Olika saker
När det kommer till den balansen som har med innerörat bör det inte påverka vilket ben du stå med, utan den delen av balans är mer av den sorten som ger yrsel av roterande karaktär, eller sjösjukekänsla.
Den delen av balans som gör att du kan stå på ett ben längre än med det andra är troligen från din tidigare skada. Om man t.ex. stukar foten, eller råkar ut för en fraktur brukar den delen av känseln som man omedvetet registrerar och tolkar var och hur du har kroppen och extremiteterna i förhållande till varandra (proprioception) bli drastiskt påverkad, vilket gör att man får betydligt svårare att korrigera och hålla balansen när man står på ett ben. Jag var själv med om en stukning för några år sedan och även om jag inte uppfattade att det var någon som helst sidoskillnad mellan benen när jag gick, eller sprang blev det väldigt avslöjande att försöka stå på ett ben. Det är därför denna typ av träning är viktigt vid rehabilitering vid både fot och knäskador, och det är denna typ av förlorad kontroll som gör att man lätt skadar sig igen, eftersom man inte har den snabba finjusterande förmågan man behöver.
Jag håller inte med den sjukgymnast som sa att du inte kan träna upp fotlederna, för det är ju flera viktiga muskler som passerar fotleden och jag tror den övning du säger att du gör är alldeles utmärkt och den går ju också modifiera. Du kan stående på ett ben under nigning försöka nå så långt ut med andra foten och "dutta" i golvet i olika riktningar framåt, åt sidan och bakåt, och du kan också göra samma med ett gummiband fäst vid den foten du lyfter utåt så du får ett lätt motstånd. det kommer att kännas i den fot du står med och det är bra rehabträning vid t.ex. fotledsstukning, samtidigt som man jobbar en del med muskler runt höften. Hoppövningarna är också bra, men lite mer riskabla, så det gäller att börja försiktigt och det viktigaste är att göra övningar med kvalitet och kontroll och inte forcera fram för fort.
Den övningen där du reser dig och sätter dig är ju en funktionell övning som ställer vissa krav på styrka, men jag tror att de är alldeles för lätta för dig för att de skall bli någon träning, men för många är de faktiskt så pass utmanande att de får stora svårigheter och för dessa blir det tillräckligt svårt att det skall vara träning, men kanske snarare för 80+are, men det är ju också en fråga om hur många gånger man gör det och hur mycket man väger. Det kan vara en baggis att göra 20 st, men om du har en ryggsäck med viss vikt på dig eller ökar antalet tillräckligt blir det ju någon sorts träning ändå, och är det inte styrka så är det uthållighet och gränsen däremellan är glidande. Prova att göra samma sak med ett ben i luften framför dig och prioritera det benet som du har svårast för.
Men som sagt, balans är inte en sak, utan kan var så många olika saker och det kan ibland bli lite missvisande när man säger att innerörat är vårat balansorgan, då det bara står för en enda aspekt av balans.
När det kommer till den balansen som har med innerörat bör det inte påverka vilket ben du stå med, utan den delen av balans är mer av den sorten som ger yrsel av roterande karaktär, eller sjösjukekänsla.
Den delen av balans som gör att du kan stå på ett ben längre än med det andra är troligen från din tidigare skada. Om man t.ex. stukar foten, eller råkar ut för en fraktur brukar den delen av känseln som man omedvetet registrerar och tolkar var och hur du har kroppen och extremiteterna i förhållande till varandra (proprioception) bli drastiskt påverkad, vilket gör att man får betydligt svårare att korrigera och hålla balansen när man står på ett ben. Jag var själv med om en stukning för några år sedan och även om jag inte uppfattade att det var någon som helst sidoskillnad mellan benen när jag gick, eller sprang blev det väldigt avslöjande att försöka stå på ett ben. Det är därför denna typ av träning är viktigt vid rehabilitering vid både fot och knäskador, och det är denna typ av förlorad kontroll som gör att man lätt skadar sig igen, eftersom man inte har den snabba finjusterande förmågan man behöver.
Jag håller inte med den sjukgymnast som sa att du inte kan träna upp fotlederna, för det är ju flera viktiga muskler som passerar fotleden och jag tror den övning du säger att du gör är alldeles utmärkt och den går ju också modifiera. Du kan stående på ett ben under nigning försöka nå så långt ut med andra foten och "dutta" i golvet i olika riktningar framåt, åt sidan och bakåt, och du kan också göra samma med ett gummiband fäst vid den foten du lyfter utåt så du får ett lätt motstånd. det kommer att kännas i den fot du står med och det är bra rehabträning vid t.ex. fotledsstukning, samtidigt som man jobbar en del med muskler runt höften. Hoppövningarna är också bra, men lite mer riskabla, så det gäller att börja försiktigt och det viktigaste är att göra övningar med kvalitet och kontroll och inte forcera fram för fort.
Den övningen där du reser dig och sätter dig är ju en funktionell övning som ställer vissa krav på styrka, men jag tror att de är alldeles för lätta för dig för att de skall bli någon träning, men för många är de faktiskt så pass utmanande att de får stora svårigheter och för dessa blir det tillräckligt svårt att det skall vara träning, men kanske snarare för 80+are, men det är ju också en fråga om hur många gånger man gör det och hur mycket man väger. Det kan vara en baggis att göra 20 st, men om du har en ryggsäck med viss vikt på dig eller ökar antalet tillräckligt blir det ju någon sorts träning ändå, och är det inte styrka så är det uthållighet och gränsen däremellan är glidande. Prova att göra samma sak med ett ben i luften framför dig och prioritera det benet som du har svårast för.
Men som sagt, balans är inte en sak, utan kan var så många olika saker och det kan ibland bli lite missvisande när man säger att innerörat är vårat balansorgan, då det bara står för en enda aspekt av balans.
