Vad är egentligen balans?

[joanna]

(...) Dansare och gymnaster har nog ett och annat att säga till om här.

Känns igen . Slängde en gång ur mig förslag på dans som komplementär träning för klättrare/scramblare/mer avancerade alpinvandrare här på Utsidans forum, men möttes av en kompakt oförståelse.
Vågar nog påstå att jag haft enorm draghjälp av min (föga avancerade) dansträning i unga år, både när jag sedan började klättra, åka skidor och spela volleyboll. Det handlade både om vighet, styrka och "balans", men kanske framför allt en mer generell kroppsmedvetenhet och förmåga att isolera enskilda muskler - allt detta, precis som du är inne på, "ingår i paketet" i hur skickligt man kan använda sitt "balanssinne" i praktiken.

Jag upplever balanssinnet som något mycket komplext, med skilda komponenter av vilka vissa går att träna, medan andra verkar vara rätt orubbliga personliga konstanter. Utomstående betraktare må tro att jag begåvats med ett sällsynt bra "balanssinne", men själv inser jag att det i mycket hög grad bygger på visuell återkoppling. Det är också stor skillnad på statiskt och dynamiskt balanssinne, och jag är egentligen bara bra på det senare. Jag har därmed lättare för att gå på slak lina än för att stå på ett ben på en balansbräda, men märker att bägge förmågorna går att träna - men blundar jag, är jag i bägge fallen lika såld och pantad som en nybörjare. Där finns ingen träningseffekt - jag ramlar i barnbackar när sikten försvinner, och kan knappt stå på ett ben och blunda på ett plant golv!

Balanssinnet (vad det än består av) verkar försämras snabbt, om det inte hålls igång, något jag insåg när en annars mycket "balansbegåvad" anhörig blivit sängliggande ett tag p g a sjukdom. För egen del fick jag uppleva ett närmast häpnadsväckande förfall, när jag testat att gå med vandringsstavar i en dryg vecka. Jag fick hänga undan stavarna och köra någon sorts medveten "aktivering", fr a av mina plötsligt tröga och snubbelbenägna ben, genom att med dynamisk balans "dansa" på stentopparna över stenfälten.
En otrevlig tankeställare - med stigande ålder är jag ju extra mån om att få behålla mitt "goda" balanssinne så länge det går.

 

[seobserver]

En modemedveten dam i bekantskapskretsen lyckades övertyga en läkare att amputera lilltårna på hennes fötter i syfte att kunna bruka nättare skor.
Resultatet blev att hon i tjugoårsåldern fick lära sig gå och dansa igen. Somliga signaler till ryggmärgen är uppenbart viktiga.
Metoden hon brukade verkar fullt i klass med 7/0.
go tur

 

[Mike C]

Vad jag har läst mig till så kan man kan inte träna balanssinnet alls. Om du tränar på att sitta och gunga i en stol och balansera på stolens bakben så blir du till slut rätt duktig på det, men du blir bara duktig på det. Du blir inte ett dug bättre på slackline eller stå på en fot med ögonen stängda, trots att du är många gånger bättre på att väga på stolen nu.

Cykla kan många, och det är i grund och botten en balansövnig som de som kan cykla har lärt sig. Men att du lärt dig cykla har ingen som helst betydelse för hur snabbt du lär dig balansera på en slackline eller väga på stol. Hur pass bra balanssinne du har påverkar hur snabbt du lär dig dessa trick, men balanssinnet är i sig självt inte träningsbar, utan verkar vara mer eller mindre genetiskt vad jag förstått.

Det här går att testa. Ta två helt olika balansövningar som du inte övat på förrut och ta tid på hur länge du klarar utföra "tricket". Träna sedan endast på den ena tricket ett bra tag tills du blir väsentligt mycket bättre på det. Gör sedan tricket du inte tränat på och ta tid. Du har förmodligen inte blivit bättre på den alls.

Som sagt så är ovanstående är inte mina egna insikt utan vad jag har läst mig till. Det har tydligen gjorts studier på detta. Om intresset finns så kan jag gräva fram boken jag läst detta i (någon bok om övningar för klättring) och se om det finns källangivelser.

 

[seobserver]

Det tål oxså att funderas på att kroppen har två grunduttryck inåt, krama fast, och utåt fly, fäkta etc.
Blev först som tonåring på sällskapsdanskurs medveten om det, vår danslärare frågade min dam om hon red. Han såg det.
Senare på fäktkurs hävdade min maitre att ridning påverkade fäkningen negativt, medan jag i opposition påpekade att träning åt båda hållen borde totalt gynna. Han lät sig inte övertygas. Lika lite som vår danslärare.
De flesta kampövningar är utåt medan brottning är bådeock.
go tur

 

[Cradla]

Själva balanssinnet kan vi inte träna upp utan det föds vi med, utan det handlar snarare om det biomekaniska och kinestetiska samspelet. Enkelt sammanfattat så blir vi bra på det vi tränar där vissa inlärda funktioner kan underlätta balansen vid nya aktiviteter. En vän till mig som utövar gymnastik provade slackline och höll samma nivå som oss andra trots att det var första gången för henne. Minns första gången jag skulle lära mig surfa och anser mig ha hyfsad balans då jag åker skidor, snowboard, slackline och klättrar. Självklart flög jag av som alla andra tills kroppen hade lärt sig ”hittat” balansen.

 

[camoscio]

benstyrka för bättre balans?

Först blir jag lite förvånad över Joannas erfarenhet, att vandringsstavar skulle påverkas balansen negativt. Det kanske beror lite på hur man använder dem? När jag vandrar är det fr a för fotfästet jag använder dem, en del passager utför är så glatta att jag helt enkelt skulle rutscha iväg utan deras hjälp. Samma på snöfält. Jag har också märkt att en obetydlig insats av armkraft spar benkraft brant uppför. På låglandet använder jag föstås aldrig stavar.

Nu har jag extremt dålig balans och har alltid haft. Jag lyckades aldrig lära mig åka skridsko och jag misslyckas ideligen på en balansbom i närheten av min bostad. När jag talar med sjukgymnaster föreslår de alltid att jag ska träna mig på att stå på ett ben med slutna ögon, vilket jag inte kan.
Efter tusentals försök klarar jag kanske 4 sekunder, vilket i praktiken är 0, eftersom jag vinglar. När jag påpekar detta föreslår de istället övningar som är totalt meningslösa
(eller blir de helt stumma).
Vore de meningsfulla skulle ju allt annat, inklusive blundövningarna, gå bättre. I deras ögon är jag alltså ett hopplöst fall.

Nånstans har jag läst att dålig balans beror på bristande benstyrka. Är det lösningen så är jag beredd att pröva, ty jag tycker om att träna benen och gör det flitigt. Nån kanske har förslag på övningar utöver dem jag redan gör? Bör påpekas att jag inte kan göra övningar med stång eftersom jag inte äger någon; jag har ockå provat på utfall, men senast påpekade min PT att jag hade problem med balansen så då gav jag upp detta (jag har dessutom lidit av en överansträngning i ljumsktrakten,
som gör sig påmind i denna övning).

Fast benstyrka är nog inte allt. I morse prövade jag för första gången på länge att balansera på tårna, med öppna ögon, förstås. Jag klarade 23 sekunder på vänster fot, men bara ett fåtal (trots upprepade försök)
på höger. Där antar jag att det finns någon skevhet i proprioceptionen

Detta handlar om balans på ett ben. Enligt min PT har jag tämligen god bålstabilitet. Just balansen på ett ben har jag aldrig besvärat honom med; det måste vara hemskt att se och jag vill också bespara honom ett misslyckande så tidigt i karriären.


PS. Min benträning, i olika variationer och kompositioner, varannan dag.

Skjuta Hare, resa mig och långsamt sätta mig på ett ben från 40, 35, 30 cm, 5 ggr på vardera benet.
Omvänd Finne, med 10 kg på bröstet, 3*15 reps.
Benböj, 3*30, med en 12 kg vikt mellan händerna (inte så kul!)
Olika varianter av Jägarvila, t ex 1*4 min (jag klarar 5, men det börjar bli otrevligt), 3*2.30 eller 3*1 på ett
ben.
Lårcurl på boll, med händerna på bröstet, eller sträckta uppåt. Alt.: omvänd planka.

 

[-Patric-]

jag har kampsportat i två perioder av mitt liv, den ena gången på elitnivå, andra på motionsnivå, med ett uppehåll på 7-8 år.. när jag blev återfallskampsportare så upptäckte jag att jag hade problem med "balansen", efter ca. 6 månader var jag nästan fullt återställd.. det handlade om rotationer vid höga sparkar osv.
en efterhands analys säger mig att balansen var den samma hela tiden, min muskelkontroll förbättrades så att jag kunde kontrollera min "balans" bättre.. nu är jag begåvad med både bra muskelkontroll och balans så jag har skitlätt för alla balansövningar, både direkt och indirekt.

Svar på frågan: kan man träna upp balansen, jag skulle säga.. nja.. du kan alltid träna upp din muskelkontroll så musklerna reagerar fortare och din balans blir "bättre"

 

[LightDan]

Först blir jag lite förvånad över Joannas erfarenhet, att vandringsstavar skulle påverkas balansen negativt. Det kanske beror lite på hur man använder dem? När jag vandrar är det fr a för fotfästet jag använder dem, en del passager utför är så glatta att jag helt enkelt skulle rutscha iväg utan deras hjälp. Samma på snöfält. Jag har också märkt att en obetydlig insats av armkraft spar benkraft brant uppför. På låglandet använder jag föstås aldrig stavar.

Nu har jag extremt dålig balans och har alltid haft. Jag lyckades aldrig lära mig åka skridsko och jag misslyckas ideligen på en balansbom i närheten av min bostad. När jag talar med sjukgymnaster föreslår de alltid att jag ska träna mig på att stå på ett ben med slutna ögon, vilket jag inte kan.
Efter tusentals försök klarar jag kanske 4 sekunder, vilket i praktiken är 0, eftersom jag vinglar. När jag påpekar detta föreslår de istället övningar som är totalt meningslösa
(eller blir de helt stumma).
Vore de meningsfulla skulle ju allt annat, inklusive blundövningarna, gå bättre. I deras ögon är jag alltså ett hopplöst fall.

Nånstans har jag läst att dålig balans beror på bristande benstyrka. Är det lösningen så är jag beredd att pröva, ty jag tycker om att träna benen och gör det flitigt. Nån kanske har förslag på övningar utöver dem jag redan gör? Bör påpekas att jag inte kan göra övningar med stång eftersom jag inte äger någon; jag har ockå provat på utfall, men senast påpekade min PT att jag hade problem med balansen så då gav jag upp detta (jag har dessutom lidit av en överansträngning i ljumsktrakten,
som gör sig påmind i denna övning).

Fast benstyrka är nog inte allt. I morse prövade jag för första gången på länge att balansera på tårna, med öppna ögon, förstås. Jag klarade 23 sekunder på vänster fot, men bara ett fåtal (trots upprepade försök)
på höger. Där antar jag att det finns någon skevhet i proprioceptionen

Detta handlar om balans på ett ben. Enligt min PT har jag tämligen god bålstabilitet. Just balansen på ett ben har jag aldrig besvärat honom med; det måste vara hemskt att se och jag vill också bespara honom ett misslyckande så tidigt i karriären.


PS. Min benträning, i olika variationer och kompositioner, varannan dag.

Skjuta Hare, resa mig och långsamt sätta mig på ett ben från 40, 35, 30 cm, 5 ggr på vardera benet.
Omvänd Finne, med 10 kg på bröstet, 3*15 reps.
Benböj, 3*30, med en 12 kg vikt mellan händerna (inte så kul!)
Olika varianter av Jägarvila, t ex 1*4 min (jag klarar 5, men det börjar bli otrevligt), 3*2.30 eller 3*1 på ett
ben.
Lårcurl på boll, med händerna på bröstet, eller sträckta uppåt. Alt.: omvänd planka.

Som jag sagt tidigare, allmänna balanssinnet kan inte tränas upp, men du blir bättre på specifika övningar på grund av snabbare neurologisk återkoppling om du tränar MYCKET.
Mycket och skiftande träning och rörelse i allmänhet och med små doser av att utsätta kroppen för obalans ökar kinestetiken, dvs vetskapen om var du har dina kroppsdelar utan att titta, muskelkontrollen, dvs förmågan att isolera rörelser i olika leder samt mästringskänslan, dvs att gå in i situationer som innehåller element av obalans och fortfarande vara avslappnad.
Mentalt får man också en ökad förmåga och vilja att testa nya rörelser och även kontraintuitiva rörelser.
Allt detta tillsammans gör att specifika övningar kan läras mycket fortare av den som mästrar allt detta gott än av den som inte gör det.

De med väldigt goda kunskaper i allt detta kan många gånger bara genom att titta på skickliga utövare av en specifik balansövning, t.ex utförsåkning eller gång på slack lina hamna nära balans redan vid de första försöken och snabbt mästra en basal balans väldigt fort.

 

[LightDan]

PS. Min benträning, i olika variationer och kompositioner, varannan dag.

Skjuta Hare, resa mig och långsamt sätta mig på ett ben från 40, 35, 30 cm, 5 ggr på vardera benet.
Omvänd Finne, med 10 kg på bröstet, 3*15 reps.
Benböj, 3*30, med en 12 kg vikt mellan händerna (inte så kul!)
Olika varianter av Jägarvila, t ex 1*4 min (jag klarar 5, men det börjar bli otrevligt), 3*2.30 eller 3*1 på ett
ben.
Lårcurl på boll, med händerna på bröstet, eller sträckta uppåt. Alt.: omvänd planka.

Jag tycker detta programmet ger allt för mycket träning på framsida lår i förhållande till baksida och rumpa, detta generellt, jag känner ju inte till varför du tränar på detta sättet, om det är i rehabiliteringssyfte eller för att kompensera någon obalans i kroppen, men en muskulärt balanserad kropp kan fort hamna i obalans med detta programmet, speciellt med tanke på att mycket av det naturliga muskelarbetet t.ex gång och löpning också gör musklerna på framsidan starkare än på baksidan.
Generellt bör ju en muskel och dens antagonist tränas lika mycket, t.ex biceps och triceps. Detta ger en muskulär balans, dvs lika utvecklade muskler för att röra en led åt båda hållen.
Vid allt för tränad framsida skjuter du dig själv i foten, då du får lättare att tippa framåt rent balansmässigt.
(Hoppas det framgår bra här när jag talar om muskelbalans, dvs symmetriskt tränade muskler och balans som i balanssinne och att hålla sig på benen.)

För att få en träning av egenskaperna i mitt förra inlägg skulle jag rekommendera lite löpning i terräng, alltså ordentligt över stockar, stenar och vattendrag, typ Tjurruset, men korta, lugna pass samt också att komma utanför komfortzonen balansmässigt ofta, genom t.ex skidåkning, skridskoåkning, cykling mm där det känns något obehagligt korta stunder. Allt eftersom mer mästring uppstår får du öka svårigheten på all träningen.
Mycket av nyckeln till god balans är ju att få musklerna i kroppen avslappnade och beredda att reagera istället för spända och kämpande mot varandra när kroppen utsätts för obalans.

 

[LightDan]

Det tål oxså att funderas på att kroppen har två grunduttryck inåt, krama fast, och utåt fly, fäkta etc.
Blev först som tonåring på sällskapsdanskurs medveten om det, vår danslärare frågade min dam om hon red. Han såg det.
Senare på fäktkurs hävdade min maitre att ridning påverkade fäkningen negativt, medan jag i opposition påpekade att träning åt båda hållen borde totalt gynna. Han lät sig inte övertygas. Lika lite som vår danslärare.
De flesta kampövningar är utåt medan brottning är bådeock.
go tur

Vid ridning dämpas rörelserna i kroppen genom att svanka med ryggen, i dans och fäktning och många andra idrotter eftersträvas en krum rygg för balansens och kraftens skull, t.ex skidåkning både på längd och utför, balans på lina, skridskoåkning mm, mm.
Svank på ryggen tippar bäckenet på ett sätt som låser mycket av rörligheten i höftlederna och nedåt samt även till viss del uppåt ryggen. Krum rygg ökar däremot rörelsemöjligheterna och sänker tyngdpunkten vilket resulterar i bättre rörlighet och balans i nästan alla andra fall än ridning.

Det behövs en enorm kroppskännedom för att inte dessa motsatta rörelsemönstren ska skapa en stelhet i ryggen i bästa fall och en olycklig svankning i värsta fall vid andra idrotter.

I mitt jobb som skidlärare är det de som rider som är de som ligger närmast till att vara hopplösa fall att lära, så i de här fallen ger jag både dansläraren och fäktningsläraren mitt fulla stöd!

 

[joanna]

Först blir jag lite förvånad över Joannas erfarenhet, att vandringsstavar skulle påverkas balansen negativt. Det kanske beror lite på hur man använder dem? När jag vandrar är det fr a för fotfästet jag använder dem, en del passager utför är så glatta att jag helt enkelt skulle rutscha iväg utan deras hjälp. Samma på snöfält.

Sant, det är nog skillnad på om man använder stav(ar) till enstaka "stödåtgärder", eller på ett mer bundet/rytmiskt sätt som "framdrivningshjälp". Jag är tidigt präglad på att alltid i första hand söka säkra fotplaceringar (och ta till stegjärn/isyxa när det är för svårt utan), så det är möjligt att "framdrivningsfunktionen" kom i förgrunden och den okänsliga fot- och kroppsplaceringen blev föjlden, eftersom hjärnan tolkade det som att någon "känslighet" inte behövdes. Effekten var dock mycket tydlig, särskilt om jag hade börjat med stavar direkt på morgonen. Efter ett par timmar fick jag göra en stor mental ansträngning för att överhuvudtaget koppla på den där "responsiva" gångarten, som normalt är en del av njutningen, men som jag inte har något bra namn på.
Den har i alla fall mycket att göra med vad LightDan beskriver i termer av neurologisk återkoppling, muskelkontroll, avslappning och mästringskänsla.

När jag talar med sjukgymnaster föreslår de alltid att jag ska träna mig på att stå på ett ben med slutna ögon, vilket jag inte kan.

Inte jag heller . Men jag har slutat deppa, för jag upplever inte, att denna (o)förmåga har så mycket att göra med mitt "praktiskt tillämpbara balanssinne". Jag får mycket mer träningseffekt av sådant som - återigen med LightDans ord - får mig att komma utanför den balansmässiga komfortzonen.

 

[LightDan]

Sant, det är nog skillnad på om man använder stav(ar) till enstaka "stödåtgärder", eller på ett mer bundet/rytmiskt sätt som "framdrivningshjälp". Jag är tidigt präglad på att alltid i första hand söka säkra fotplaceringar (och ta till stegjärn/isyxa när det är för svårt utan), så det är möjligt att "framdrivningsfunktionen" kom i förgrunden och den okänsliga fot- och kroppsplaceringen blev föjlden, eftersom hjärnan tolkade det som att någon "känslighet" inte behövdes. Effekten var dock mycket tydlig, särskilt om jag hade börjat med stavar direkt på morgonen. Efter ett par timmar fick jag göra en stor mental ansträngning för att överhuvudtaget koppla på den där "responsiva" gångarten, som normalt är en del av njutningen, men som jag inte har något bra namn på.
Den har i alla fall mycket att göra med vad LightDan beskriver i termer av neurologisk återkoppling, muskelkontroll, avslappning och mästringskänsla.

Inte jag heller . Men jag har slutat deppa, för jag upplever inte, att denna (o)förmåga har så mycket att göra med mitt "praktiskt tillämpbara balanssinne". Jag får mycket mer träningseffekt av sådant som - återigen med LightDans ord - får mig att komma utanför den balansmässiga komfortzonen.

Använder man inte balansen försämras den fort.
Ett väldigt tydligt exempel på det är om man måste stötta en person som är van vid rullator, de hänger på en med stora delar av kroppsvikten och får ofta närmast panik om de närmar sig stående i balans, då deras balanssinne har blivit helt felkopplat av att gå framåtlutad över rullatorn över tid.
Det är ju också ett tecken på att balanssinnet fungerar, men blivit helt anpassat för en ny situation, vilket i detta fallet givit ett totalt beroende av rullatorn.

Denna plasticiteten och anpassbarheten i hjärnan är den största anledningen till att jag aldrig använder gåstavar och aldrig kommer att göra det, åtminstone inte förrän det i en möjlig framtid skulle vara helt säkerhets- och hälsomässigt oförsvarligt av mig att gå utan, men det hoppas jag i så fall ligger massa år in i framtiden.