Har läst om några överlevnadscenarier i fjällen som mindre bra. Men övelevnadskniv i Sverige?
En kamrat till mig solovandrade med tjocktung ryggsäck och halkade i ett vad. Glasögonskalmen gick av och in genom kinden på honom, Ryggsäcken gled av i den kalla bäcken och när han kom upp på istegsidan hade han vad han hade i byx och skjortfickorna.
Våta kläder, tändstickor i vattentätt fodral, blöt kamera, kompass innanför skjortan, fällkniv i byxfickan. Ryggsäcken hade han sett försvinna bakom en krök.
Han tog av sig sina våta kläder, vred vattnet ur dem och hällde ut det ur kängorna. Gick nerströms och i ett bakvatten hittade han ryggsäcken efter någon timme. Slog läger, tog på sig nattkläderna som var torra.
Hängde upp torklinan och sina våta kläder. Lagade mat och åt. Efter kartstudie hittade han en bro 15 km nerströms.
När han återkom till hemmet och kära hustrun, läkare, frågade hon varför han inte fått sin kind hopsydd.
Inget knivbehov mer än till att öppna frystorkade matpåsarna och att bre smöret på knäckebrödet med.
Tät sopsäck som är foder i ryggsäcken är vida väsentligare än någon överlevnadskniv.
Själv bär jag hellre en 250 g mörk chokladkaka än 250 g kniv.
go tur