Hur tror du att det står till med respekten för andras kunskap och kompetens då. Är den störst hos händiga hantverkare eller hos opraktiska akademiker?
Det beror ju på resultatet av respektive arbete.
Hur tror du att det står till med respekten för andras kunskap och kompetens då. Är den störst hos händiga hantverkare eller hos opraktiska akademiker?
Klart att man som förälder har ett ansvar, men det funkar inte fullt ut.
Där bör skolan ta ett större ansvar.
det handlar om prioriteringar, en familj kanske väljer att ta in en hantverkare för att göra saker som för hemmafixaren tar dubbelt så lång tid, detta frigör då kanske tid med barnen, kanske en skogspromenad.. en annan familj kanske väljer att fixa själv därhemma och tar då med barnen i detta och man får ett utbyte.. det ena är inte bättre än det andra.. man är ingen sämre människa för att man inte vill skruva, inte bättre för den delen heller.. personligen så är jag pryltokig så hemmafixning ligger nära hjärtat, men det är jag det..
Jo, det är ju väldigt enkelt att ropa på att skolan ska ta ett större ansvar. Även för sådant som i alla fall jag menar är föräldraansvar.
Låt oss göra ett litet räkneexempel:
En tioåring sover 10 h / dygn. Vakentid således 365 ' 14 = 5110 h/år
Antal skoldagar / år = 178
Låt oss säga att tioåringen är i skolan 8.00-17.00 inkl vistelse på fritids, dvs 1602 h / år
Dessutom är han/hon kanske på fritids 6 lovveckor / år, dvs 30 dagar á 9 h = 270 h / år
En tioåring är alltså, i alla fall enligt mitt lilla exempel, i skolan knappt 37% av den vakna tiden under ett år. Kan vara bra att ha i minnet när man diskuterar skolans respektive föräldrarnas ansvar.
http://www.jagareforbundet.se/Global/Svensk Jakt Nyheter/60 dygnsgrader.pdf
http://dygnsgrader.se/dokument/sjakt.pdf
här hittade jag två artiklar där dom säger 60 dygnsgrader på vilt..men som sagt, det handlar om praktisk tillämpning.
Du har väl rätt i saken, men nu råkar även föräldrarna vara väldigt upptagna med allehanda viktiga saker.
Ska vi acceptera att det blir som det blir eller ska vi göra något åt det?
Om föräldrarna - även de resursstarka som är upptagna med "viktiga" saker - skiter i sina barn är det ju det viktigaste problemet att lösa.
Själv gör jag något åt det dagligen, genom att se till att mina egna barn (som ju växer upp till storstadsungar) lär sig saker om djur och natur, och får en allmänbildning överhuvudtaget. Det tror jag är effektivare än att skriva om det på ett forum för folk som är intresserade av djur och natur.
Det är inte heller något som tar tid från något annat. Att prata med en fyraåring om vilka sjöfåglar man ser är precis lika naturligt som att prata bilmärken eller Star Wars-karaktärer. Och pratar man inte med sina barn i vardagen så kan man inte räkna med att det finns resurser i skolan för att lappa ihop dem.
Tycker du att en 13-åring ska kunna laga en punktering på en cykel?
det är väl skit samma vad jag tycker.. vissa tycker att det är viktigt andra prioriterar annat.. man behöver inte kunna laga en punktering för att driva ett multinationellt företag till exempel.. det underlättar inte ens... prioriteringar, prioriteringar..