågar jag att betvivla att militärtjänsten har den effekt som du ser.
Nej, tyvärr stämmer detta absolut inte. Det finns knappast något som är farligare för demokratin än likriktade människor.
Bara en en människa med stark och utpräglad individualism kan hantera mer krävande situationer.
Den omtalade Jag-svaga personen är lätt att regeras, är lättstyrd -- och just detta är (paradoxalt nog?) den stora risken för demokratin. Jag vill verkligen inte vara högmodig men jag kan tänka mig att det sistnämnda sambandet är lite svårt att upptäcka för folk som har levt i demokrati och fred i många generationer.
I Tysklands svartaste år fanns inte tillräkligt många människor som struntade i resp. stod upp mot strukturerade processer, för att underdriva starkt.
Just det, snacka om att vara likriktad.
Som 14-åring fick jag vara med om hur mitt land stod upp mot strukturerade processer. Om våra östtyska soldater då hade varit goda preussare och hade lytt order, skulle de mina nu vara i ett läger eller t.o.m. döda.
Vi borde se till att hjälpa Jag-svaga personer på alla tänkbara sätt, men absolut inte genom att göra de till "duktiga" soldater och orderlydare. För det hjälper inte dem och inte heller demokratin.
Jag påstår t.o.m. att ett visst mått av Jag-svaghet är oumbärligt för att vara en "riktigt bra" soldat. Annars är det omöjligt att lyda in i det sista.
Låt mig förklara.
Här i Tyskland finns det gott om minnesmärken för folk som på olika sätt gjorde motstånd i tredje riket genom att sprida flygblad, måla paroler på väggar eller vad än.
Men det finns inget minnesmärke för de som slängde geväret och vägrade fortsätta vara soldat för Hitler. Den okände desertören.
Jag skojar inte nu. Vi har haft stora offentliga diskussioner om det, här i Tyskland. Om man bara tittar på slutslaget kring Berlin, i slutet av april och början av maj 1945. (Jag hade också kunnat välja början av kriget men jag tar det här särskilt extrema exempel.) Kriget var förlorat, det visste alla, men ändå dog i just dessa få dagar 10.000-tals tyska soldater. Fullständigt meningslöst. De skulle kunna leva än idag, i skrivande stund. Tänk er en ung tysk som a) vet att kriget är förlorat och som b) absolut inte vill döda fler ryssar och som c) vill leva och träffa sina nära och kära igen.
Om den alltså vägrar att fortsätta slakta ryssar för Hitler (vilket är motstånd) och smyger sig därifrån eller ger sig i krigsfångenskap - då är denne soldat en vidrig förrädare, en vekling, någonting som absolut inte förtjänar ett minnesmärke utan snarare ett mycket hårt straff.
Om denne tyske soldat hade stupat i sista ögonblicket någonstans i Central-Berlin efter att ha fått ihjäl ytterliggare tre ryssar (vilket förlängde kriget ungefär en halv sekund), skulle han vara en sann hjälte, en förebild, en riktigt tysk hårding. Stupat med k-pisten i näven och med pannan mot fienden. Så ska det vara.
Vem handlade rätt?
Motståndaren som förkortade kriget, skonade oskyldiga ryssar och behöll livet med allt vad detta innebär.
Eller denne tragiske dåre som stupade framför Brandenburger Tor och tog tre stackars ryssar med sig?
Alla här i Tyskland är ense om att den förstnämnda handlade rätt.
Men den sistnämnda lydde order in i det sista och var en "bra" soldat in i det sista, och därför kan resp. får han inte ha handlat förkastligt eller rentut felaktigt!!! Det är ju uteslutet att en lydig soldat handlar fel.
Hörni alla som känner sig djupt orättvist behandlade av min jämförelse: kom inte och påstår att allting är så mycket annorlunda idag eftersom dagens soldater stupar för demokratin och dylikt.
Är du soldat så får du väl för sjutton inte själv avgöra för vem eller vad du dör! Är du med så är du med.
För att avrunda det här något utdragna inlägget: Min egen inställning är ungefär lika paradoxal som den officiella hållningen till dessa modiga desertörer och motståndare som av princip aldrig någonsin får ha ett minnesmärke.
Pacifism är en illusion, ungefär lika farlig som militarism.
Militär behövs.
Militär funkar inte demokratiskt, strukturerade processer behövs - så som i brand- eller poliskåren.
Idealiseringen av dessa strukturerade processer tycker jag är farlig för samhället. Detta fick mig omedelbart att regarera på det här viset.
Alltihop låter invecklat.
Vi diskuterar inte Berlinslaget, det var bara ett exempel.
Men jag skulle gärna vilja veta vad ni tycker om konsekvent individualism och om mina synpunkter och om jag har en skruv lös eller om det ligger någonting i det.
Kanske har jag i alla fall en skruv lös eftersom jag inte har något annat för mig än att sitta och skriva sådana här mastodont-inlägg på julaftonen...
Nåja, jag tyckte i alla fall det var viktigt, det låg mig liksom om hjärtat att kasta mig mot det minsta lilla (inbillade?) tecknet av militärglorifiering. Skulle i alla fall glädja mig att få igång diskussionen.
/Georg
Jag tillåter mig att säga emot å det hjärtligaste.
lowe; sa:
Självfallet var jag inte i lumpen, utan gjorde civiltjänst, men med tanke på Malindos färgstarka beskrivning och med tanke på så gott som alla militärbeskrivningar som jag någonsin har hört, vågar jag att betvivla att militärtjänsten har den effekt som du ser.
Nej, tyvärr stämmer detta absolut inte. Det finns knappast något som är farligare för demokratin än likriktade människor.
Bara en en människa med stark och utpräglad individualism kan hantera mer krävande situationer.
Den omtalade Jag-svaga personen är lätt att regeras, är lättstyrd -- och just detta är (paradoxalt nog?) den stora risken för demokratin. Jag vill verkligen inte vara högmodig men jag kan tänka mig att det sistnämnda sambandet är lite svårt att upptäcka för folk som har levt i demokrati och fred i många generationer.
I Tysklands svartaste år fanns inte tillräkligt många människor som struntade i resp. stod upp mot strukturerade processer, för att underdriva starkt.
Just det, snacka om att vara likriktad.
Som 14-åring fick jag vara med om hur mitt land stod upp mot strukturerade processer. Om våra östtyska soldater då hade varit goda preussare och hade lytt order, skulle de mina nu vara i ett läger eller t.o.m. döda.
Vi borde se till att hjälpa Jag-svaga personer på alla tänkbara sätt, men absolut inte genom att göra de till "duktiga" soldater och orderlydare. För det hjälper inte dem och inte heller demokratin.
Jag påstår t.o.m. att ett visst mått av Jag-svaghet är oumbärligt för att vara en "riktigt bra" soldat. Annars är det omöjligt att lyda in i det sista.
Låt mig förklara.
Här i Tyskland finns det gott om minnesmärken för folk som på olika sätt gjorde motstånd i tredje riket genom att sprida flygblad, måla paroler på väggar eller vad än.
Men det finns inget minnesmärke för de som slängde geväret och vägrade fortsätta vara soldat för Hitler. Den okände desertören.
Jag skojar inte nu. Vi har haft stora offentliga diskussioner om det, här i Tyskland. Om man bara tittar på slutslaget kring Berlin, i slutet av april och början av maj 1945. (Jag hade också kunnat välja början av kriget men jag tar det här särskilt extrema exempel.) Kriget var förlorat, det visste alla, men ändå dog i just dessa få dagar 10.000-tals tyska soldater. Fullständigt meningslöst. De skulle kunna leva än idag, i skrivande stund. Tänk er en ung tysk som a) vet att kriget är förlorat och som b) absolut inte vill döda fler ryssar och som c) vill leva och träffa sina nära och kära igen.
Om den alltså vägrar att fortsätta slakta ryssar för Hitler (vilket är motstånd) och smyger sig därifrån eller ger sig i krigsfångenskap - då är denne soldat en vidrig förrädare, en vekling, någonting som absolut inte förtjänar ett minnesmärke utan snarare ett mycket hårt straff.
Om denne tyske soldat hade stupat i sista ögonblicket någonstans i Central-Berlin efter att ha fått ihjäl ytterliggare tre ryssar (vilket förlängde kriget ungefär en halv sekund), skulle han vara en sann hjälte, en förebild, en riktigt tysk hårding. Stupat med k-pisten i näven och med pannan mot fienden. Så ska det vara.
Vem handlade rätt?
Motståndaren som förkortade kriget, skonade oskyldiga ryssar och behöll livet med allt vad detta innebär.
Eller denne tragiske dåre som stupade framför Brandenburger Tor och tog tre stackars ryssar med sig?
Alla här i Tyskland är ense om att den förstnämnda handlade rätt.
Men den sistnämnda lydde order in i det sista och var en "bra" soldat in i det sista, och därför kan resp. får han inte ha handlat förkastligt eller rentut felaktigt!!! Det är ju uteslutet att en lydig soldat handlar fel.
Hörni alla som känner sig djupt orättvist behandlade av min jämförelse: kom inte och påstår att allting är så mycket annorlunda idag eftersom dagens soldater stupar för demokratin och dylikt.
Är du soldat så får du väl för sjutton inte själv avgöra för vem eller vad du dör! Är du med så är du med.
För att avrunda det här något utdragna inlägget: Min egen inställning är ungefär lika paradoxal som den officiella hållningen till dessa modiga desertörer och motståndare som av princip aldrig någonsin får ha ett minnesmärke.
Pacifism är en illusion, ungefär lika farlig som militarism.
Militär behövs.
Militär funkar inte demokratiskt, strukturerade processer behövs - så som i brand- eller poliskåren.
Idealiseringen av dessa strukturerade processer tycker jag är farlig för samhället. Detta fick mig omedelbart att regarera på det här viset.
Alltihop låter invecklat.
Vi diskuterar inte Berlinslaget, det var bara ett exempel.
Men jag skulle gärna vilja veta vad ni tycker om konsekvent individualism och om mina synpunkter och om jag har en skruv lös eller om det ligger någonting i det.
Kanske har jag i alla fall en skruv lös eftersom jag inte har något annat för mig än att sitta och skriva sådana här mastodont-inlägg på julaftonen...
Nåja, jag tyckte i alla fall det var viktigt, det låg mig liksom om hjärtat att kasta mig mot det minsta lilla (inbillade?) tecknet av militärglorifiering. Skulle i alla fall glädja mig att få igång diskussionen.
/Georg
Politisk korrekt.
Georg gör ett vanligt tyskt misstag, och det är att vara indegnerad av sin egen historia. Social struktur och kulturell rationalitet behöver inte bara användas i destruktiva syften, ty det är på sådana element alla samhällen eller grupper vilar på. Man kan med fog hävda, att alternativ till nämnda element inte skulle existera om inte elementen erbjöd förutsättningar för variationer av detta. Jo, som hyggligt erfaren vård- och behandlingschef är det för mig alldeles uppenbart att fastslagna strukturer hjälper många Jag-svaga att hantera sin livssituation bättre, men du måste skilja på vad som är oönskad avvikelse och egen-aktiva val. Att jämföra med nazi- och Östtyskland är att rycka alltför komplexa historiska processer ur sitt sammanhang, och du/det gör framförallt tysk politisk historia stor orättvisa.
Homogenitet skänker alla sociala grupper trygghet genom förutsägbarhet och trovärdighet. Jag vill påstå, för att vara stringent, att det också är en förutsättning för ett sådant här forum: Likheter i intresse som också går över nationsgränser, vilket du georg är ett hyggligt bevis för.
Du Georg, den civiltjänt som du har gjort är också att ställa upp för det gemensamma samhället utifrån demokratiska principer!
Georg gör ett vanligt tyskt misstag, och det är att vara indegnerad av sin egen historia. Social struktur och kulturell rationalitet behöver inte bara användas i destruktiva syften, ty det är på sådana element alla samhällen eller grupper vilar på. Man kan med fog hävda, att alternativ till nämnda element inte skulle existera om inte elementen erbjöd förutsättningar för variationer av detta. Jo, som hyggligt erfaren vård- och behandlingschef är det för mig alldeles uppenbart att fastslagna strukturer hjälper många Jag-svaga att hantera sin livssituation bättre, men du måste skilja på vad som är oönskad avvikelse och egen-aktiva val. Att jämföra med nazi- och Östtyskland är att rycka alltför komplexa historiska processer ur sitt sammanhang, och du/det gör framförallt tysk politisk historia stor orättvisa.
Homogenitet skänker alla sociala grupper trygghet genom förutsägbarhet och trovärdighet. Jag vill påstå, för att vara stringent, att det också är en förutsättning för ett sådant här forum: Likheter i intresse som också går över nationsgränser, vilket du georg är ett hyggligt bevis för.
Du Georg, den civiltjänt som du har gjort är också att ställa upp för det gemensamma samhället utifrån demokratiska principer!
Re: Politisk korrekt.
Hej Jan,
ja, kanske har mastodont-inlägget att göra med den tyska reflexen, lite grand åtminstone.
Mina invändningar syftade mest på den frågan, om social struktur och kulturell identidet skapas i det militära resp. om det militära lämpar sig bäst för just detta.
Men återigen säger jag, att det visserligen står utom tvivel att psykiskt sjuka personer behöver fasta och klara strukturer, någon som säger: nu pysslar du med det här och nu tvättar du dig och nu äter vi osv. osv., men det handlar ju i så fall verkligen om folk med svåra depressioner eller andra patologiska personlighetsstrukturer.
Jag misstänker att vi har två olika uppfattningar om Jag-svaghet:
- psykiskt sjuka människor som förhoppningsvis aldrig någonsin kommer i kontakt med vapen
- allmänt drivkraftsfattiga/-svaga eller identitetslösa individer som inte riktigt vet varifrån de kommer och vad som är meningen med livet och åt vilket håll de skall vända sig
Klart medhåll.
Förresten, en liten detalj som kanske är extra intressant för dig som är vårdchef:
Det viktigaste motargumentet i den offentliga tyska diskussionen kring avskaffandet av värnplikten är faktiskt att vården skulle rasa ihop!! Det finns 10.000-tals unga män som gör de hårdaste och bokstavligen skitigaste jobben i ålderdomsvården, långvården och vården av gravt handikappade. För 7 euro sold/dag!!
Motargumentet mot en yrkesarmee är alltså inte att Tyskland är omringad av fruktansvärda fiender, utan att vi inte skulle ha tillräkligt med "gratispersonal" som tar hand om våra sjuka, gammla och handikappade!!! Tysklands vårdkassor är tomma redan nu, och hur det skulle gå utan dessa 10.000-tals civiltjänstare, det är rena rama mardrömmen för Tysklands alla vårdchefer.
Skulle du, Jan, kunna tänka dig att det är bra i allmänhet och speciellt för de omtalade Jag-svaga personerna att uppleva ett sådant krävande vårdjobb med struktur och ett djupt meningsfullt innehåll? Meningsfullare än att göra lumpen, lära sig marschera, skjuta och hoppa ner i isvakar?!
Meningsfullare även med tanke på samhällsmässig integration och homogenitet: gammla och handikappade tillhör ju samhället och det är lätt att glömma dem.
Skulle du kunna tänka dig att det är meningsfullare för en ung människa att tvätta och mata en gamling istället för att leka tuffing ute i ödemarken?!
Leka tuffing, ja tack, det kan man verkligen göra i vården, de må gudarna veta.
Ja, vi civiltjänstare är verkligen stolta över och medvetna om vår oumbärliga insatts för samhället.
Men det kommer aldrig att finnas filmer om hur Sly Stallone eller Clint Eastwood eller Bruce Willis tvättar bajsen av en psykiskt gravt handikappad människa.
Och detta är vårt imageproblem.
/Georg
Hej Jan,
ja, kanske har mastodont-inlägget att göra med den tyska reflexen, lite grand åtminstone.
Medhåll.lowe; sa:
Mina invändningar syftade mest på den frågan, om social struktur och kulturell identidet skapas i det militära resp. om det militära lämpar sig bäst för just detta.
OK, där kom det s.k. auktoritätsargumentet.
Men återigen säger jag, att det visserligen står utom tvivel att psykiskt sjuka personer behöver fasta och klara strukturer, någon som säger: nu pysslar du med det här och nu tvättar du dig och nu äter vi osv. osv., men det handlar ju i så fall verkligen om folk med svåra depressioner eller andra patologiska personlighetsstrukturer.
Jag misstänker att vi har två olika uppfattningar om Jag-svaghet:
- psykiskt sjuka människor som förhoppningsvis aldrig någonsin kommer i kontakt med vapen
- allmänt drivkraftsfattiga/-svaga eller identitetslösa individer som inte riktigt vet varifrån de kommer och vad som är meningen med livet och åt vilket håll de skall vända sig
Nja, jag tror att det verkligen lönar sig att inte skjuta bort historien alltför mycket. Det finns en tendens att ta det här snygga och stabila Legolandsamhället för givet, men så är det ju inte.
Klart medhåll.
Förresten, en liten detalj som kanske är extra intressant för dig som är vårdchef:
Det viktigaste motargumentet i den offentliga tyska diskussionen kring avskaffandet av värnplikten är faktiskt att vården skulle rasa ihop!! Det finns 10.000-tals unga män som gör de hårdaste och bokstavligen skitigaste jobben i ålderdomsvården, långvården och vården av gravt handikappade. För 7 euro sold/dag!!
Motargumentet mot en yrkesarmee är alltså inte att Tyskland är omringad av fruktansvärda fiender, utan att vi inte skulle ha tillräkligt med "gratispersonal" som tar hand om våra sjuka, gammla och handikappade!!! Tysklands vårdkassor är tomma redan nu, och hur det skulle gå utan dessa 10.000-tals civiltjänstare, det är rena rama mardrömmen för Tysklands alla vårdchefer.
Skulle du, Jan, kunna tänka dig att det är bra i allmänhet och speciellt för de omtalade Jag-svaga personerna att uppleva ett sådant krävande vårdjobb med struktur och ett djupt meningsfullt innehåll? Meningsfullare än att göra lumpen, lära sig marschera, skjuta och hoppa ner i isvakar?!
Meningsfullare även med tanke på samhällsmässig integration och homogenitet: gammla och handikappade tillhör ju samhället och det är lätt att glömma dem.
Skulle du kunna tänka dig att det är meningsfullare för en ung människa att tvätta och mata en gamling istället för att leka tuffing ute i ödemarken?!
Leka tuffing, ja tack, det kan man verkligen göra i vården, de må gudarna veta.
Ja, vi civiltjänstare är verkligen stolta över och medvetna om vår oumbärliga insatts för samhället.
Men det kommer aldrig att finnas filmer om hur Sly Stallone eller Clint Eastwood eller Bruce Willis tvättar bajsen av en psykiskt gravt handikappad människa.
Och detta är vårt imageproblem.
/Georg
Kort reflektion
Georg: Av någon märklig anledning har du dragit slutsatsen att värnplikt står i motsats till de sedesamma läroprocesser som du hänvisar till inom civiltjänst. På ett psykologiskt och socialt plan finns givetvis lika mycket att lära inom det militära; att sedan de samhälleliga vinsterna genom civiltjänst är lätta att mäta, är en helt annan sak.
Det här var ingen moralfråga för mig.
Georg: Av någon märklig anledning har du dragit slutsatsen att värnplikt står i motsats till de sedesamma läroprocesser som du hänvisar till inom civiltjänst. På ett psykologiskt och socialt plan finns givetvis lika mycket att lära inom det militära; att sedan de samhälleliga vinsterna genom civiltjänst är lätta att mäta, är en helt annan sak.
Det här var ingen moralfråga för mig.
OK.
Det var inte tänkt som moralfråga. Det finns ingen "antingen-eller", så klart.
Tänkte locka och provocera dig lite grand, jag var så nyfiken på hur just du skulle reagera, som både uppskattar militären och har vårdens situation framför ögonen, dagligen.
Hmm, kanske hade jag illusionen att du skulle hålla med mig om civiltjänstens viktighet eller t.o.m. större viktighet. 8-|
Och givetvis tänkte jag bryta en lans för den vapenfria tjänsten och dess image. 8-\
Men det är klart: kommer ryssen så kan vi inte bara kasta med fullbajsade blöjor.
[Ursäkta den oallvarliga urspårningen!]
/Georg
Det var inte tänkt som moralfråga. Det finns ingen "antingen-eller", så klart.
Tänkte locka och provocera dig lite grand, jag var så nyfiken på hur just du skulle reagera, som både uppskattar militären och har vårdens situation framför ögonen, dagligen.
Hmm, kanske hade jag illusionen att du skulle hålla med mig om civiltjänstens viktighet eller t.o.m. större viktighet. 8-|
Och givetvis tänkte jag bryta en lans för den vapenfria tjänsten och dess image. 8-\
Men det är klart: kommer ryssen så kan vi inte bara kasta med fullbajsade blöjor.
[Ursäkta den oallvarliga urspårningen!]
/Georg
Förtydligande.
Georg: Vad jag avsåg att beskriva var, att avsaknad av Jag-stärkande läroprocesser har återverkan på det civila samhället. Vi vet idag, att merparten av kriminella bl a har en misslyckad eller ej fullständig militärtjänst bakom sig, och dit räknar jag givetvis all vapenfri tjänstgöring. Ergo; personer som befinner sig i riskzon för att avvika på ett oönskat sätt, har svårt att komma till rätta i sociala rum där du måste ha en egen inre kompass. Att på medvetna grunder avsäga sig vapentjänst, är att betrakta som en väldigt bestämd inre kompass, d v s motsatsen till Jag-svaghet och andra bristande psykologiska funktioner. Men det är dito styrka, att bestämma sig för att klara något som man själv inte har valt, ex.vis hård vinterutbildning med ansvar för dödlig material.
Georg: Vad jag avsåg att beskriva var, att avsaknad av Jag-stärkande läroprocesser har återverkan på det civila samhället. Vi vet idag, att merparten av kriminella bl a har en misslyckad eller ej fullständig militärtjänst bakom sig, och dit räknar jag givetvis all vapenfri tjänstgöring. Ergo; personer som befinner sig i riskzon för att avvika på ett oönskat sätt, har svårt att komma till rätta i sociala rum där du måste ha en egen inre kompass. Att på medvetna grunder avsäga sig vapentjänst, är att betrakta som en väldigt bestämd inre kompass, d v s motsatsen till Jag-svaghet och andra bristande psykologiska funktioner. Men det är dito styrka, att bestämma sig för att klara något som man själv inte har valt, ex.vis hård vinterutbildning med ansvar för dödlig material.